Det är ett vanligt inslag i diskussioner rörande förintelsen att revisionister blir anklagade för att vara "nazister", "historieförfalskare", "antisemiter" och t.o.m "självhatande-judar". Det är ett billigt och oärligt sätt att strypa diskussionen och omyndigförklara enskilda debattörer. (S.k ad hominem)
Vi ska här granska och diskutera judiska lobbygrupper, samt skattefinansierade propagandaorgan med betoning på den påstådda förintelsen av Europas judar. T.ex. Svenska kommittén mot antisemitism, Levande historia, Anti-defamation league, även vad påstådda vittnen till förintelsen sagt rörande dess kollektiva fördelar.
--
Först ut: ett nummer ur en skriftserie från det statligt finansierade forum för levande historia.
Så vad Klas-Göran Karlsson å levande historias vägnar vill säga är att förintelsen har banat väg för uppmärksamhet av andra folkmord. Men han är noga att poängtera att ondskan är tydligast i detta fall. Hur det nu värderas och definieras?
Vidare påstår han implicit att intresset för förintelsen beror på massans "förmåga" att se skillnad på "rätt och fel", trots att han arbetar på en institution vars värsta farhågor är att människan kommer att glömma bort den förmågan.
Men till Karlsons räddning har vi de "starka politiska, ekonomiska, kulturella och vetenskapliga intressenter". Som av en slump råkar nöjesbranschens största fort heta Hollywood. Vilket fullkomligt styrs judar enligt Joel Stein, vilka kravlöst och opartiskt stillar den stora och rättrådiga massans beroende av skuldkänslor.
--
Dra era egna slutsatser, diskutera och kom med egna exempel på dylika fall!
Vi ska här granska och diskutera judiska lobbygrupper, samt skattefinansierade propagandaorgan med betoning på den påstådda förintelsen av Europas judar. T.ex. Svenska kommittén mot antisemitism, Levande historia, Anti-defamation league, även vad påstådda vittnen till förintelsen sagt rörande dess kollektiva fördelar.
--
Först ut: ett nummer ur en skriftserie från det statligt finansierade forum för levande historia.
Citat:
Källa: http://www.levandehistoria.se/sites/...rd-i-fokus.pdf sid 83-85
Förintelsen ett paradigm
En fråga är den realhistoriska jämförelsen mellan Förintelsen
och andra folkmord, uttolkad av vetenskapliga specialister,
en annan den bredare historiekulturella jämförelse som rör
likheter, skillnader och påverkan i fråga om hur Förintelsen
har representerats och brukats av eftervärlden i förhållande till
andra folkmord. Också denna aspekt har tidigare berörts. Det
har framgått att Förintelsen fungerat som ett mönster eller ett
paradigm för folkmordet och ondskan i långt större utsträck-
ning än andra folkmord. Bakom den uppmärksamhet som
riktats mot Förintelsen har stått starka politiska, ekonomiska,
kulturella och vetenskapliga intressenter som saknats i fråga
om exempelvis de kommunistiska regimernas folkmord eller
ungturkarnas folkmord på armenierna. Varken i Ryssland eller
i Turkiet tar folkmorden plats i historiekulturen. Inga framträd-
ande kommunister har någonsin ställts till svars för sina brott
mot de egna medborgarna och mot mänskligheten. Intresset
för Gulag i Hollywood och på andra populärkulturella arenor
har så här långt inte varit stort, vilket sannolikt har mindre
med ett »judiskt« intresse att göra än med det förhållande
att Förintelsens intrig är så bipolär och enkel att beskriva i
svartvita kategorier, egenskaper som gör sig bra på fi
lm för en
bred publik.
Det fi
nns dock även paralleller och likheter att peka på.
Den tystnad som fanns kring folkmordet på judarna under
decennierna efter andra världskriget, och villkoren för denna
tystnad, gällde i hög grad också till exempel folkmordet på
armenierna, om än med viss tidsförskjutning, eftersom det
senare ägde rum under första världskriget. Den moderna väst-
liga staten, orienterad mot integration av minoriteter, gav lika
lite manöverutrymme åt armeniska som judiska överlevandes
intresse av att vittna och få erkännande.
143
När en omsväng-
ning så småningom kom, var den i båda fallen i hög grad
ett resultat av att frågor om etnicitet och identitet fi
ck ökat
utrymme i samhället. I båda fallen var generationsskiften en
viktig pådrivande kraft.
