Spelat bort mitt liv och inte brytt mig om något sedan jag var 13-14

Sedan jag var runt i den åldern har mitt liv endast varit att vara framför datorn och spelat resten av min fritid, jag är idag 22 år.

Har aldrig haft någon umgängeskrets, aldrig gått på någon fest, aldrig haft någon flickvän, inte ens upplevt kärlek, aldrig haft ett jobb, har inget intresse över att plugga till något yrkesmässigt, bor fortfarande hemma med päronen.

Efter studenten har jag bara tagit en massa skitkurser för att få bidraget och för att föräldrarna inte skulle klaga på att jag bara säckade hemma och inte gör någonting.

Jag har försökt ta tag i det, jag har skickat mer än 1000 mail och ansökningar, jag har gått till i princip varenda icabutik och lämnat CV, personligt brev, jag har gått till flera "rekryterings-möten", har gått till Arbetsförmedlingen minst 40 gånger och de är så jävla värdelösa. Får inget jobb överhuvudtaget. Har inte en enda jobbkontakt som kan fixa något åt mig.

Jag är verkligen i skiten just nu och har rejäl ångest över det här, jag vill bara ha ett normal liv som alla andra och vet inte vafan jag ska ta mig till.

Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Har du pratar med någon kurator/psykolog eller liknande?

Är du inte sugen på att studera någonting? Jag har upplevt/upplever det du går igenom nu och jag läser endast en kurs på komvux 25% (knappt ingenting, jag vet). Men, det hjälper faktiskt.

ust nu sitter du lite i en ond cirkel. 22 år och aldrig jobbat. Svårt idag att få jobb utan erfarenhet. Utan jobb får man ingen erfarenhet.
Har du varit inskriven på AF längre än 6 månader har du väl de här nystartsjobb eller vad det heter för unga? ungdomsgarantin?

Sök på allt du hittar. Kolla med AF om du kan praktisera. Eller se om du kan få bidrag och skriv det tydligt i ansökningarna. kolla på komvux i din kommun alternativt grannkommun om där finns något du kan tänka dig att utbilda dig till. Gör allt för att få arbetslivserfarenhet.

ska till vårdcentralen nu på onsdag.


har försökt med i princip ALLT, min arbetsförmedling består av en massa lata skittyper som inte gör någonting utan att säga "var social på intervjun". De borde alla få sparken och känna hur det är att inte ha ett jobb.

Efter regn kommer solsken, du är stark som har tagit första steget att inse ditt problem, nu gäller det bara att bli kvitt det.. Det är inte lätt, många människor har spelproblem. Det är en lång väg att gå men ta ett steg i taget och inse att det är en svår kamp.. Spärra dig själv från gamblingsidor och skaffa en riktigt hobby, börja träna och gör saker som gynnar ditt självförtroende. Ta kontakt med gamla vänner. Var stark och låt dig inte sugas in i skiten igen..

Är det universitetskurser? I sådana fall kan du nog läs in en kandidatexamen i något relativt snabbt eftersom du redan är klar med de valfria kurserna. En vanlig kandidatexamen är 90 p valfritt och 90 p fördjupning inom ett område. Om du väljer rätt område att specialisera dig på så lär det öka dina chanser rejält på arbetsmarknaden. Eftersom du dessutom bor hos dina föräldrar och har din försörjning tryggad oavsett CSN så kan du ju göra detta i din egen takt utan att dra på dig skulder.

När det gäller det sociala har jag inte så mycket att säga mer än att du inte är ensam om att ha det så. Det är nog liten av en epidemi skulle jag tro.

Jo de e helt klart. kolla på AFs hemsida och läs igenom vilka rättigheter du har.
Om jag inte minns fel så är ungdomar prioriterade och du bör därför ha rätt till en del. Tex lönebidrag och praktik. Det är ändå du som ska göra jobbet, det är inte dom som ska söka jobben åt dig. Gå dit och prata med dom om hur Ungdomsgarantin funkar.
Hitta en praktik och gå dit med org.nr. Under tiden du praktiserar så söker du jobb. Har för mig man jobbar 6-7 timmars dagar då och de övriga timmarna upp till full tid är avsedda för jobbsökande.

Blev själv nekad praktik, jobbcoach och utbildning pga jag inte tillhörde en "prioriteringsgrupp" (över 25 och svensk) Men lönebidrag har du ALLTID rätt till, så länge du uppfyller kraven, då det handlar om att du får ett jobb.

Har du testat att släppa datorn i några timmar och faktiskt GÅ till affären du vill ha jobb på? istället för att skicka mail?

läste du ens hela mitt första inlägg?

Kontakta flyttfirmor,butiker,kommunen,fabriker av alla dess slag mm finns hur mycket som helst skicka ut CV och åk ut till ett par företag om dagen och presentera dig och ha med en extra kopia av CVt och personliga brevet du skickat.

Tjena!

Vill bara säga att jag är över 40 och kom till samma slutsats som du för 5 veckor sedan.

Dessutom har jag druckit 8-10 starköl per dag och rökt så mycket hasch jag kunnat trycka i mig, därför jag inte kan sova nu.

Så just nu leder du över mig med tjugo år och jag spår dig en ljus framtid. Bara att du kommit till insikt ger hopp.

Har tagit livet med en klackspark och tyvärr inte brytt mig om mig själv vilket leder till att man blir ensam, folk märker sånt. Nu tänker jag sätta mig själv i första rummet så tror jag att det andra kommer lösa sig, tycker mig redan märka att mycket är bättte.

Datorspel kommer jag inte lägga av med, ett nytt storspel på hårddisken är ju lilla julafton! Däremot försöker jag spela lagom, max 4 timmar/dag och inte varje dag.

Har du funderat på lokföraryrket någongång? Man läser ett år och söker in på gymnasiebetyget. Kan det vara något? Är ju alltid lättare att få jobb om man är utbildad på något. [Edit: missade att du inte vill plugga till nåt yrke, synd. Tänk om?]

Nu ska jag försöka somna om och invänta nästa mardröm men jag önskar dig allt gott och hoppas att allt löser sig. Var inte rädd att be om hjälp, människor tycker om att hjälpa. Ge inte upp, allt brukar ordna upp sig till slut om man bara orkar kämpa. Ju fler saker du tar tag i dessto färre kommer det finnas kvar och till slut är allt som det ska vara.

Med vänlig hälsning Caminon som inte levt som han lär :-)

Hur kan ni inte inse att ni inte vinner någonting på att spela i längden? Jag har själv spelat endel från åren 13-17 men insåg relativt tidigt att det kan inte hålla på såhär för länge. Dock har jag alltid spelat fotboll och prioriterat kompisar först. Nu så spelar jag väldigt sällan. Någon gång på helgen men aldrig på vardagar med den lilla tid man har då. Och alla vet att tiden flyger iväg när man lirar. Jag vet inte om jag har vuxit ifrån spel eller om det är tänket jag har i huvudet att man verkligen inte får ut något utav att spela, som gör det tråkigt, för att det finns mycket bättre saker du kan göra för att förbättra jaget.

F.ö så sitter jag och spelar metal gear solid på gamecube nu, tycker inte det är speciellt kul men man får nostalgi som fan