Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

TVn vi har är på 46 tum. Tittar sällan filmer på laptopen annat än i undantagsfall.


Kul att du gillar den. Ska tydligen ha varit Bergmans favoritfilm enligt extramaterialet. Själv tyckte jag att den var medioker förutom några enstaka scener och slutet som höjer den till trea.

Nu jävlar, nästa är The Kid! Första Chaplin jag såg förresten och som spelar den viktigaste rollen för mitt filmintresse idag.

Projekt Kieślowski



Krótki dzien pracy (En kort arbetsdag) (1981)

En fiktionell återberättelse av polska arbetarprotester i juni 1976. Filmen utspelar sig i staden Radom, där de riktiga protesterna och upproren pågick i en vecka.

Regeringen har beslutat att höja priserna på flera livsmedel, vilket utlöser protester bland arbetare i Polen. I industristaden Radom blir den lokale sekreteraren för Kommunistpartiet (spelad av Wenceslaus Ulewicz) hårt ansatt när hans arbetsplats blir målet för en stor, marscherande samling aktivister.

Arbetarna samlas utanför sekreterarens kontorsfönster och kräver att han framför protesten till regeringen. Under tiden uppstår fler och fler hotfulla aktiviteter. Bilar bränns upp, sekreterarens assistent attackeras och själv hotas han till livet genom lynchning. Sekreterarens kollegor ger honom rådet att fly så fort som möjligt, men han vill själv lösa konflikten utan att behöva ta till eventuella våldslösningar.

Jag tror aldrig att jag har fått en sådan stark öststats-känsla av en film. Ett exempel är sekvensen där arbetarna marscherar och sjunger den polska nationalsången i flera minuter. I verkligheten ledde protesterna till att regeringen drog tillbaka sitt förslag.

Filmen visas främst från sekreterarens perspektiv och Wenceslaus Ulewicz är bra i huvudrollen. Många korta sekvenser där han argumenterar med folksamlingen är välfilmade, speciellt då han långsamt öppnar ett fönster och fixar till sig. Ibland visas små korta inslag med flera aktivisters öden, som gäller allt från fängelsestraff till framgång. Dessa gillade jag starkt, speciellt sekvensen där flera aktivister blir brutalt fängslade.

Betyget blir en stark trea för ett välfilmat politiskt drama. Rekommenderas för den som är intresserad av arbetarklassens kamp och det tuffa kommunistiska styret som rådde i Polen på den tiden.

3/5



Kieślowskis verk

Personel (Personalen) (1975) --- 3/5
Blizna (Ärret) (1976) --- 4/5
Amator (Amatören) (1979) --- 4/5
Spokój (Lugnet) (1980) --- 2/5
Krótki dzien pracy (En kort arbetsdag) (1981) --- 3/5
Bez konca (Det nakna ansiktet) (1985)
Przypadek (Ödets nyck) (1987)
Krótki film o zabijaniu (En liten film om konsten att döda) (1988)
Krótki film o milosci (En liten film om kärlek) (1988)
La double vie de Véronique (Veronikas dubbelliv) (1991)
Trois Couleurs: Bleu (Frihet - Den blå filmen) (1993)
Trois Couleurs: Blanc (Den vita filmen) (1994)
Trois Couleurs: Rouge (Den röda filmen) (1994)

Haha, kul att du är så engagerad!

Tror faktiskt att Chaplin kan göra ett bättre intryck på mig nu än vad jag upplevde honom i första filmprojektet, nu när man har sett några stumfilmer att jämföra med. Vill minnas att han tekniskt och berättarmässigt sett ändå var hyfsat bra för att vara 1920- och 30-tal, de få filmer jag sett av han.

Ska försöka hinna se den på förmiddan imorgon innan jag börjar arbeta, samt skriva en recension på den efteråt också.

Filmprojekt 3: Stumfilmer
#5 The Kid (1921) av och med Charlie Chaplin

Imdb


Den lille luffaren (Charlie Chaplin) råkar hitta ett övergivet spädbarn i rännstenen och tar hand om honom när ingen annan vill göra det. Pojken (Jackie Coogan) växer upp och tillsammans arbetar de som ett par: pojken kastar sönder glasrutor och luffaren kommer efteråt och lagar dem. Även om de lever fattigt så älskar de varandra som far och son, trots att de inte är det biologiskt sett.

