Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2014-08-19, 16:07
  #1
Medlem
Hej! Jag skapade denna tråden för jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag skapar denna tråden för att folk som är i samma sits kan skriva och tipsa varandra.

Okej, såhär ligger det till för mig. Jag har en flickvän och vi har snart varit tillsammans i sju månader.
Redan innan vi blev tillsammans varnade hon mig för sig själv, och det tog många månader innan vi beslöt oss för att göra det officiellt (hon har senare berättat att hon har borderline). Allt har varit jättebra, men det har verkligen märkts att hon lider av ångest, dissociationer och skuld (t.ex. att hon inte kan bryta med folk som har gjort henne illa etc). Något som kanske är viktigt att nämna är att vi har bott tillsammans på 19 kvadrat i fem månader.
Jag har känt mig som en psykolog för jag har tröstat henne och lyft upp henne hundratals gånger (bokstavligen talat). Varför vet jag inte längre vad jag ska ta mig till?

Vi har precis varit ifrån varandra över sommaren (vi har setts två gånger på två månader) och har nu kommit tillbaka till staden som vi studerar i. Under hela sommaren har vi lätt skickat 20 sms per dag och snapchatat. Vi har verkligen saknat varandra och det har varit otroligt tufft att vara ifrån varandra. Vi har precis pluggat till en omtenta, och vi var med varandra dygnet runt. Och allt kaos som nu råder startade med att jag sa att "oj, vad vardagliga vi har blivit, som att det har svalnat lite". Idiotiskt att säga till en tjej jag vet, speciellt till henne. Och något som jag har lärt mig är att hon ser saker i svart och vitt. Antingen är något underbart eller så är det katastrof. Hon har kommit in i någon negativ spiral som gör att båda är oroliga och tror att det ska ta slut. Ni vet, den lilla paniken som uppstår när ett bra förhållande kommer in i sin första lilla svacka. Men i detta fall blev reaktionen ENORM.

Jag vet att vi är kära innerst inne, och att vi har triggat varandra. Allt var precis som det alltid har varit innan. Allt detta skedde inom loppet av 3-4 dagar och jag behöver utomstående hjälp över hur det ska gå tillbaka till det vanliga. Jag är ingen psykolog.
Citera
2014-08-19, 16:12
  #2
Medlem
McHammereds avatar
Du verkar ju ha kommit lindrigt undan du, än så länge.
Citera
2014-08-19, 16:12
  #3
Medlem
Mooons avatar
Med en borderline finns inget "vanligt liv". Man tror det ett tag men sedan bryter allt samman. Du kommer bli helt känslomässigt utarmad och förtvivlad i längden.
Citera
2014-08-19, 16:15
  #4
Medlem
vargvids avatar
Här är det mest hur du själv ska känna.

Borderlinebrudar är alltid ett jävlans jobb att hålla i schack, frågan är ifall du orkar med det psykiskt att kunna klara av de stormer av känslor, aggressioner, ovanliga beteenden och att hon kommer ena sekunden slänga ut dina saker genom fönstret och andra sekunden gråta att du ska stanna kvar.

Jag har vart där, jag har vänner som har vart där och det är alltid samma mönster som existerar. Jag dumpade min pyschoborderline brud, polaren hade kvar sin och fick till och med barn med henne (största misstaget i hans liv) och en tredje är fortfarande tillsammans med sin borderlinebrud men hon går på så jävla mycket piller som ska hålla henne i schack.

Lyckades väl inte direkt för pillertrillarn för varje gång hon dricker eller så fort hon känner att "något är fel". Då kan det mesta hända och jag tror att han förlorade 80% av sina vänner tack vare sin borderlinebrud.

Det är upp till dig och du ska känna efter hur mycket du pallar med.
Citera
2014-08-19, 16:16
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av WaitForSleep
Hej! Jag skapade denna tråden för jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag skapar denna tråden för att folk som är i samma sits kan skriva och tipsa varandra.

