Varför använda missvisande ord som "veta", "tro", "tvivla", "utesluta"?

Att veta är att vara säkrare än om man bara tror. Men inte ens att veta innebär att tillmäta exakt 100% säkerhet; jag vet t.ex. att solen kommer att gå upp imorgon, trots att det inte är riktigt 100% säkert med tanke på risken för att kvantfluktuationer (med visserligen nästan noll sannolikhet) kan råka sammanfalla så att solen blir en blåval ikväll till exempel.

Att tro är att vara säkrare än om man tvivlar.

Att tvivla är inte riktigt att utesluta.

Att utesluta är den "lägsta säkerhetsgraden" men kommer även den i olika sannolikhetsgrader i praktiken, t.ex. i form av att både jordens förintelse imorgon och solens förintelse i morgon är uteslutna i betydelsen att båda faktiskt har sannolikheter över noll men den ena något större sannolikhet än den andra.


Hur definierar folk orden "tro", "veta", "tvivla på" och "utesluta", översatt till procenttal som mer exakt uttrycker
de säkerhetsgrader/osäkerhetsgrader som dessa ord uttrycker?

Mitt intryck är att det skulle kunna översättas till siffror ungefär så här:

Veta = tillmäta typ 90% till 100% procent sannolikhet
Tro = tillmäta typ 50,001% till typ 90% sannolikhet (eller mer?)
Tvivla på = tillmäta typ 5% till 49,999% sannolikhet - eller möjligen 0% (i skämtsamma underdrifter) (till möjligen en bit över 50%?)
Utesluta = tillmäta typ 0% till 1% eller kanske rentav ända upp till 5% sannolikhet

Säg till om mitt intryck i något fall är felaktigt och folk i allmänhet tillmäter något eller några av dessa fyra ord andra övre och/eller nedre sannolikhetsgränser än vad jag skisserar ovan!

Om min uppskattning ovan beträffande vilka sannolikhetssiffror folk underförstår stämmer någorlunda:
Hur kommer det sig att vi har två "spann" som sträcker sig över nästan 50% procentenheter vardera, och så två mycket mindre spann i ytterkanterna på procentskalan?
Är inte det märkligt osymmetriskt?
Finns det en poäng med att ha det så, snarare än t.ex. 25/25/25/25?
Vilken i så fall?

Jag upplever det som ett problem att "tro" kan betyda så mycket, allt från strax över 50% till t.ex 90% eller rentav ännu mer, medan t.ex. ordet "veta" har en mycket snävare definition säkerhetsprocenttalsmässigt.

Anta t.ex. att A och B är två saker som kan hända. Både A och B behöver hända för att C ska inträffa, så ju större sannolikhetsprodukten av A och B är, desto mer sannolikt kommer C att inträffa.

Jämför nu två scenarior:

1) Man tillmäter A och B vardera 85% sannolikhet, och kallar det därför för att man "tror" att A och B ska hända.
2) Man tillmäter A 51% sannolikhet och B 95% sannolikhet, och kallar det därför för att man "tror" att A ska hända och att man "vet" att B kommer att hända.

På det man säger i respektive scenario framstår det som att man tillmäter C större sannolikhet i scenario 2 än i scenario 1, men detta är missvisande, för de två "tror":na i scenario 1 väger tillsammans tyngre än ett "tro" och ett "vet" i scenario 2, eftersom 0,85 x 0,85 = 0,7225 medan 0,51 x 0,95 = 0,4845.

Hade man haft ett mer symmetriskt sätt att definiera de ord man använder för att uttrycka sannolikhetsbedömningar hade detta kunnat undvikas.

Detta är bara ett av många, många exempel på samma fenomen.

Jag önskar ibland att det blev kutym att uttrycka sin säkerhet/osäkerhet i procentsiffror, så att sådana här risker för missförstånd undveks.

Man säger ju ofta "jag är hundra på det" (trots att det inte finns fog för att vara 100% säker på någonting).

Varför inte gå längre på den vägen och börja säga "jag är sjuttio på det", "jag är fyrtiofem på det", och så vidare, beroende på hur stor sannolikhet man tillmäter olika saker, istället för att kalla både 70% och 45% för "tro" medan man gör en obefogat skarp gränsdragning mellan t.ex. 89% och 90% och kallar 89% för "tro" och 90% för "veta", eller var man nu drar gränsen mellan tro och veta, för även om den inte dras just mellan 89% och 90% så dras den ju outtalat någonstans och blir skarp i varje fall, eftersom man bara har två ord att välja mellan, t.ex. tro och veta, så som språket nu är.