Vacker och ömsint berättad av Chaplin. Redan från första början ser man att här är det någon som väljer att berätta sin historia som han vill. Musiken är vacker och griper tag i en från början, textremsorna är snyggt skrivna. Det enda som jag inte faller för direkt är humorn. Slapsticken skrattar jag inte åt och särskilt slagsmålsscenerna känns fjantiga. Det är det enda negativa jag har att anmärka på. Filmens stora behållning är relationen mellan luffaren och pojken, och hur nämnda relation sätts på prov när myndigheterna försöker sära på dem när det framgår att han är ett adoptivbarn. Jackie Coogan gör ett riktigt bra jobb som en liten pojk. Undrar hur de fick honom att göra allting, Chaplin måste ha kunnat kommunicera väldigt bra med honom antar jag.

Drömlandskapsscenen mot slutet kändes dock lite udda och urspårat. Utfyllnad innan själva filmen slutar? Annars tar den sig och blir mer rörande och gripande under den sista tredjedelen av filmen. Jag undrar dock vad för slags utgåva eller version det var som jag såg på. På fodralet av mk2/Soulmedias BluRay och DVD-kombo jag har så står det att den är 1 timme och 8 minuter (Imdb säger samma sak, 68 minuter) men själva filmen jag tittade på var bara drygt 52 minuter lång. Tråkigt om man ska ha råkat se en förkortat version.

Men överlag är det faktiskt en riktigt bra film och som stumfilm är det nog den första som jag kan säga som kan konkurrera med andra spelfilmer med ljud, i alla fall hittills i projektet. Bra kamerateknik, foto och bildspråk. Chaplin passar utmärkt i rollen som luffaren som vill väl och har ett gott hjärta men som det inte alltid går så bra för. Det ena strulet och olyckshändelsen drabbar honom – och de andra i hans närhet – efter varandra, oftast med en komisk touch. Fast just humorn, slapsticken, tycker jag har åldrats sämst. Man skrattar inte åt det som händer honom eller de andra nära han. Kanske att man drar på smilbandet och skrockar tyst för sig själv på sin höjd, men det är sällan jag gör det. Det är det mänskliga dramat som gjort hans filmer tidlösa och som griper tag i en flera årtionden efteråt.

Betyget blir en stark trea. Nära en fyra men jag kan inte ge den det, den grep inte tag i mig så pass mycket tyvärr. Men det är hittills projektets bästa film, helt klart.

Betyg: 3.5/5


Filmer i projektet:

Jackie Coogan kunde skådespela så pass bra speciellt under sista scenen när han ska gråta och blir omhändertagen av myndigheterna. Hans riktiga far sa till Jackie om han inte grät i scenen skulle han skicka honom på riktigt till myndigheterna.
Tråkigt att humorn inte gick hem hos dig. Kan skratta i flera timmar åt Chaplin och hans komedi. Som han sa "allt jag behöver för att göra en komedi är en park, en polis och en vacker kvinna".

För övrigt såg du den förkortade versionen som är nedklippt. Jag äger både 52 minuters versionen och 68 minuters versionen, du skulle helst ha sett den på 68 minuter. Den på 52 minuter är en klippt version som Chaplin gjorde på 70-talet där han även la till ny musik, något han även gjorde med The Gold Rush som han klippte ner och la till en berättarröst. Desvärre måste jag säga dem inte är så pass bra som originalversionerna som är längre. De är väl mer till för sådana som mig som är riktigt stora Chaplin fans.

Intressant anekdot. Lite grymt sätt att få pojken att skådespela på rätt sätt dock kan man tycka. Undrar om pappan bara sa så för att det ska ge effekt.

Ja humorn är tyvärr det som hindrar ett högre betyg. Jag har svårt att inte tycka att det ser fjantigt och fånigt ut, framförallt när de slåss tycker jag att det ser lite löjligt ut. Men han har ju andra stora kvalitéer Chaplin, främst då i det rörande, gripande mänskliga dramat som han får med i sina filmer.

Verkligen trist att de skriver att det är den långa 68 minutersversionen på fodralet och så sen är det bara den nerklippta istället på skivan. Får dubbelkolla mina två andra BluRay/DVD-kombo utgåvor på de resterande Chaplinfilmerna. På fodralet står det att de ska vara 78 respektive 69 minuter långa, A Woman of Paris och The Circus. Ska se sen hur långa spelfilmerna är när jag väl sätter in skivorna.

Om inte humorn går hem hos dig kan jag stort rekommendera filmen Limelight, hans riktiga swan song och sista mästerverk. Han gjorde två till innan hans död, men han skulle ha gått ut med Limelight.

Vilken utgåva är det du äger av filmen?

