Att vara tillsammans med en tjej som har borderline

Jag är inte perfekt och kan fortfarande undermedvetet manipulera men försöker bli bättre. Jag vill verkligen att det här förhållandet (det första där jag får respekt, stöd och känner mig älskad) ska fungera.

Hej, TS. Spring och vänd dig inte om. En borderlineperson tar all energi och livskraft och lämnar efter sig ett tomt skal, som är du. Kan vara intressanta människor, men bara i små, små doser.

Bröt kontakten med en tjej i höstas, vi vara bara vänner men jag var kär i henne och det höll verkligen på att ta kål på mig. Väldigt snäll och intresserad i början men taskig och utnyttjande framledes. Efter jag bröt kontakten började hon regelbundet skriva små komplimanger följt av att hon saknade att umgås, vilket fortsatte tills hon häromdagen skrev att hon ville ses och att hon tycker om mig.

Svag som jag är samt smått bitter så sa jag okej, tänker att det antingen leder till något bra eller så får jag en ny syn på saken och kan sluta vara bitter. Det tog inte mer än några timmars umgänge innan det var slut med det snälla komplimanggivandet

Har inte kommit över henne utan blev snarare bitter så jag sa okej, antingen leder det till något eller så kanske jag kan sluta vara bitter. Men har haft ögonen öppna, jag känner mig knäpp som stämplar henne som åt borderline-hållet men det tog inte mer än några timmar innan allt med att ge komplimanger och vara snäll var som bortblåst.

Hur ska jag på något bra sätt bryta kontakten med henne? Jag skrev också lite mellan raderna att jag gillade henne för ett tag sen men jag inser verkligen jag tvärtom inte vill ha med henne att göra. Känner att jag inte alls är attraherad av henne längre, känns som att jag kunde se henne med sobra ögon.

Ska jag se det som typiskt beteende detta att hon hört av sig i bokstavligen 7-8 månader med försiktigt smicker och sedan vänder på en femöring och beter sig mysko så fort man släpper in de igen? Ska jag räkna med att samma sak händer om jag bryter kontakten igen? I sådana fall, hur kan jag undvika det? Helst att hon slutar höra av sig.

En parentes är att jag från början försökt resonera med henne. Jag tror hon förstår, hon är inte korkad, men någonstans brister det ju om det går så snabbt att sluta bry sig.




Sidospår men finns det olika typer av borderline eller syftar "sortens borderline" på att det inte är så illa, om man säger så?

Får jag fråga hur länge sen det var du hade ihop det med denna kvinna? Jag känner nämligen lite liknande grejer som dig men jag tänker att det är något jag ska ta mig ur så snart som möjligt. Känner mig just nu t.ex mer misstänksam mot tjejer, inte deras fel utan mitt eget, känns som att jag blivit smått knäpp på kuppen. Cynisk och smått bitter vad gäller tankar kring relationer och kanske tjejer i överlag.

Bröt kontakten med en tjej i höstas, vi vara bara vänner men jag var kär i henne och det höll verkligen på att ta kål på mig. Väldigt snäll och intresserad i början men taskig och utnyttjande framledes. Efter jag bröt kontakten började hon regelbundet skriva små komplimanger följt av att hon saknade att umgås, vilket fortsatte tills hon häromdagen skrev att hon ville ses och att hon tycker om mig.

Svag som jag är samt smått bitter så sa jag okej, tänker att det antingen leder till något bra eller så får jag en ny syn på saken och kan sluta vara bitter. Det tog inte mer än några timmars umgänge innan det var slut med det snälla komplimanggivandet

Har inte kommit över henne utan blev snarare bitter så jag sa okej, antingen leder det till något eller så kanske jag kan sluta vara bitter. Men har haft ögonen öppna, jag känner mig knäpp som stämplar henne som åt borderline-hållet men det tog inte mer än några timmar innan allt med att ge komplimanger och vara snäll var som bortblåst.

Hur ska jag på något bra sätt bryta kontakten med henne? Jag skrev också lite mellan raderna att jag gillade henne för ett tag sen men jag inser verkligen jag tvärtom inte vill ha med henne att göra. Känner att jag inte alls är attraherad av henne längre, känns som att jag kunde se henne med sobra ögon.

Ska jag se det som typiskt beteende detta att hon hört av sig i bokstavligen 7-8 månader med försiktigt smicker och sedan vänder på en femöring och beter sig mysko så fort man släpper in de igen? Ska jag räkna med att samma sak händer om jag bryter kontakten igen? I sådana fall, hur kan jag undvika det? Helst att hon slutar höra av sig.

En parentes är att jag från början försökt resonera med henne. Jag tror hon förstår, hon är inte korkad, men någonstans brister det ju om det går så snabbt att sluta bry sig.




Sidospår men finns det olika typer av borderline eller syftar "sortens borderline" på att det inte är så illa, om man säger så?

Får jag fråga hur länge sen det var du hade ihop det med denna kvinna? Jag känner nämligen lite liknande grejer som dig men jag tänker att det är något jag ska ta mig ur så snart som möjligt. Känner mig just nu t.ex mer misstänksam mot tjejer, inte deras fel utan mitt eget, känns som att jag blivit smått knäpp på kuppen. Cynisk och smått bitter vad gäller tankar kring relationer och kanske tjejer i överlag.

Ett äkta uppvaknande ur den här problematiken och den enda möjligheten att bryta ett destruktivt beteende är att göra det på egen hand. Hela poängen med att "bli bättre" är ju att på ett moget och vuxet vis hantera den extrema separationsångest, som präglar hela livet för någon med eips/borderline.