Okej, såhär ligger det till för mig. Jag har en flickvän och vi har snart varit tillsammans i sju månader.
Redan innan vi blev tillsammans varnade hon mig för sig själv, och det tog många månader innan vi beslöt oss för att göra det officiellt (hon har senare berättat att hon har borderline). Allt har varit jättebra, men det har verkligen märkts att hon lider av ångest, dissociationer och skuld (t.ex. att hon inte kan bryta med folk som har gjort henne illa etc). Något som kanske är viktigt att nämna är att vi har bott tillsammans på 19 kvadrat i fem månader.
Jag har känt mig som en psykolog för jag har tröstat henne och lyft upp henne hundratals gånger (bokstavligen talat). Varför vet jag inte längre vad jag ska ta mig till?

Vi har precis varit ifrån varandra över sommaren (vi har setts två gånger på två månader) och har nu kommit tillbaka till staden som vi studerar i. Under hela sommaren har vi lätt skickat 20 sms per dag och snapchatat. Vi har verkligen saknat varandra och det har varit otroligt tufft att vara ifrån varandra. Vi har precis pluggat till en omtenta, och vi var med varandra dygnet runt. Och allt kaos som nu råder startade med att jag sa att "oj, vad vardagliga vi har blivit, som att det har svalnat lite". Idiotiskt att säga till en tjej jag vet, speciellt till henne. Och något som jag har lärt mig är att hon ser saker i svart och vitt. Antingen är något underbart eller så är det katastrof. Hon har kommit in i någon negativ spiral som gör att båda är oroliga och tror att det ska ta slut. Ni vet, den lilla paniken som uppstår när ett bra förhållande kommer in i sin första lilla svacka. Men i detta fall blev reaktionen ENORM.

Jag vet att vi är kära innerst inne, och att vi har triggat varandra. Allt var precis som det alltid har varit innan. Allt detta skedde inom loppet av 3-4 dagar och jag behöver utomstående hjälp över hur det ska gå tillbaka till det vanliga. Jag är ingen psykolog.

Den negativa spiralen går över, hela hennes liv präglas (antagligen) av svackor, dessa spiraler kommer och går och det finns inte mkt att göra än att vara positiv och försöka att höja hennes humör när hon är nere och trösta och hjälpa henne när det behövs. Men gå inte på FÖR hårt, men visa självklart att du älskar henne.
Detta är inget som kan botas på en dag direkt, eller inte alls, det handlar mer om hur man ska kunna hantera det på bästa sätt för att kunna fungera i vardagen.

Folk kommer att skriva att du ska dumpa henne för att hon är psycho. De vet inte vad de pratar om. Man kan ha olika grader på borderline, vissa är ett mänskligt helvete och vissa är i stort sett "normala". Det är ju klart att man blir konstig och mår dåligt om alla ska lämna en hela tiden för att man har en diagnos och är rädda för vad som KAN hända, inte vad som har hänt.
Stå kvar vid hennes sida om du vill och ge henne mer än en chans, det är ju inte hennes fel att hon har borderline och är inget hon ska straffas för.
__________________
Senast redigerad av HmmVadSkaJagHeta 2014-08-19 kl. 16:20.
Citera
2014-08-19, 16:17
  #6
Medlem
S-bockens avatar
Dumpa genast! Hon kommer bryta ner dig totalt tills du bönar och ber om att få slippa leva.
__________________
Senast redigerad av S-bocken 2014-08-19 kl. 16:20.
Citera
2014-08-19, 16:21
  #7
Medlem
Key.s avatar
Lycka till säger jag bara svarta hålet hållar på att skapas, till slut slukar den dig och allt annat i sin omgivning, ju mer du ger den desto mer växer den och den drar dig inåt hela tiden.

Här läs denna
How a Borderline Relationship Evolves

Sedan handlar det om hur mycket du pallar med, jag hade inga problem med att mitt ex var borderline, det gick att hantera det var till och med lite kul ibland för det skapade spänning, det värsta vara bara när det tog slut för det är så mycket starka känslor som blir iblandande som bara slutar att upphöra och det är inte bra alls för en.

Det lämnar dig med ett stort hål inom dig som aldrig kan fyllas igen på samma sätt. Det är som en high du aldrig kan uppleva igen. Det är egentligen de farliga med såna här förhållanden skulle jag påstå.