Ska spana in Limelight, tack för tipset.

MK2/Soul Medias utgåva med både BluRay och DVD-skivor av filmen är den som jag har samt de andra Chaplinfilmerna. De/n som finns att köpa på Discshop och Ginza.

http://www.discshop.se/filmer/bluray/chaplins_pojke_blu_ray_dvd/P88949

http://www.ginza.se/product/charlie-chaplin-chaplins-pojke/326161/

Filmprojekt 90-tal: 17 filmer:

Pulp Fiction (1994)

IMDb: 8,9

Prisad film till tusen, vilket jag stundtals kan förstå, men jag skulle inte lägga Pulp Fiction på topplistan. Efter ett flertal månader av ojande och fördröjningar på att se filmen så har jag äntligen sett den. Jag fick ungefär vad jag förväntade mig en bra film utan att sticka ut särskilt, men det är bra skådespelat och endel godingar är med i filmen.
Sista 30 minutrarna av filmen var dock ganska trist och inte alls lika bra som i mitten av filmen ungefär. Där är filmen som allra bäst och det blev stog inte stilla förlänge. Bruce är ju en väldigt bra skådespelare och även här gör han sin roll väldigt bra.

Inte en jättebra film skulle jag säga, men den är inte dålig alls, men den är ojämn och lite en sådan film man inte stenglor på, utan en väldigt enkel film, utan någon speciell handling. Min hype har aldrig varit så stor för Pulp Fiction.

Mitt Betyg: 6/10

Filmprojekt 4

Robin Hood: Men in Tights (1993)

Riktigt skön rulle, fast egentligen är den ju bara rolig om man har sett orginalfilmen som denna skämtkomedi bygger på. Ganska underhållande faktiskt, den påminner även lite om monthy python faktiskt.

7/10

Projekt Kieślowski



Bez konca (Det nakna ansiktet) (1985)

Filmen utspelar sig 1982, i en tid då den kommunistiska regeringen hade infört krigslagar för att kväsa sina politiska motståndare. Detta var också det första av Kieślowskis samarbeten med bland andra manusskribenten Krzysztof Pieseiewicz och kompositören Zbigniew Preisner.

Urszula "Ulla" Zyro (suveränt spelad av Grażyna Szapołowska är en översättare och dessutom nybliven änka. Hennes man, advokaten Antek (spelad av Jerzy Radziwilowicz), har omkommit i en bilolycka och lämnar efter sig en klient som sitter häktad på grund av sin frispråkiga närvaro i den pro-demokratiska fackföreningen Solidaritet.

Ulla råder klientens familj att lämna över fallet till Anteks mentor Labrador (spelad av Aleksander Bardini) samtidigt som hon försöker ta hand om sin son och komma ifrån sörjandet av sin man. Flera händelser gör att hennes hjärta och personliga liv slits ut mer och mer. Bland annat har Ulla sex med en amerikan som enligt henne påminner om Antek, en nära vän till Antek erkänner att han älskar henne och till råga på allt börjar Anteks spöke visa sig för henne.

Projektets hittills bästa film och den första fullpoängaren! Skådespelarna är mycket bra, speciellt Szapołowska i huvudrollen och Bardini som en trött och erfaren advokat. En sexscen där Szapołowska är en av aktörerna var inte fy skam att se, jävligt het och för mig lite förvånande. Jag hade inte väntat mig så öppna nakenscener överhuvudtaget.

Slutet är mörkt, dystert och ett av de bästa jag sett. Förresten är hela filmen ganska mörk och de komiska inslagen är väldigt lätträknade. En suverän film och som sagt, den första fullpoängaren i projektet.

5/5



Kieślowskis verk

Personel (Personalen) (1975) --- 3/5
Blizna (Ärret) (1976) --- 4/5
Amator (Amatören) (1979) --- 4/5
Spokój (Lugnet) (1980) --- 2/5
Krótki dzien pracy (En kort arbetsdag) (1981) --- 3/5
Bez konca (Det nakna ansiktet) (1985) --- 5/5
Przypadek (Ödets nyck) (1987)
Krótki film o zabijaniu (En liten film om konsten att döda) (1988)
Krótki film o milosci (En liten film om kärlek) (1988)
La double vie de Véronique (Veronikas dubbelliv) (1991)
Trois Couleurs: Bleu (Frihet - Den blå filmen) (1993)
Trois Couleurs: Blanc (Den vita filmen) (1994)
Trois Couleurs: Rouge (Den röda filmen) (1994)