Har själv Borderline.
I tidigare relationer när jag inte visste om min problematik var jag inte en bra partner. Då var jag även mitt i stormen med en psykiskt misshandlande familj jag ville ta mig ifrån men inte kunde pga medberoende och en våldsam låtsasfar.

Jag manipulerade, fick partners att tycka synd om mig och antingen var förhållandet fantastiskt eller dåligt. Var det dåligt (när nyförälskelsen försvann) så ballade jag ur.
Jag började gå i terapi. När jag träffade min nuvarande kille så började jag även gå i gruppterapi för känsloreglering. Det har varit jobbigt men jag har insett att det ligger på mig, varför känner jag som jag gör och finns det en anledning?

Min kille har varit förstående hela vägen och det bästa stöd jag haft. Jag har alltid varit på min vakt för att inte låta Borderlinen styra mig och jag tror jag har en stor självinsikt i min störning. Självinsikten är nog det enda som kan rädda en Borderlinestörd. Samt terapi och stöd. Jag är inte perfekt och kan fortfarande undermedvetet manipulera men försöker bli bättre. Jag vill verkligen att det här förhållandet (det första där jag får respekt, stöd och känner mig älskad) ska fungera.

Så summan av detta är väl att man måste inse sina problem och lära sig reglera känslorna och inte ta till destruktiva handlingar för att lugna ångesten. Det går att bli bättre, inte frisk, men bättre.

Dessa kvinnor kan vara väldigt översexuella när det kommer till kritan sen helt stänga igen. Oftast ser de väldigt bra ut också. Vilket kan vara en anledning till att man dras tillbaka. Tror inte det är något fel på dig, men du behöver nog bara bryta kontakten helt och hållet och inse att detta är inte normalt, så du inte går tillbaka och normaliserar förhållandet. Om hon inte går i aktiv behandling kommer du bli psykiskt nedbruten som människa, vi har ju alla oss som exempel i tråden

Du får själv ta ansvaret att stoppa kontakten. Blocka, gå där ifrån, säg inget etc.

Det gör förhoppningsvis att du känner dig starkare också.

Lite sent svar men det var på den vägen det slutade. Jag slutade höra av mig och hon skrev och frågade till sist om det var något fel och jag bröt i klartext då. Kändes inte alls bra, även om jag inte vill ha med henne att göra så kändes det taskigt och melodramatiskt. Hon kunde ju vara snäll ibland också och jag tror hon aldrig menade att vara elak, bara att jag kände jag inte orkade med det hela längre. Men det ger ju inte mig någon rätt att vara ett svin, även om det kanske inte var fullt så illa så kändes det inte bra.

Du är förmodligen en empatisk människa, bara att du pratar om att du pratar om att du är svinet säger ju det.

På så sätt är du en perfekt matchning med en borderlinepersonlighet. Det var inte bara hon, utan du också. Lär dig bara nu att ta ansvar för dig själv, att sätta gränser, tänka på vad du känner, vill etc. Då kommer du att bli starakare.

Det är inte du som är elak eller något svin, jag lovar. Du ska inte gå omkring och tro något sådant om dig själv. Du gjorde bara något nsturligt, något som vsrje normal person skulle göra.

Lär dig nu, du är en erfarenhet rikare. Ditt snsvar är att du har det bra, annars kan du inte göra det bra för någon annsn. Du kommer först och med den styrkan det ger ksn du vars där för andra.

Ja, det är första ganska nyligen jag börjat vädra tanken att vissa saker är mitt fel. Jag tänkte att hon bara var knäpp, för det är ju ett bekvämt sätt att se på saker och ting. Först efter jag bröt kontakten med henne i höstas så skrev hon om att jag fick fram sämre sidor hos henne. Vet inte om borderline kan vara så pass "villkorat" att man blir mer eller mindre borderline beroende på vilka personer man omger sig, så jag känner ju mig knäpp som slänger med den etiketten på henne. Men jag tycker någonstans att det stämmer för väl och att min magkänsla säger något inte stämmer med henne, trots min ringa erfarenhet med tjejer så att säga.

Kanske är naturligt att bryta med vissa människor men jag tänker väl mer att det kanske var ett svinigt tillvägagångssätt? Funderar fortfarande om jag borde skriva något kort, något förklarande. Det kanske är för sent om hon nu tog illa vid sig och framförallt vill jag inte öppna en stängd dörr. Min bästa förklaring utan att skuldbelägga eller djupdyka i mina egna brister och varför jag tyckt det varit jobbigt är att jag bara inte förstår henne och hennes mot mig lite ombytliga sätt. Jag vet inte om det gör någon klokare att skriva det. Eller bara skriva att jag inte är sur och inte aktivt dissar henne, även om jag inte egentligen vill ha någon kontakt. Vettefan alltså...

Nu tycker jag att du lägger skulden på dig själv - just i relationen/uppbrottet mellan er.

Det du gör fel (det som är ditt eget ansvar) är ju att sätta gränser för hur du vill bli behandlad och bemött för att du ska må bra.

Vet inte om du uppfattar skillnaden i betydelsen av dessa påståenden just nu (eller snarare att du blandar ihop det).

Men jag tycker någonstans att det stämmer för väl och att min magkänsla säger något inte stämmer med henne

Bra att du litade på din magkänsla, den är nyckeln. Att du bröt på drt sätt du gjorde, vad är det för fel med det? Du tog dig ur ett destruktivt förhållande med de medel som stod dig till buds. Inget att skämmas för. Om du springer på någon liknande kvinna i framtiden har du erfarenheten att avsluta tidigre och kanske på ett annst sätt.

Du ska absolut inte ta kontakt med henne igen. Den typen av människor sätter sig på hjärnan, det sitter kvar länge. Du måste koncentrera dig på att gå vidare.