Efter döden - om dom får bestämma?

Äh, valkyriorna har väl fullt upp med att hämta folk från slagfält och när de kommer tillbaka till Valhall är de trötta och har ont i huvudet...

Jag står fast vid nirvana...

Hva er egentlig poenget med å sloss i Valhall? Er man ikke allerede død når man eventuelt kommer dit?

Man kan vel ikke blir "mer drept"?

Alternativ 2, 3, 4 eller 5 passar mig bra.

Ponera att det är alternativ 2 som inträffar så har jag faktiskt bara en önskan, det är att få tillgång till en "maskin" i efterlivet, denna maskin ska man kunna använda som en dator på ett ungefär, men all data har med dig och ditt liv att göra, tonvis med statistik med allt ifrån hur mycket bananer du ätit, hur många timmar du sovit och vad folk har tänkt och tyckt om dig - allt du sett och hört är sparat för återspelning, ett sätt att se på ditt liv från ett annat perspektiv, det hade varit riktigt tufft!

Kanske inte, men man känner sig nog jävligt manlig!

Det finns inget efterliv. Jag försöker dock leva efter Nietzsches tankar om evig återkomst.


Ett liv markerat av att varje ögonblick är viktigt, det ger en oerhört vikt till varje dag, varje stund. Inga ursäkter helt enkelt. Och så vill jag leva, med en oerhörd vikt på varje ögonblick istället för att gå i dvala hela livet i väntan på en belöning i ett efterliv som inte finns.

http://en.wikipedia.org/wiki/Eternal_Recurrence

Trött, nöjd och tillfreds med att ha fått chansen...
...vilar jag, i den slutliga sömnen, mot kudde nr 1.

1.

Själv tror jag allt bara tar slut, man somnar in och aldrig vaknar igen.

Fast hade ju hoppats på spöket :/ jävlas med folk (A)

jag tror att vi återföds som "nåt" eftersom vi spelar med evigheten, och då tycker jag det vore konstigt om vi inte skapades igen när det gått x miljarder år. Ta rövarna på korset som Jesus sa till - sannerligen säger jag eder att redan i kväll kommer ni vara med mig. Det var en liknelse för att de ju inte upplever nån tid då de är döda och då upplever de det som "redan i kväll" eftersom de upplever det som att de vaknar i samma tid som de dog även om det gått miljontals år. Gud eller inte Gud ? jag vet inte men livet finns ju bevisligen och har det uppstått en gång borde det kunna göra det igen, med evigheten som "garant". För övrigt är ju paradiset att föredra, då det rimligen borde vara just som "jag" vill ha det.

Känns som att vissa avfärdar paradiset alldeles för lätt.

(nu är jag inte kristen, bara så ni vet. Men) seriöst, ni skiljs från era världsliga sinnen och hamnar i paradiset med er skapare. Tror ni på fullaste allvar att ni 1) Skulle sitta och vara grinig på Gud för att han hade det yttersta ansverat för att ni tvingades till kyrkan på söndagar och 2) att man bara slappar bland massa moln i evigheter utan något skönt att sysselsätta sig med?

Jag är lite på den linjen att hade man kunnat vara sur eller uttråkad i Paradiset så hade det inte varit paradiset.

Så, det alternativet får min röst. Annars, hade det iofs varit lite intressant med reinkarnation men med tanke på vilken oerhörd "tur" det faktiskt krävdes för att jag skulle födas som vit kille i ett av världens bästa länder (bit på den ni, jefla misantroper) så vet jag inte om jag skulle vilja ta den chansen igen. Liksom, hur skoj kan det vara på en skala att sniffa lim och samla mat på den lokala sopstationen?

Paradiset! Att bara dö och ruttna känns för tråkigt för mig, och alla argument om att det kan bli tråkigt om några miljoner år i paradiset?? Nejj aldrig för mig är paradiset nåting där jag kan bestäma vad jag vill göra dvs om jag har tråkigt kan jag bli glad eller så är jag alltid glad .

Det är paradiset enligt mig att aldrig ha tråkigt vara deppig eller nåt sånt, alltid va på toppen humör och aldrig tröttna!!