Har vart deprimerad så länge jag kan minnas.
Mitt längsta förhållande har vart 6 månader. Och alla mina förhållanden innan ha varit skit och killarna har varit omogna. Efter det ville jag inte gå in på ett förhållande om inte vi båda verkligen skulle försöka få det fungera och hålla.
Snacka med en kille på internet, som jag sen träffade och delade tält med på Emmabodafestivalen i somras. En knapp vecka senare åkte jag ner till honom, och samma dag frågade han om jag ville vara hans flickvän. Jag sa ja. Under den veckan jag va hos honom var det lite fram och tillbaka, men jag berättade för honom att jag inte ville gå in i ett förhållande där vi inte båda tänker försöka få det hålla. För jag visste att jag inte skulle klara av det annars. Han håller på med droger, jag har prövat en del, men det är få jag kan tänka mig ta flera gånger, och verkligen inte för mycket. En natt fick jag pröva DND. Det var fantastiskt och eftereffekten fick mig blir normal ett litet tag. Den jag är utan depression. När han fick upptäcka den delen berättade han att han tänkt göra slut när jag åkt, men när han fick se den riktiga jag ångrade han sig.
Nu har vi vart ihop i ca 3-4 veckor, och igår morse skrev han att han ville göra slut. För han behöver en kvinna och inte en flicka. Han tror inte jag är den rätta för honom. Han sa att vi kunde prata om det, att han kanske ångrar sig, sen ringde han, men jag var oförmögen att prata. Jag var helt svimfärdig. Senare sa han att han gjorde slut när han ringde, men jag hörde aldrig honom säga det, fast sen hörde jag knappt nåt alls. Han kunde inte förvänta sig att det skulle räknas som att vi pratade...
Senare när jag fått en del saker sagt sa han att jag kunde komma på fredag (imorgon) som planerat och att han skulle ge det en chans.
Nu idag hade han tagit bort förhållandet på facebook. Jag har ingen aning om vad det är som händer. Men jag planerar att åka till honom imorgon iaf. Jag vet inte vad som kommer hända, eller vad jag är ute efter. Kanske blir det bara värre, men jag klarar ändå inte av att vara hemma. Jag är så fucked up just nu och jag har ingen jag kan vända mig till. Jag är självmordsbenägen. Det blir bara starkare. Med honom kände jag ett hopp, energi till att göra mitt bästa, gå till skolan, fixa mina betyg, bli frisk från depressionen... Det gör så ont, och jag är livrädd in i själen. Under se senaste dagarna har jag skärt mig (började med en mardröm som fick mig vakna med panikångest, och jag ringde honom men han kunde inte hjälpa mig då). Jag har inte berättat att jag skärt mig eller att jag känt för att skära mig, då kan ingen säga att jag bara säger det för att hota. Vilket jag blivit anklagad för i mitt förra förhållande när han ville göra slut.
Problemet är att jag verkligen älskar den här killen. Jag trodde jag älskat innan, men när jag träffade honom insåg jag att vad jag känt innan inte går att jämföra med nu.
Jag vill visa honom varför han ska ge mig en chans. Verkligen göra allt i min makt. Inte bara börja gråta för allt och vara som en liten flicka. Utan försöka tänka till ordentligt. Inte vara så uppmärksamhetskrävande... Men jag behöver träffa honom. Har funderat på att överraska honom med en blombukett och om han inte tänkt att jag ska komma, så blir även det en överraskning. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Finns det någon som har tips, råd eller idéer?
Jag skulle göra vad som helst för att få behålla den här killen. Jag vet inte ens vad som händer.
Mitt längsta förhållande har vart 6 månader. Och alla mina förhållanden innan ha varit skit och killarna har varit omogna. Efter det ville jag inte gå in på ett förhållande om inte vi båda verkligen skulle försöka få det fungera och hålla.
Snacka med en kille på internet, som jag sen träffade och delade tält med på Emmabodafestivalen i somras. En knapp vecka senare åkte jag ner till honom, och samma dag frågade han om jag ville vara hans flickvän. Jag sa ja. Under den veckan jag va hos honom var det lite fram och tillbaka, men jag berättade för honom att jag inte ville gå in i ett förhållande där vi inte båda tänker försöka få det hålla. För jag visste att jag inte skulle klara av det annars. Han håller på med droger, jag har prövat en del, men det är få jag kan tänka mig ta flera gånger, och verkligen inte för mycket. En natt fick jag pröva DND. Det var fantastiskt och eftereffekten fick mig blir normal ett litet tag. Den jag är utan depression. När han fick upptäcka den delen berättade han att han tänkt göra slut när jag åkt, men när han fick se den riktiga jag ångrade han sig.
Nu har vi vart ihop i ca 3-4 veckor, och igår morse skrev han att han ville göra slut. För han behöver en kvinna och inte en flicka. Han tror inte jag är den rätta för honom. Han sa att vi kunde prata om det, att han kanske ångrar sig, sen ringde han, men jag var oförmögen att prata. Jag var helt svimfärdig. Senare sa han att han gjorde slut när han ringde, men jag hörde aldrig honom säga det, fast sen hörde jag knappt nåt alls. Han kunde inte förvänta sig att det skulle räknas som att vi pratade...
Senare när jag fått en del saker sagt sa han att jag kunde komma på fredag (imorgon) som planerat och att han skulle ge det en chans.
Nu idag hade han tagit bort förhållandet på facebook. Jag har ingen aning om vad det är som händer. Men jag planerar att åka till honom imorgon iaf. Jag vet inte vad som kommer hända, eller vad jag är ute efter. Kanske blir det bara värre, men jag klarar ändå inte av att vara hemma. Jag är så fucked up just nu och jag har ingen jag kan vända mig till. Jag är självmordsbenägen. Det blir bara starkare. Med honom kände jag ett hopp, energi till att göra mitt bästa, gå till skolan, fixa mina betyg, bli frisk från depressionen... Det gör så ont, och jag är livrädd in i själen. Under se senaste dagarna har jag skärt mig (började med en mardröm som fick mig vakna med panikångest, och jag ringde honom men han kunde inte hjälpa mig då). Jag har inte berättat att jag skärt mig eller att jag känt för att skära mig, då kan ingen säga att jag bara säger det för att hota. Vilket jag blivit anklagad för i mitt förra förhållande när han ville göra slut.
Problemet är att jag verkligen älskar den här killen. Jag trodde jag älskat innan, men när jag träffade honom insåg jag att vad jag känt innan inte går att jämföra med nu.
Jag vill visa honom varför han ska ge mig en chans. Verkligen göra allt i min makt. Inte bara börja gråta för allt och vara som en liten flicka. Utan försöka tänka till ordentligt. Inte vara så uppmärksamhetskrävande... Men jag behöver träffa honom. Har funderat på att överraska honom med en blombukett och om han inte tänkt att jag ska komma, så blir även det en överraskning. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Finns det någon som har tips, råd eller idéer?
Jag skulle göra vad som helst för att få behålla den här killen. Jag vet inte ens vad som händer.
