Hur kan man lära sig acceptera ett mediokert liv?

Fram tills detta år har jag alltid trott att jag var speciell och hade potential att klättra upp till toppen. Men jag har misslyckats med nästan alla mål jag satt i livet. Jag har väldigt svårt att acceptera att jag inte har någon enastående talang, mitt namn kommer bli bortglömt och aldrig skrivas i historieböcker. Förmodligen kommer ingen komma ihåg mig efter min död, och det känns tungt. Jag har alltid gått runt med tankesättet: "antigen är du bäst eller så är du skräp".

Jag känner mig hjälplös och ganska desperat eftersom flashback är det sista stället jag brukar söka vägledning på. Hur accepterar/hanterar ni er medelmåttighet?

Du har inget val

Försök igen är det enda alternativet. Försök med något annat än förra gången. /jourhavande mednarcissist

lyssna inte på Cerise, hon är kvinna

Ingen kommer bli ihågkommen, då alla kommer dö tillslut.

Vilken topp menar du?

vad hade du för mål?

Bli spermadonator. Såvida du är frisk och fertil.
Du kommer vinna det biologiska racet i alla fall och yngla av dig mer än 99.99..% av alla män.

Eftersom du existerar så behövs du enligt universum som en del av det stora pusslet.
Det är väl inte så mediokert?
Var dig själv till fullo så ofta du kan och du kommer acceptera dig själv automatiskt.

Är det inte viktigare att du gör något som du blir glad av, hellre än att göra saker som du blir ihågkommen för?

kör järnet och sluta mesa dig mannen du kommer bli kung /jourhavande mednarcissist

Vad spelar det för roll om du blir bortglömd samma sekund som du dör eller blir ihågkommen i tusentals år? Du kommer ju ändå inte märka skillnaden.

Hur som helst, att acceptera ett mediokert liv är att sluta jämföra sig med dom som har det bättre.