Kan filosofi göra en galen?

Har gått runt med exestensiela funderingar de senaste veckorna, till en början så var det mer som en filosofisk fundering, den där teorin om att man är helt ensam vid medvetande och upplever omvärlden som en sorts illusion.
Nu har den tanken börjat ta överhanden och ger kraftig ångest, kan man gå runt med sådana här funderingar länge, eller finns det filosofer som har blivit galna?

Man kan bli galen av att inse att världen är galen, fast då är man ju paradoxalt nog inte längre galen.

De flesta människor upplever.
Jag tror nog de flesta upplever faktist.

Galen?

Jag önskar jag vore galen.
För där hittar man nog mer sanningar.

Livet är erfarenhet.
Man dör eller inte med erfarenhet.

Vem mins?

Glöm vem du är, gör så här..

Vifta med höger arm och känn dig som kyckling eller annat.
Vad känner du är när du verkligen gör det? jo glädje.

Så vifta med armen framöver.

Många filosofer har blivit galna, vilket jag förstår om man går runt och tänker på sånt som är obegripligt och obehagligt.

Peertop är ju inte den bäst lämpade för att påvisa att filosofi inte leder till galenskap.

Rent psykologiskt är det sannolikt omöjligt att 'tänka sig galen'. Om det är vad som oroar dig, likt din rädsla för att via tanken 'släcka ned medvetandet', som du uttryckte i en annan tråd du skapade, om jag minns rätt?

Filosofin må vara galen av tänkare.
Du säger att att obegripligt ÄR... ÄR DET?

Obehag är inte obegripligt.
Obehag är njutning?

Vad är obehag?

De är mest en massa femtonåringar som säger dom är annat för regler.
Det går inte föra vettiga dialoger för att regler är emellan

Vad i hela friden får dig att tro detta? Låter det ens rimligt tycker du? Varför tror du att du skulle vara så unik att du är ensam och resten av mänsklighetens sju miljarder + allt annat medvetet liv skulle vara en bluff? Förstår verkligen inte logiken bakom detta, någon får gärna försöka förtydliga.

Men jo som svar på din fråga så tror jag att man kan bli galen om man inte passar sig, ska dock inte överdriva. Beror ju även helt på vad man är för typ av människa. Jag kan ta avstånd från filosofin om jag känner att det börjar stiga mig åt huvudet. Sedan finns det folk som inte verkar kunna kontrollera detta, och i värsta fall leder till självmord eller något annat otrevligt.

Ja.

ja