144
Frustration över tystnaden kring och
den uteblivna uppgörelsen med ett folkmordsförfl
utet bidrog
inte bara i
1970
-talets Tyskland till terrorhandlingar. Arme-
niers frustration över hur de osmanska ungturkarnas folkmord
på armenierna antingen förbigicks med internationell tystnad
eller möttes med explicit förnekande från representanter
för det offi
ciella Turkiet ledde vid samma tid till en lång rad
armeniska terrorattacker mot turkiska diplomater.
Den europeiska integrationens tredje våg har till sist inte
bara fört upp Förintelsen på dagordningen. I mindre utsträck-
ning har också folkmordet på armenierna blivit en europeisk
integrationsfråga, framför allt beroende på just det faktum att
kandidatstaten Turkiet sedan länge systematiskt och ihärdigt
förnekat att ett folkmord ägde rum i Turkiets »föregångarstat«
Osmanska riket. Vissa EU-länders krav på ett turkiskt erkän-
nande kan utan tvekan kopplas till frågan om Förintelsens
sentida position som en värdegrund inom den europeiska
unionen. Det mångfasetterade nutida intresset för Förintelsen
har fört med sig att också andra folkmord, förövade i det mo-
derna samhället, har blivit en verksam del av den europeiska
historiekulturen.
En fråga är den realhistoriska jämförelsen mellan Förintelsen
och andra folkmord, uttolkad av vetenskapliga specialister,
en annan den bredare historiekulturella jämförelse som rör
likheter, skillnader och påverkan i fråga om hur Förintelsen
har representerats och brukats av eftervärlden i förhållande till
andra folkmord. Också denna aspekt har tidigare berörts. Det
har framgått att Förintelsen fungerat som ett mönster eller ett
paradigm för folkmordet och ondskan i långt större utsträck-
ning än andra folkmord. Bakom den uppmärksamhet som
riktats mot Förintelsen har stått starka politiska, ekonomiska,
kulturella och vetenskapliga intressenter som saknats i fråga
om exempelvis de kommunistiska regimernas folkmord eller
ungturkarnas folkmord på armenierna. Varken i Ryssland eller
i Turkiet tar folkmorden plats i historiekulturen. Inga framträd-
ande kommunister har någonsin ställts till svars för sina brott
mot de egna medborgarna och mot mänskligheten. Intresset
för Gulag i Hollywood och på andra populärkulturella arenor
har så här långt inte varit stort, vilket sannolikt har mindre
med ett »judiskt« intresse att göra än med det förhållande
att Förintelsens intrig är så bipolär och enkel att beskriva i
svartvita kategorier, egenskaper som gör sig bra på fi
lm för en
bred publik.
Det fi
nns dock även paralleller och likheter att peka på.
Den tystnad som fanns kring folkmordet på judarna under
decennierna efter andra världskriget, och villkoren för denna
tystnad, gällde i hög grad också till exempel folkmordet på
armenierna, om än med viss tidsförskjutning, eftersom det
senare ägde rum under första världskriget. Den moderna väst-
liga staten, orienterad mot integration av minoriteter, gav lika
lite manöverutrymme åt armeniska som judiska överlevandes
intresse av att vittna och få erkännande.
143
När en omsväng-
ning så småningom kom, var den i båda fallen i hög grad
ett resultat av att frågor om etnicitet och identitet fi
ck ökat
utrymme i samhället. I båda fallen var generationsskiften en
viktig pådrivande kraft.
144
Frustration över tystnaden kring och
den uteblivna uppgörelsen med ett folkmordsförfl
utet bidrog
inte bara i
1970
-talets Tyskland till terrorhandlingar. Arme-
niers frustration över hur de osmanska ungturkarnas folkmord
på armenierna antingen förbigicks med internationell tystnad
eller möttes med explicit förnekande från representanter
för det offi
ciella Turkiet ledde vid samma tid till en lång rad
armeniska terrorattacker mot turkiska diplomater.
Den europeiska integrationens tredje våg har till sist inte
bara fört upp Förintelsen på dagordningen. I mindre utsträck-
ning har också folkmordet på armenierna blivit en europeisk
integrationsfråga, framför allt beroende på just det faktum att
kandidatstaten Turkiet sedan länge systematiskt och ihärdigt
förnekat att ett folkmord ägde rum i Turkiets »föregångarstat«
Osmanska riket. Vissa EU-länders krav på ett turkiskt erkän-
nande kan utan tvekan kopplas till frågan om Förintelsens
sentida position som en värdegrund inom den europeiska
unionen. Det mångfasetterade nutida intresset för Förintelsen
har fört med sig att också andra folkmord, förövade i det mo-
derna samhället, har blivit en verksam del av den europeiska
historiekulturen.