Jag förstår om det är svårt att sätta siffror på sina sannolikhetsbedömningar, men logiskt sett borde det väl i så fall vara lika svårt att välja mellan orden "veta" och "tro" i många fall, eftersom gränsdragningen mellan dem kräver att man vet hur stor sannolikhet man tillmäter det det är frågan om. Ändå lyckas folk tydligen göra det, de väljer ord "på känn". Alltså borde det väl inte vara så svårt att göra gränsdragningar mellan sifferbaserade förmedlanden av sannolikhetsuppskattningar "på känn"?

Så varför inte byta ut ord som "veta" och "tro" mot någon form av sifferbaserade sannolikhetsbegrepp i det språk vi använder till vardags (eller åtminstone inom filosofi)? Till exempel "jag är sjuttio på det", "jag är trettiotvå på det" eller något liknande? Då skulle många felaktiga slutsatser, missförstånd och oklarheter undvikas!

Kanske borde denna tråd ligga i Språk, men jag har tyvärr en känsla av att människor som bara har ett rent kunskapsintresse av språk inte skulle se poängen med det jag tar upp ovan, medan filosofiintresserade däremot skulle kunna det, eftersom man inom filosofi är mer angelägen om att verkligen förstå varann så korrekt som möjligt, vilket är en stor fördel i det sanningssökande som filosofi är.

Kan du förklara en gång till utan att slå upp världskartan? om man tror nonting ska man då istället säga jag är 58,8473% säker på det? hur ska man då veta om man är 57,34 eller 54,99% säker på det? Nej fan vad stört det hade låtit enligt mig.

Gör du det. Om folk tycker att det är en bra idé tar de efter. Det är så nya begrepp bildas.

Jag vet att det är tisdag idag.
Jag utesluter att det är måndag idag.
Jag tror att jag är frisk men tvivlar på jag blir miljonär idag. Jag tycker att det är en enorm skillnad på tro och tvivla. Det är även olika känslor med i de två orden.
Tro hör ihop med positiva och tvivel med negativa.
Det är inte bara ord alltså och ersätter man det då siffror i så försvinner också själva känslan bakom orden, tycker jag i alla fall.

Men som jag skrev ovan, hur kan man i så fall vara säker på om man ska säga "tro" eller "vet" om något som ligger precis på gränsen mellan det man definierar som "tro" och det man definierar som "vet"? Det är ju samma gränsdragningsproblem där, det är bara det att det inte sätts siffror på säkerhetsgraderna.

Om du är ungefär 55% säker på något kan du säga det, det finns ingen anledning att fundera över några tiondelar eller hundradelar av procent hit eller dit. Om du gissar fel på rentav några hela procentenheter får du i alla fall fram ganska exakt vilken sannolikhet du vill förmedla. Det är stor skillnad mellan det och att jag inte kan veta om du är 51% eller 89% på något du säger att du "tror" (om "tro" kan betyda allt från 51% till 89%). Det är en väldig skillnad mellan gapet mellan 51 och 89 och gapet mellan 57,34 och 54,99.

men vet är ju nått man är 100 på, jag vet vad jag heter exempel.

Mellan "tror" och "tvivlar" skulle jag vilja slänga in ett "tror inte". Jag skulle knappast säga att man tvivlar om sannolikheten är 40%.

Jag själv har erfarenhet av att tvivla i fall där sannolikheten skulle kunna sägas ha varit 100 %, men så skiljer sig också mina föreställningar om vad mänsklig kommunikation går ut på antagligen en hel del från trådstartarens. Bland annat tänker jag mig att det mänskliga språket behöver (och med nödvändighet ger) utrymme för vaghet, poesi samt diverse retoriska troper och figurer.

Om jag är 55% säker på vad jag menar och person jag talar till är 55% säker på vad jag menar så anser jag att vi har haft en lyckad diskussion.

Visst att det finns en statistisk, logisk och matematisk osäkerhet. Men 55% är nog det bästa man kan få här i livet.

Språket vi använder idag är en mindre katastrof, det du nämner är en liten del av bristerna.

Det är precis vad veta innebär... då vetandet är absolut kunskap om något och "befriat" från alla former av mått. Vad du gör om du säger dig veta att solen går upp imorgon är det fråga om det helt skilda begreppet "förmoda". Du förmodar att solen kommer att gå upp imorgon. Men du vet att "imorgon" kommer först efter "idag" om du är någorlunda medveten. Om detta råder det inga tvivel.

mvh
Mattias

Det är det ibland, ibland inte, beroende på hur stark tro respektive hur starkt tvivel det är frågan om.

Anta att du och jag uppskattar sannolikheten för x, och att jag tillmäter x 51% sannolikhet, medan du tillmäter x 49% sannolikhet. Med dagens språkbruk skulle man nog i många fall beskriva den situationen så här: "jag tror x, men du tvivlar på x". Anta nu att två andra personer, A och B, tar ställning till samma x, och att A tillmäter x 51% sannolikhet medan B tillmäter x 89% sannolikhet. Detta skulle uttryckas "både A och B tror x". För den som hör dessa två uttalanden framstår det som att skillnaden mellan din och min inställning till sannolikheten för x är större än skillnaden mellan A:s och B:s dito. Men i själva verket är det ju tvärtom. Skillnaden mellan A:s och B:s sannolikhetstillmätanden för x är mycket större än skillnaden mellan ditt och mitt dito. Detta skulle ett sifferbaserat uttryckande av sannolikhetsbedömningar förmedla, medan dagens språkbruk misslyckas med att förmedla det.


