Busringning på ytterdörr

Ett litet gäng på 3 pojkar i 8-10årsåldern terroriserar oss genom att busringa på vår dörr. 1-2 gånger hade väl varit acceptabelt (minns ju själv hur det var att vara barn), men det har pågått i veckor och ibland flera gånger per dag. Vet vilka de är (dock inte namn och var de bor) och har sagt ifrån till dem flera gånger när jag sett dem utanför, men då slutar det med att det blir ännu värre, de "spammar" ringklockan innan de springer iväg. Maken lurpassade vid dörren en gång och slet upp den när de var på gång igen, fick tag på en av pojkarna, tog honom i armen och sade åt honom att sluta. Det blev tyst ett par veckor men nu har de börjat igen. De pallar även äpplen från vårt träd som de kastar på våra fönster. Är så jäkla irriterad och frustrerad och vet inte vad vi ska göra.

Googlade lite och läser om barn som blivit misshandlade efter att ha busringt hos folk. Ingen risk för det i vårt fall, men det är nog bra om föräldrar lär sina barn att sådant här beteende inte är ok och att man kan råka illa ut om man ringer på fel dörr. Är rädd att följa efter barnen hem och prata med deras föräldrar av samma anledning - man vet inte vilka de är och hur de skulle reagera.

Vad hade ni gjort i den här situationen?

Finns väl egentligen tre vägar att gå i detta fall.

1. Ni snackar med föräldrarna.

2. Skräm skiten ur ungarna. Då menar jag förstås att visa på ett allvarligt sätt att dom gör fel. Finns dock en risk att dom inte blir rädda utan bara tycker det är kul.

3. Ignorera. Minns själv när man var barn. De som inte öppnade eller reagerade överhuvudtaget var inte roliga, vilket ledde till att man sket i just dom. De som däremot reagerade blev tydliga måltavlor, så när man skulle börja busplinga nästa gång visste man vilka man skulle börja med.

Hade jag varit i din situation så hade jag sett till att få tag i ett av barnen igen och få denne att åtminstone uppge ett telefonnummer till någon förälder som jag kunde få tala med för att upplyysa denne om vad ungen gör.

Hjälper inte ett telefonsamtal så skulle jag ha hälsat på hos barnet, det är inte jag som har fel och jag ska inte behöva vara orolig över att föräldern blir sur - händer det så får det väl bli ett polisärende helt enkelt. Trakasserier och stöld ska man inte behöva utstå, oavsett om det är pojkstreck eller något annat som det rör sig om.

Vi terrade en gubbe när jag var barn. Vi gick ofta dit och knacka på hans fönster och sprang o gömde oss i buskarna. Tills han en dag lessna och sprang ut med hagelbössan och drog av ett skott och skrek att vi skulle dö

Så kom på nått sätt att skrämma dom ordentligt

Referar till tråden som Trovalla gjorde för ett antal år sedan. oerhört läsvärt i dessa tider.

Knivig sits får man säga. Barn är barn ska man inte glömma bort men barn är ganska simpla varelser och älskar när dom får respons på sina bus/provokationer. Glöm inte heller att även föräldrar i regel är idioter när det kommer till deras egna barn och hanterar du detta på ett oschysst sätt så kan det slå tillbaka mot dig.

Fredliga alternativet är att helt enkelt ta bort spänningsmomentet hos dom genom att inte öppna dörren och absolut inte jaga dom. Det kommer inte dröja länge innan dom tröttnar. Lite tråkigare och dom undkommer straff (såvida du inte ser barnen med sina föräldrar någon annan gång, då ska du ta upp det direkt).

Det lite mer offensiva alternativet är att grabba tag i en ungjävel och säga att "nu ska vi gå hem till dina föräldrar så dom får reda på vad det är du sysslar med" och sedan intala barnet att du vet vilka hans föräldrar är (barn är av naturen idioter och kommer svälja lögnen). Sedan kan du faktiskt chansa här och försöka övertala barnet att berätta var han bor (med lite vänlig men bestämd påtryckning, för återigen: barn är barn och tror att alla vuxna känner varandra) och sedan gå dit och berätta för föräldrarna.

Det viktiga här är återigen att komma ihåg att det är sköra, oskuldsfulla individer du har att göra med här så ta det väldigt lugnt med fysiska handgrepp. Även diverse egna "straff" som ni är sugna på att genomföra avråder, även om dom är harmlösa. Det kan nog vara ganska enkelt att fälla er för barnmisshandel om ni bara kliver över gränsen en hårsmån.

Men försök hitta roten till problemet: föräldrarna. Är det verkligen så svårt att lista ut var dom kan bo?

Det här är så svårt att genomföra effektivt utan att det:

a ) triggar ungarna ännu mer (dvs skrämseltaktiken var för lam)

b ) skrämmer dom så pass mycket att man begår ett lagbrott

Det är en för svår balansgång.

Sant.

Var dock en gång som några ungar kontinuerligt kastade snöbollar på mina fönster. Till slut kubbade jag efter en unge som sprang en bra jävla bit in i skogen. Sa att han aldrig någonsin skulle göra så igen. Han blev rädd som fan och mycket riktigt kom dom aldrig tillbaka(innan jag flyttade åtminstone).

Ta fast en av dem, ta ett foto, ring "polisen" och säg så att barnet hör att ni har fångat gärningsmannen, bekräfta att en patrull är på väg, släpp barnet.

Har mailat hyresvärden nu, hoppas att han kan snoka fram vilka det rör sig om och prata med familjerna. Har själv svårt att konfrontera... Men ja, att ignorera och inte öppna är nog det bästa alternativet. Kanske kan ta bort ringklockan en tid också. Dock vill man ju som ni säger "straffa" dem (absolut inte göra illa på något sätt) så att de lär sig. Det där med att låtsas ringa polisen låter som en bra idé...

Haha, det där var ganska underhållande...

Höll på nästan exakt så där när man var mindre. En familj fick utstå väldigt mycket pling på dörren. En dag fick gubben tag i oss alla 3 och gav oss en rejäl jävla utskällning som hette duga . Vi gick aldrig dit mer . Men kan ju varit att paret som bodde där separerade och flytta därifrån.