Så vad Klas-Göran Karlsson å levande historias vägnar vill säga är att förintelsen har banat väg för uppmärksamhet av andra folkmord. Men han är noga att poängtera att ondskan är tydligast i detta fall. Hur det nu värderas och definieras?
Vidare påstår han implicit att intresset för förintelsen beror på massans "förmåga" att se skillnad på "rätt och fel", trots att han arbetar på en institution vars värsta farhågor är att människan kommer att glömma bort den förmågan.
Men till Karlsons räddning har vi de "starka politiska, ekonomiska, kulturella och vetenskapliga intressenter". Som av en slump råkar nöjesbranschens största fort heta Hollywood. Vilket fullkomligt styrs judar enligt Joel Stein, vilka kravlöst och opartiskt stillar den stora och rättrådiga massans beroende av skuldkänslor.
Citat:
How deeply Jewish is Hollywood? When the studio chiefs took out a full-page ad in the Los Angeles Times a few weeks ago to demand that the Screen Actors Guild settle its contract, the open letter was signed by: News Corp. President Peter Chernin (Jewish), Paramount Pictures Chairman Brad Grey (Jewish), Walt Disney Co. Chief Executive Robert Iger (Jewish), Sony Pictures Chairman Michael Lynton (surprise, Dutch Jew), Warner Bros. Chairman Barry Meyer (Jewish), CBS Corp. Chief Executive Leslie Moonves (so Jewish his great uncle was the first prime minister of Israel), MGM Chairman Harry Sloan (Jewish) and NBC Universal Chief Executive Jeff Zucker (mega-Jewish). If either of the Weinstein brothers had signed, this group would have not only the power to shut down all film production but to form a minyan with enough Fiji water on hand to fill a mikvah.
Citat:
Källa: http://articles.latimes.com/2008/dec...ion/oe-stein19
I called ADL Chairman Abe Foxman, who was in Santiago, Chile, where, he told me to my dismay, he was not hunting Nazis. He dismissed my whole proposition, saying that the number of people who think Jews run Hollywood is still too high. The ADL poll, he pointed out, showed that 59% of Americans think Hollywood execs "do not share the religious and moral values of most Americans," and 43% think the entertainment industry is waging an organized campaign to "weaken the influence of religious values in this country."
That's a sinister canard, Foxman said. "It means they think Jews meet at Canter's Deli on Friday mornings to decide what's best for the Jews." Foxman's argument made me rethink: I have to eat at Canter's more often.
"That's a very dangerous phrase, 'Jews control Hollywood.' What is true is that there are a lot of Jews in Hollywood," he said. Instead of "control," Foxman would prefer people say that many executives in the industry "happen to be Jewish," as in "all eight major film studios are run by men who happen to be Jewish."
But Foxman said he is proud of the accomplishments of American Jews. "I think Jews are disproportionately represented in the creative industry. They're disproportionate as lawyers and probably medicine here as well," he said. He argues that this does not mean that Jews make pro-Jewish movies any more than they do pro-Jewish surgery. Though other countries, I've noticed, aren't so big on circumcision.
I appreciate Foxman's concerns. And maybe my life spent in a New Jersey-New York/Bay Area-L.A. pro-Semitic cocoon has left me naive. But I don't care if Americans think we're running the news media, Hollywood, Wall Street or the government. I just care that we get to keep running them.
That's a sinister canard, Foxman said. "It means they think Jews meet at Canter's Deli on Friday mornings to decide what's best for the Jews." Foxman's argument made me rethink: I have to eat at Canter's more often.
"That's a very dangerous phrase, 'Jews control Hollywood.' What is true is that there are a lot of Jews in Hollywood," he said. Instead of "control," Foxman would prefer people say that many executives in the industry "happen to be Jewish," as in "all eight major film studios are run by men who happen to be Jewish."
But Foxman said he is proud of the accomplishments of American Jews. "I think Jews are disproportionately represented in the creative industry. They're disproportionate as lawyers and probably medicine here as well," he said. He argues that this does not mean that Jews make pro-Jewish movies any more than they do pro-Jewish surgery. Though other countries, I've noticed, aren't so big on circumcision.
I appreciate Foxman's concerns. And maybe my life spent in a New Jersey-New York/Bay Area-L.A. pro-Semitic cocoon has left me naive. But I don't care if Americans think we're running the news media, Hollywood, Wall Street or the government. I just care that we get to keep running them.
--
Dra era egna slutsatser, diskutera och kom med egna exempel på dylika fall!