Det finns dock extrem fall på folk som gått igenom helveten med såna brudar, men då är det extremt.

De är masters of persuasion de kopierar dig som en kameleont eftersom de inte har en "egen självbild" vilket får dig att tro att du hittat den rätta och allt känns så bra då, du börjar älska din egen självbild och till slut när förhållandet faller så faller också din egen självbild med.

Samt när hataren i dem kommer fram. De blir som en så stark del av dig att du inte förstår hur de kan göra så mot dig, för hur skulle du kunna göra så mot dig själv?

Det är inget annat än manipulation. Så var försiktig. Gå efter handling inte ord.

Är något för bra för att vara sant så är det också det.

En av de sällan låtarna för mig som ger mig tröst av att varit i ett sånt förhållande.
__________________
Senast redigerad av Key. 2014-08-19 kl. 17:21.
Citera
2014-08-19, 16:58
  #8
Medlem
KnackehaxanMias avatar
TS - nu måste du va jävligt uppmärksam på dig själv - om du inte redan är det så är risken stor för att du hamnar i ett medberoende allt eftersom. Du skriver ett flertal ggr hur du fått agera o känt dig som hennes psykolog - så kan inte ett förhållande funka i längden, vilket jag tror att du är nog så medveten om. För att ni ska ha en ärlig chans o för att skydda dig själv, så måste hon ha en stabil o regelbunden samtalskontakt o det krävs verkligen att ni BÅDA aktivt vill o jobbar för att lösa problem i ert förhållande - det räcker inte att bara du ger av dig själv alltså.

Hon har ju en störning som är allvarlig o som kan ställa dig i så många svårigheter, du har säkert märkt vid det här laget att hon, liksom alla IPS, använder sig av manipulation i stor skala - det är inte alltid medvetet från hennes sida, men hon kommer att projicera allt på dig så fort hon mår taskigt. Finns de som kommer dithän att de blir anklagade av sin IPS- partner för att ha förstört deras liv, alla deras relationer o att allt de gör o säger är fel. För vissa kan det ta åratal att bygga upp sig själva igen efter att ha haft ett förhållande med en som lider av IPS som för övrigt ligger väldigt nära ex diagnoserna ADHD o Schizofreni.

Om du ska stanna med henne så är det viktigaste att hon har samtalskontakt - sen behöver du kunna förhålla dig till hennes personlighet som består av känslomässig instabilitet, humörsvängningar, skadebeteende, impulsivitet, svårt att hantera jobbiga känslor, intensitet mm.
Det du kan tänka på är att hon har låg självkänsla o svårigheter att uttrycka sina känslor. Du behöver hjälpa henne i såna lägen isf - stötta o hjälpa henne att just tala om sina känslor, dvs fråga hur hon mår, vilka tankar hon har o vilka känslor som gör ont i henne.

Som sagt - det blir inte lätt men det går så långe ni BÅDA vill lösa det hela o jobbar aktivt för det. Om jag varit i din sits så skulle jag överväga att själv skaffa en samtalskontakt över tid - det behöver du om ni planerar ett långvarigt o seriöst förhållande som funkar sunt o på bådas villkor, inte bara hennes.

Du behöver va rädd om dig själv nu för att du ska orka o för att det ska funka mellan er.
Citera
2014-08-19, 17:10
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av WaitForSleep
Jag behöver utomstående hjälp över hur det ska gå tillbaka till det vanliga.

Jag antar p.g.a. ovanstående att du, efter ordentligt övervägande, har kommit fram till att du tror att det är bättre att ni är ihop (än att ni gör slut), åtminstone ifall ni kan få det "tillbaka till det vanliga". Om du inte har kommit fram till den slutsatsen, efter ordentligt övervägande, så borde du ta dig en ordentlig funderare över det.

Hur som helst:

Problemet: Hon upplever någonting i stil med seperations-ångest, eftersom du sa att du tyckte förhållandet tappat glöden/passionen/gnistan - att förhållandet har svalnat. Det fick henne att må jättedåligt för hon tror att du typ snart kommer vilja göra slut, att hon inte är tillräcklig för dig längre, att det stöd hon får av dig kommer försvinna, etc.

