Är du i din kropp eller är du din kropp?

Om vi inte kan ta fel ar all kunskap aktuell hela tiden och vi vet allt i varje ogonblick, saledes ar det omojligt att lara sig nagot.

a) Om det finns sanna ( och falska ) sinnesfornimmelser fangar dessa sinnesfornimmelser enbart en del av verkligheten och foljaktligen har vi inte tillgang till verkligheten.

b) Om det finns sanna ( och falska ) sinnesfornimmelser kommer - eftersom alla sinnesfornimmelser ar olika - man aldrig att ha samma sinnesfornimmelse ( ingen sinnesfornimmelse ar lik den andra ).

c) Eftersom alla sinnesfornimmelser ar olika och fangar en del av verkligheten ( tank dig att en oandlig segelduk ar verkligheten ) ar verkligheten oandlig och kan inte nas - det finns ju ett oandligt antal sinnesfornimmelser.

d) Nar nu alla sinnesfornimmelser ar olika och fangar en del av en oandlig verklighet: hur kan vi skilja mellan en sann och en falsk sinnesfornimmelse? Hur kan vi veta om det vi t ex ser ar verkligt eller icke-verkligt? Vi vet ju inte vad verkligheten ar da vi aldrig nar fram.


Men vi kan som sagt havda att allt ar som det ter sig for den enskilde eller att inget ar det. Da ar alla sinnesfornimmelser sanna alternativt falska.

Ur det perspektivet så kan vi bara konstatera att något var något.
Resten är något vi gissar oss till.

Det finns en massa vetande efter en händelse,
men sällan någon som vågar eller kan göra en profetia.

Vi vet ibland med större sannolikhet att något kan komma att ske ur något perspektiv.
Börjar man ändra infallsvinklar så blir det genast mer komplicerat med beroende till en viss infallsvinkel.

Om du anser att vi vet allt i varje ogonblick, hur vet du vad "stratykockklambandlond" ar?

Jag vet inte vad du menar med det.
Men om jag får oändligt med tid så kanske jag kan lösa det.
För mig är det ett väldigt abstrakt ord just nu.

Informationen jag har är för begränsad om vad det är.

Du vederlagger dig sjalv peertop.

På vilket sätt gör jag det?
Jag har inte sagt att jag vet allt ur alla perspektiv i nuet?
Jag har mer påstått att det finns perspektiv och 'sanningar' ur varje perspektiv?

Säger du "stratykockklambandlond" i denna kontext så anser jag vid första insyn att du menade att ta ett ord som inte betyder något dirket för att visa på att jag inte kan lista ut vad det betyder.

Dock hade ordet ett syfte, och jag har börjat närma mig en förståelse.

Medvetande är inte hjärnan. Medvetande är energi. Läs i tråden t1696802, inlägg nr. 22.

Vad är din kropp kan man fråga sig.
Dina ögon är ett resultat av att det finns fotoner och att det är fördelaktigt för livet att uppfatta dessa fotoner på just det sätt du gör. Din hörsel är resultatet av att det finns ljudvågor som avges i förhållande till händelser runt om dig. Din hud finns på grund av temperaturens funktion och så mycket annat.

Och så vidare med minsta beståndsdel av kroppen...

Och så vidare i all oändlighet...

http://youtu.be/qml1-xzPpxY

Vi är allt

A - Det räcker med att förnimmelserna täcker verklighetens natur (dess essens utan några undantag) så har du också tillgång till hela verkligheten. Detta sker genom att objektivt och abstrakt kunna begripa den (och dess delar) i sin helhet.

B - Genom att begripa förnimmelserna i abstraherade objektiva begrepp (den naturliga begreppsbildningsförmågan*) så blir ett begrepp det andra likt, i dess natur och väsentlighet. Mellan subjektiva och objektiva begrepp kommer det däremot alltid finnas en skillnad då subjektiviteten innebär ett begrepps ofullkomlighet eller partiskhet.

*En förmåga som inses genom en oteoretiserad självinsikt, självmedvetenhet och självkännedom.

C - Förnimmelserna begrips genom abstraherade objektiva begrepp och bildar snarare en sfärisk abstrakt behållning av verkligheten som ens världsuppfattning och då begreppen (och den totala behållningen) handlar om abstraktioner så bildas (en inriktning på) väsentligheter utan någon egentlig yttre avgränsning. På så sätt innefattar ens världsuppfattning verklighetens oändlighet. Saker som inte berör världen nämnvärt blir därmed placerade långt ut i periferin eller ytterområdena.

D - Då det absolut sanna identifieras i enlighet med verklighetens naturliga essens (de objektiva abstraktionernas begrepp) så kan urskiljandet av det falska och fantasirika uppnås.

X - Men då det att hävda något så slutgiltigt subjektivt inte är förenligt med hur det förhåller sig i verkligheten - så kan detta aldrig bli en bestående uppfattning och kan enkelt vederläggas med den synpunkten jag förmedlat, d.v.s. att allt verkligen ter sig på ett visst sätt för den enskilde men är först verkligt (eller representerande verkligheten) beroende på dess verklighetsförankring.

mvh
Mattias

Huruvida du medger det eller inte har ingen betydelse: om fantasier och inbillningar och tankar ar samma sak kan vi aldrig ta fel, och kan vi aldrig ta fel, kan vi inte lara oss nagot, och kan vi inte lara oss nagot har vi all kunskap inom oss hela tiden inklusive "jkklaaadmasstrmaban". Men du havdade att du inte visste det, alltsa vederlagger du dig sjalv. Alltsa: om vi har all kunskap inom oss och om den standigt ar aktuell finns det absolut inget vi inte vet - nonsens existerar inte. Sa nar du sager att du inte vet det och maste skjuta upp omdomet tillsvidare da menar du inte att fantasier och tankar ar samma sak och att vi har all kunskap inom oss och att den standigt ar aktuell, du menar att vi inte kan veta nagot.

Men det ar det dom inte gor? Kan du inte forsta det? Tank dig en oandlig traktor och ett oandligt antal sinnesfornimmelser dar ingen enda ar den andra lik. Hur skulle en enda sinnesfornimmelse ( som vi inte ens kan identifiera da den ar granslos ) kunna tacka hela den oandliga traktorn? Nar jag skriver detta pa datorn och fornimmer bokstaverna ser jag definitivt inga essenser: ser du dom?

Snarare ar det sa att du nu ar pueril. Och da skall jag ge dig ett puerilt exempel:

Du havdar ju att det finns sanna och falska sinnesfornimmelser. Tank dig da dom sanna sinnesfornimmelserna som ett oandligt puzzel som tacker det som ar, d v s verkligheten: tank dig vidare ett annat enormt oandligt puzzel som tacker det som icke-ar, d v s det overkliga. Varje sinnesfornimmelse representeras av en puzzelbit, dom bada puzzlen ar blandade. Hur skall vi kunna skilja puzzelbitarna som representerar verkligheten fran puzzelbitarna som representerar det overkliga?

Varje gang vi stracker oss efter en puzzelbit far vi en ny i handen och dom som vi tidigare har fornummit glommer vi. Dessutom forandras puzzelbitarna standigt da allt ar i rorelser och forandring.

Vi far inte ens en glimt av verkligheten! Vi vet inte ens om vi drommer eller inte? Kanske drommer vi? Kanske har vi inte ens lyft en puzzelbit som ar verklig an. Kanske ingen av oss har det eftersom puzzlet ar oandligt! Vi kan inte veta! Vi kan inte veta nagonting om man anser att sinnesfornimmelserna ar falska och sanna. Och det har ar bara en brakdel av problemen.