De där "känslorna" skulle kunna förmedlas även med rena siffror, eftersom de där känslorna bara har att göra med om man bedömer det man vill uttrycka sin sannolikhetsuppskattning för som mer än 50% sannolikt eller mindre än 50% sannolikt. Skillnaden mellan "tror" och "tvivlar" skulle enkelt framgå genom huruvida siffran man uttalar är över eller under 50%. Något mer än siffror behövs alltså inte. Att någon "tror" x kan betyda att han tillmäter det sannolikheten 51%. Att någon "tvivlar" på x kan betyda att hen tillmäter x sannolikheten 49%. Skillnaden mellan 51% och 49% är verkligen inte "enorm"! I de fall där den inte är det vore det bra om detta framgick. Det gör det inte med dagens språkbruk.

Problemet är att ordet "tro" inte avslöjar huruvida det är fråga om "tro" som ligger nära "tvivel", d.v.s. nära 50%-gränsen, eller "tro" som är långtifrån tvivel d.v.s. långt ovanför 50%-gränsen. På motsvarande sätt är det med ordet "tvivla".


Det håller jag inte med om. Om jag t.ex. har en 20% chans att vinna en miljard kronor ser jag det som något väldigt positivt, till exempel, trots att jag då inte "tror" utan snarare "tvivlar" på att jag kommer att vinna. Och på motsvarande sätt: om jag bara har 80% chans att vara vid liv imorgon, ser jag det som något väldigt negativt, trots att jag då "tror" att jag kommer vara vid liv imorgon och "tvivlar" på att jag kommer vara död imorgon.

Ordet "tvivla" klingar naturligtvis i allmänhet mindre positivt (och mer negativt) än ordet "tro", men det är bara en gradskillnad, inte en artskillnad. Vissa fall av "tvivel" är mycket mer "negativa" än andra fall av "tvivel", och vissa sådana skillnader mellan två "tvivel"-fall är större och viktigare än skillnaderna mellan vissa fall av "tvivel" och vissa fall av "tro. Jag skulle t.ex. bli kolossalt mycket gladare om mina chanser att vinna en miljard steg från 0,00000000001% till 49% än om de steg från 49% till 51%, trots att jag endast i det sistnämnda fallet skulle övergå från att "tvivla" på att jag kommer vinna till att "tro" att jag kommer vinna. Detta exempel visar att "tro" och "tvivel" ligger på en och samma gradskala av sannolikhetsbedömningar och inte är artskilda utan bara olika grader av samma sak: bedömd sannolikhet.

Sedan att orden "tro" och "tvivel" får en att känna väldigt olika positiva/negativa känslor när man hör dem, det må vara sant, men det är inte önskvärt att det är så, så det vore bara bra om dessa stora skillnader i känslor hos mottagaren försvann, något som skulle bli fallet om man gick över till siffror.


Jo, ord är bara ord. De känslor orden förmedlar är något annat än orden.


Den invändningen påminner om rasisters invändning mot invandring: det nya och okända är svårt att relatera till, på grund av ovana. När vi väl vant oss vid att prata i siffror kanske vi kommer att tycka att de uttrycker minst lika mycket känslor som de gamla orden! Och dessutom mer nyanserat, och alltså fler olika känslor, eftersom siffror möjliggör gränslös nyansering!

Men jag tror att siffrorna skulle döda en viss världsfrånvänd romantisk syn på känslor: den som kommer till uttryck när man säger saker som "jag älskar dig". Om man började ärligt sätta en siffra på hur mycket man älskar varje partner man är ihop med, skulle kanske många förhållanden gå i kras, eftersom sanningen i många fall är att man inte älskar den andra till 100% (trots att det låter finast att säga) utan kanske "bara" till 99% - vilket av någon för mig obegriplig anledning inte bara framstår som 99%, utan som en mycket lägre procentsiffra, kanske rentav 0%, för mottagaren av kärleksförklaringen, kanske särskilt om denna är en kvinna.

Men det betyder ju att förhållanden som det är nu bygger på en felaktig, verklighetsfrånvänd uppfattning om vad kärlek är. Kanske är det bra om detta blir tydliggjort genom en övergång till siffror istället för det faktiskt helt orimliga svart-vita tänkandet "antingen älskar du mig till 100% eller så älskar du mig inte". Det kanske skulle göra det lättare att lösa många relationsproblem som nu upprätthålls av överdrifter och svart-vitt tänkande?