Intellekt eller vilja-Vilket är bäst?

Vem klarar sig bäst? en hyperintelligent person utan vilja eller en totalt korkad idiot med järnvilja? Säg att de ska överleva på en öde ö, vem har störst chans att överleva? Den intelligente viljeslöse kan, men vill inte...Den korkade typen med vilja....vill, men kan inte?

Går just nu på lärarlinjen på Malmö högskola..där finns det två typer av studenter: Dumma med vilja och Intelligenta utan vilja.

[quote=Märklintåget]Vem klarar sig bäst en hyperintelligent person utan vilja eller en totalt korkad idiot med järnvilja? Säg att de ska överleva på en öde ö, vem har störst chans att överleva? Den intelligente viljeslöse kan men vill inte...Den korkade typen med vilja....vill men kan inte?[/QUOTE

Det beror ju på om du menar att tillstånden är statiska. Jag menar: fortsätter den intelligente verkligen att vara viljelös när hungern och överlevnadsinstinkten sätter in? Det verkar osannolikt. Och hur dum är den där korkade människan? Är han så dum att han inte ens begriper att han kommer att svälta ihjäl om han inte får mat? Du får nog precisera din fråga lite om det ska gå att svara på den.

mvh
terrieterrie

Hungerkänslan finns hos alla människor, även hos de dummaste, det är en känsla som utgår från reptilhjärnan, så det har inget med intelligens att göra. Dumskallen är inte hjärndöd, bara ointelligent.. Alltså vem lyckas bäst på en öde ö eller i samhället?

Hah! Själv är jag både intelligensbefriad och viljelös, men jävligt fysiskt stark, får jag vara med?

Då hade jag ju givetvis slagit ihjäl den intelligente eller den viljestarke eller båda två (Om vi nu alla befunnit oss på samma öde ö). Sedan hade jag nog troligtvis satt mig på nåt skönt ställe för att beundra mina fötter eller nåt dylikt.

Edit: Kom och tänka på en sak, kanske den intelligente/viljestarke är en tjej? Då hade jag ju givetvis kopulerat fram en massa avkomlingar, och vips, då har vi ju ett 'samhälle'!

den med vilja klarar allt i slutändan...

Hur ointelligent man är, intellektuell; tja..utan viljan är man inte mycket.
Såsom Strindberg skrev i spöksonaten, där han skriver en del om själssjukdom bl.a, att: Viljan är själens ryggrad...
Tycker jag stämmer rätt bra.

Motivation och drivkraft slår begåvning och intelligens 9 gånger av 10. Visst kan man hitta krystade hypotetiska exempel där det inet gäller, men bland den stora massan vanliga människor gäller att de med mer ambition slår de med mer intelligens. Därmed inte sagt att man inte kan besitta båda egenskaperna.

Jag har arbetat på vårdhem med personer som skulle ha svultit ihjäl på denna ö, då de inte skulle ha förmågan att skaffa mat, hur hungriga de än var ... därav min fråga om hur dum den här människan antas vara?

Men om du vill ha ett svar oavsett det, så tror jag att den intelligente personen inte skulle klara av att vara viljelös så länge till. Det är ju känt att människor oftast överträffar sig själva i kris, speciellt när överlevnadsinstinkten tar över. Därför tror jag att han skulle överleva, såvida han inte egentligen Ville dö. Den viljestarka personen är jag osäker på, för det handlar fortfarande om hur pass korkad han är.
mvh
Terrieterrie

Håller med ovanstående...Om man nu är så oerhört intelligent och dessutom ensam på en öde ö, borde tanken slå honom att han kommer att gå en grym död till mötes om han inte bygger ett skydd, fixar mat osv. Då är han knappast speciellt viljelös längre, i allafall inte då det blir kallt och hungern börjar slå till..
Den korkade...överlevnadsinstinkterna borde sitta i även hos en oerhört dum person. Dock har den smarte i det här extrema fallet en fördel. I andra fall där det inte är lika livshotande kan mycket väl en dum person med mer vilja lyckas mycket bättre än en viljelös smart person.

Intelligens utan vilja leder ingen vart. Däremot är idioten starkt motiverad att försöka, och övning ger färdighet och erfarenhet. Till slut kommer den dumma personen att lyckas med någonting.

om man ska svara på just din fråga så svarar jag b:totalt korkad idiot med järnvilja,men efter ett s.k. moget övervägande så inser jag att livet är aldrig så enkelt heller...för visst har man stött på den där irriterande jäveln som visserligen är begåvad men slapp och som ändå lyckas få allting serverat!Medans man själv sliter och kämpar och vill vill vill men inget går som man vill....det är ju faktiskt ett bekant scenario.

Men om man säger såhär då,ta två likvärdigt begåvade, då kommer ju den med viljan och motivationen att nå längst utan tvekan.

jag förstår jämförelsen, och vad jag tror är att personer med järnvilja kommer längre. det är vad jag tror, har givetvis inga bevis annat än personer jag vuxit upp med och beskådat under livets gång så att säga.
en kille i min klass var väldigt korkad, nästan farligt obegåvad på matematik och hade svårt för "tråkiga" ämnen, språk hade han iofs lätt för. han var snudd på hyperaktiv som barn, åt aldrig i skolan för han tyckte maten var så äcklig - det tror jag var en orsak till att han var underutvecklad intellektuellt samt till en viss del fysiskt under uppväxten. han åt alltså aldrig (förutom hamburgare och piroger) i hela grundskolan, utan cyklade hem på 20minutarna och tryckte i sig cornflakes..

hur som helst, killen gick på livets alla nitar - blev alltid blåst ekonomiskt och hade svårt med tjejjer, och svårheten med tjejjer ledde till dåligt självförtroende och bitterhet och avundsjuka. han blev utanför, och började umgås med loosers. under hela denna tid drog hans kompisar ifrån, började på högskolor och skaffade förhållanden etc - medans han satt kvar i sin småstad. då, en dag gav han sig fan på´t. bara sådär. en bra kompis till killen kallade honom för dum, då tog ha så illa vid sig att han bestämde sig göra nåt. han började plugga matte, ekonomi och engelska på komvux som det hette då. sedan kom han in på en högskola där han läste utökad studietakt, med fulla vg i betyg. han blev klar med en fil kand på ca 2 år, och därefter började han på universitet, idag har han ett toppjobb och ett lyckligt liv med fru och barn och allt. mycket pengar.

denna personen har alltid varit ett fenomen. han har alltid haft den starkaste av viljor, vilket lett till ödestigra resultat ibland. han har alltid gått sin egen väg, och aldrig vetat vad han vill, bara hur han vill ha det så att säga.

poängen är den, att han använde sin viljestyrka att öka sitt eget intellekt. satt och slet med matteböcker som måste framstått som rena kinesiskan för honom, men gav sig inte föränns han fattade allt, kunde härleda alla formler etc.

så, för att återknyta till ämnet - en person med vilja har i alla fall förmågan att åstadkomma förändring, medans en redan iontelligent person ofta förblir rätt så konstant i livet (gäller givetvis inte alla).

Men de som man läst om i t ex aftonbladet (eller såg jag det på tv?) för ett par månader sedan, de sk "underbarnen" och vad de blivit nu; bagare, busschaufförer etc..ja, de bekräftar ju min uppfattning. Känner också ett par riktigt smarta personer, de är ena riktigt kufar (bara logisk humor och synsätt) och bra mycket tristare att umgås med än viljestarka personer..

Hrm ifall du ska bli lärare så får du inte se allt i svart och vitt.