Lösning: Gör det klart för henne att du vill vara ihop med henne, att du verkligen uppskattar henne, etc.

Problemet är alltså att du gav starka tecken på att du inte är så sugen på att vara ihop med henne längre, och lösningen är att ge starka tecken på att du vill (och kommer fortsätta vilja) vara ihop med henne.

Så visa henne din kärlek, uppskattelse etc så kommer hennes oro/ångest/o.s.v. över att bli lämnad att blåsa över.

Att göra en romantisk kväll för henne, att planera någon mysig resa ihop o.s.v. kan mycket väl vända på steken så att säga. Att skaffa en hundvalp ihop hade ju varit rena rama dynamiten, men det är ju ett lite väl stort åtagande
__________________
Senast redigerad av Charlie-X 2014-08-19 kl. 17:17.
Citera
2014-08-19, 17:20
  #10
Avstängd
therefores avatar
Vad hon behöver höra nu är nog dina känslor för henne och din trohet. Att du vill vara precis där du är just nu. Med henne.

Vad du kan göra annars är att inte bli för medryckt i hennes känslostormar. Många gånger när ni bråkar kommer det vara ditt fel, iaf så som hon uppfattar det. Det behöver du inte ta åt dig utav. Låt henne prata till punkt och våga säga ifrån om du inte håller med henne. Hon är inte så bräcklig som hon tror att hon är och du är inte den personen hon verkar vilja få dig att framstå som.

Låt henne landa och ta hand om henne. Ibland bara ignorera oönskade beteenden så hon får sitta och tänka igenom det själv så kommer hon komma och be om ursäkt efter ett tag. Hon vet hur hon beter sig, hon har bara svårt att inte agera på impulser.

Att byta samtalsämnen ibland kan vara att föredra. För din egen skull. När du märker att en konversation bara blir värre och värre och inte kommer att lösas vad du än säger så sätt stopp utan att tveka. Att få henne att tänka på annat och där sedan ta hand om henne igen och lyfta upp henne kommer få henne på bättre humör.

Påminn henne vad hon betyder för dig när hon tvekar.
__________________
Senast redigerad av therefore 2014-08-19 kl. 17:23.
Citera
2014-08-19, 18:02
  #11
Medlem
Tack för alla klockrena inlägg. Känner igen mig i mycket av vad ni alla skriver. Det är några fler saker som jag glömde att skriva i första inlägget.

Jag har en fråga till er som har levt/lever med någon som har borderline, eller ni som har det själva. I princip samma sak som händer nu hände i början av sommaren när vi skiljdes åt för sommarlovet (vi bodde många timmar ifrån varandra). Hon stängde av totalt. Blev iskall och ställde in sig på att det skulle ta slut. Eller ja, att jag skulle göra slut. Det kändes som att hon stängde av känslorna totalt. Jag sa ett flertal gånger att det inte finns någon chans att jag kommer att göra slut. Sen gick det från en dal till topp och vi bombar varandra med söta saker.

Nu i sommar blev vi båda bjudna till ett bröllop där hennes ex, som för övrigt behandlade henne som en rutten poop-korv, men andra som har tryckt ner henne. Kan det som har skett nu har något att göra med att hon återigen har stängt igen känslorna för att klara av dagen för bröllopet? Så att hon bildar en mur för alla runtomkring sig? Hon sa nämligen att "när jag var där stängde av av känslorna och kände inget för någon". Och jag var inkluderad i "för någon".

Börjar inse mer och mer att jag behöver ta ett steg tillbaka. Jag kan inte konstant lägga ner min energi för att hjälpa henne upp igen. Men hur ska jag gå tillväga då? Kan ju inte säga "nu är det din tur att kämpa för oss. jag tar ett steg tillbaka". Eller är det precis så jag ska göra? Jag ser det helt omöjligt att kärlek kan svalna på några dagar.
Citera
2014-08-19, 18:05
  #12
Medlem
Nedomanskys avatar
Sparka av dig skorna o spring så fort du kan..för din egen skull så involvera dig inte med någon som har diagnoser som sitter i huvudet...
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback