Varför accepterar folk inte priset de själva har accepterat?

Ett scenario jag inte riktigt förstår är
En person har styckat av sin mark och ska sälja 10 tomter.
Han sätter ett pris på dessa tomter till säg 1 miljon stycket.
Säljandet går trögt och inte mer än 5 tomter blir sålda för 1 miljon kr/st.

Nu vågar inte säljaren sänka priset på tomterna för då blir de som redan köpt tomterna arga.
Hur i hela friden kan de bli arga? De har själva accepterat att om de ger säljaren 1 milj så får de tomten, säljaren har i sin tur accepterat att om han får 1 milj så ger han köparen tomten.

Liknande scenario kan appliceras på t.ex. jobb. Du accepterar att utföra ett jobb för en viss ersättning. Antingen så slutar du att klaga, eller så slutar du att jobba och kanske hittar ett annat jobb som är bättre för dina krav!

Om man funderar på att utbilda sig till t.ex. polis.
Så vet man redan från början att du kommer ha en relativt låg lön.
Du får då själv bestämma om du verkligen ska bli polis eller om det faktiskt inte är värt en dålig lön för något man tycker om.

Finns många scenarion men jag tror att min poäng har kommit fram.

Skit i att dem blir arga. De har ingen rätt i det. Precis som lägenheter kan gå får ett högre pris vid stor efterfrågan är det klart som korvspad att en lägenhet kan gå för ett lägre pris vid låg efterfrågan.

Bry dig inte. Detta är lagarna på sälj och köpmarknaden

Bra fundering. Kan det vara så att säljaren är dålig på att förmedla omständigheterna. Har denne ens ett sådant krav på sig?

Då är man bara efterbliven. Det är ju samma princip i butiker. Om jag säljer 100 st Marabou chokladkakor för 20 kr/st och efterfrågan ligger lågt efter jag har sålt ca 10st. Då försöker jag ju sälja det billigare så man blir av med dem.

Om någon klagar på det så är det mycket märkligt.

Ja, i det fallet du tar upp är det helt naturligt. tillgång och efterfrågan bestämmer priset.

Men jag har hört flera personer säga om tomtförsäljningen:
"Nej säljaren kan inte sänka priset för då blir de som redan köpt arga."

I och med att många har resonerat på detta viset var jag tvungen att fråga här.

Men du har ju redan fått förklaringen. Den som säger så finner det av av någon anledning mer värt att vänta på köpare som vill betala samma pris som de andra, för att undvika en risk för att de som redan köpt blir sura, än att få sålt allting snabbt till ett lägre pris. Eftersom du inte berättar något om omständigheterna kring den där tomtförsäljningen går det inte att förklara varför de som redan köpt riskerar att bli sura ifall priset på resterande tomter sjunker, eller varför det är viktigt för säljaren att hålla sig väl med dem. Som du själv illustrerar är det alltså inte bara tillgång och efterfrågan som bestämmer priset, utan även livet självt.

Förklaringen du fått kan för övrigt även vara ett svepskäl, och säljaren tror sig kanske helt enkelt vinna mer på att vänta på köpare som betalar en miljon än att sänka priset.

I detta fallet är nog omständigheterna väldigt tydliga för alla inblandade.
De som köpte tomt har byggt hus där för flera år sedan. Hela området har varit en byggarbetsplats med icke asfalterade gator i flera år. Alla vet att efterfrågan är låg/priset är för högt.

Hade jag köpt en tomt där hade jag blivit glad om området blir färdigt någon gång så att man slipper ha grusvägar runt husen som gör att dom måste putsa fönsterna en gång i veckan.

Jag hade fått bita i det sura äpplet att jag själv bedömde att tomten var mer värd än vad andra gjorde och kanske i och med det inte har ett så stort andrahandsvärde.
Precis som om jag hade köpt en lägenhet och två år senare så går priset ner. Det kan jag ju inte klandra mina grannar för att de säljer för billigt!

Ja, att säljaren tycker det är mer värt att vänta på köpare är ju helt uppenbart i och med att han gör det.

Frågan är ju varför köparna skulle bli sura på säljaren för att efterfrågan sjunker?

Det är inte bara säljaren själv som har resonerat såhär. Det är även andra personer som inte är inblandade i affärerna som har resonerat på detta viset.

Du får väl fråga dem om du vill ha svar i det konkreta fallet... Jag kan tänka mig att många som inte gör affärer till vardags har en annan syn på vad som är en lyckad affär än de som sysselsätter sig med det dagligen, och att de eventuellt kan tycka att de handlat fel som slog till snabbt i stället för att vänta på ett lägre pris. Men det kan också handla om en önskan om att tomtpriserna i ens eget område inte ska sjunka, eftersom värdet på den egna egendomen då riskerar att sjunka. Och så vidare.

Hur som helst tycker jag att du har gjort tydligt att enkla ekonomiska modeller, såsom den om tillgång och efterfrågan, inte alltid fungerar för att beskriva hur folk resonerar kring sitt eget ekonomiska agerande.

Kom nyss på ett scenario som bevisar hur efterblivet tankesättet faktiskt är.

Om vi vänder på hela scenariot
En säljare säljer tomter och försäljningen går som smör.

Då bestämmer sig försäljaren för att höja priset på tomterna och i och med det så blir han sur på de som köpt tomterna alldeles för billigt!
Hur i hela friden kan han bli sur, han har själv accepterat att får jag "X" pengar så får du "Y".

Nu har du ju hittat på det exemplet själv, så det ligger väl närmast till hands att fråga upphovsmannen – dig – om varför han tänker så. Handlar det här om att du tycker att andra människor inte är lika rationella/ekonomiskt renläriga när de tänker som du själv tycker att du är? Enligt min erfarenhet fungerar människor inte så att de aldrig ångrar sig, eller att de inte har någon som helst känslomässig koppling till sina egna pengar, och jag kan inte riktigt se varför ditt första tomtexempel skulle vara så uppseendeväckande (det sista låter däremot rätt galet).

Jag tror att det som gör att jag inte riktigt begriper ditt resonemang är att jag inte kan reda ut om du är genuint intresserad av att förstå hur folk som inte tänker som du tänker, eller om du bara är ute efter att med hjälp av logiska slutledningar bevisa att de har fel.

Exemplet är ju en tolkning av mig på hur dumt det första exemplet är. Jag förstår inte hur man tänker om man tänker på varken det första eller andra exemplet och det är just därför jag startade denna tråden. Jag vill försöka förstå hur man kan tänka så och tycka att det är säljarens fel.

Jag är väl medveten av att man kan ångra ett köp, det har alla gjort någon gång.
Men det jag inte kan förstå är hur man kan skuldbelägga säljaren för detta. Det är ju som om säljaren skuldbelägger köparen för att säljaren inte är nöjd med affären. hur kan det bli köparen eller säljarens fel när båda har accepterat affären?

Om vi ska göra det mer komplicerat, vem är det om är köpare eller säljare? tomtförsäljaren "köper ju pengar i utbyte av en tomt".

Jag kan säga att jag är genuint intresserad av, hur uppenbarligen du och många andra, tänker när ni skuldbelägger säljaren för att efterfrågan är låg.