Vi har aldrig fått höra talas om de allra bästa filosoferna?

Så om man ligger hjärndöd på sjukhuset så upplever man inget? (Kanske är mer en medicinsk fråga)

Vet ej. Jag har ingen erfarenhet av att inte uppleva någonting. Utgår du från att medvetandet är en produkt av hjärnan?

Ja.

Frågor som utgår från det är inte något jag kan förhålla mig till. Men du har väl redan svaret på din fråga i såna fall?

Det är det jag inte vet. Känns faktiskt inte speciellt intressant heller.

Så länge man funkar så funkar man ju. Är inte så lätt att filosofera när man drabbas av Alzheimers eller när någon skär huvudet loss för att man gillar nudlar med fläsk.

Nej. Det finns helt enkelt ingen anledning till att något existerar. Trivialt.

Att bli bland de bästa filosoferna är en process. Det kräver studier och det kräver diskussioner med andra filosofer. Det sker en utveckling.

De personer med den bästa potentialen att bli "världsfilosof" kanske inte ens haft möjlighet att gå i grundskola. Om de är till exempel kvinnor i någon talibanregim. Många av de kända vetenskapsmän och filosofer som levde före västvärldens överflödssamhälle började väl livet som rikemansbarn och hade möjlighet att ägna sig åt det de ägnade sig åt.

Är det konstigt att såna tankar får mig att må bättre?

______________felinlägg____________

Nej det är kanske inte så konstigt - för du slipper ju fundera över livet... vilket jag antar är anledningen ..

Rädslan som drivkraft.
"Viljan" som drivkraft.
Våra kroppar vill överleva.
Hjärnan är en del av kroppen.

Ingen har någonsin sagt att filosofer är modiga.
Det krävs mod för att döda sig själv, om man inte är tragisk.
Och det vill vi väl inte kalla världen.
Som någonting till sin själ fångat av språk.

.

.
Vad är det här för nonsens - såna här inlägg är tragiska. Det krävs väl mod att stå emot också, mod att göra något konstruktivt. Mod att se sanningen. Mod att göra något positivt också. Om du inte anser att du själv är en så dålig person att du gör världen en tjänst, så dom slipper dig.
Det är som någon fantasilös idiot som kommit på att "man kan döda sig själv" och inbillar dig att du då uträttar något modigt.
Jag får en känsla av nån pundare/alagare som är en "tappad sug" och tycker synd om sig själv.Och så riktas svärdet mot dig själv istället.
Fegt är det rätta ordet, för den som inte vågar leva. Kanske ditt liv suger, och det är du inte ensam om, men du kan ju istället göra något åt det som "suger ut" .