Tygla brukares familjemedlem(hemtjänst)

Jag arbetar inom hemtjänsten och har en brukare vars ena familjemedlem är helt störd, vi kan kalla den yngve.

Yngve terroriserar personalen psykiskt och väljer ut sina mål. Jag själv har blivit ett offer och det är flera som upplevt samma sak, jag vill få stopp på det.

Det går till såhär, man kan inte göra rätt. Vad man än gör blir det fel och man får höra hur värdelös man är, hur otillräcklig man är och yngve är mycket skicklig på att få en själv att känna sig sådan.

Exempel kan vara sängbäddning, Yngve står på håll och glor på en vad man än gör under besöket. Gör man något litet fel säger Yngve barskt till och sedan gör färdigt uppgiften själv, man erbjuder att lära sig så det blir rätt till nästa gång men nej. Själv har jag för varje gång testat att göra på olika sätt, men slutar alltid likadant.

Och såhär gäller det med alla saker under besöken. Jag har även testat Yngve och insett att det finns inget rätt sätt att göra saker på när man väl blivit ett offer, för någon vecka sedan skulle jag hänga upp handdukar. Det var fel, Yngve blev svinsur och helvete bröt loss, handdukarna skulle ju ligga på golvet. I förrgår kom samma situation, nu la jag dock handdukarna på golvet, men det var fel, handdukarna skulle ju hängas upp och helvetet bröt loss igen.

Jag vet inte hur jag ska knäcka denna personen, är det någon här som är mycket bra på personer och deras svaga punkter? Var ska jag trycka någonstans för att hon ska komma in på osäker mark? Vad är lösningen?


För att förtydliga, personen blir inte arg genom att skrika eller gapa på oss. Personen är mycket skicklig på att få en själv att känna sig hemskt värdelös och kan vara extremt nedvärderande och känns lite som en personlighetskännare som vet exakt vad den ska säga och hur den ska bete sig för maximal effekt.

Be Yngve att dra åt helvete och låta dig sköta ditt jobb, godtar han inte detta ber du förklarar du att varken du eller resterande personal tänker komma på flera besök då han förstör eran arbetsmiljö. Se till att ha pratat med dina kollegor innan givetvis, kontakta sedan din chef och förklara situationen.

Jag inte kan be någon dra åt helvete, inom vården måste man visa respekt, ödmjukhet och förståelse vad som än händer. Eftersom jag bara arbetar en kort tid tänker jag inte gå så långt, sen tror jag inte besöken stoppas då det inte är brukaren som är jobbig. Det skulle heller inte förvåna mig om detta redan varit påtal då de haft dessa besök under åratal.

Jag behöver hjälp med hur jag kan hantera situationen, hur jag ska bete mig för att på något vis sätta Yngve på plats om du förstår.

Du kan nog aldrig sätta ynge på plats. Han vill ju ha småkonflikter hela tiden.

Men du kan jobba med dig själv. Bestäm dig för att inte reta dig på yngve. Se honom som den störda person han uppenbarligen är. Det verkar ju vara hans stora nöje att klaga.
Du kan ju t ex använda en standardfras till honom - "Ja yngve, du har ju alltid rätt".

Men framförallt - bestäm dig för att inte reta dig på honom.
Småle inombords när du märker att han försöker reta dig i stället för att reta dig.

--
Jag har inte någon erfarenhet av vården, men har stött på synnerligen irriterande människor i andra sammanhang. Och när jag insåg att jag blev irriterad på dom så kunde jag bättre hantera det. Jag bestämde mig helt enkelt. Och samarbetet fungerade bättre, och jag mådde bättre.

Lycka till

Det ska jag försöka med, detta är ju dock på en värre nivå än "retligt" och "irriterande" men visst. Det kan nog fungera till viss del.

Rapportera til din befälskedja att personen försvårar erat jobb och får aktiviteter att dra ut på tiden.

Mer än så skall du inte behövs göra.

När jag arbetade inom hemtjänst efter min gymnasietid så stötte jag på en och en annan av dessa familjemedlemmar.
Grejen är att dom testar väljer ut de "svaga" för att senare trakassera.

Under mitt första arbetspass blev jag "testad", denna personen försökte få mig känslosam. Jag fick höra att jag gjorde allt på fel sett. Jag vek kläder fel, jag diskade på ett fel sett, jag torkade av bordet på fel sett. Efter mitt pass i denna lägenhet åkte jag hem och funderade över hur jag skulle göra.

Det allra viktigaste är att aldrig ta åt sig. Det som inte står i arbetsplanen är att man ska jobba lika mycket med brukaren som familjemedlemmar. Tråkigt nog är det väldigt viktigt att fjäska. Gubbar och speciellt tanter älskar fjäsk - det är så man blir omtyckt och respekterad.
Men hur som helst - om jag nu skulle hänga upp kläder så frågade jag hur dom ville att kläderna skulle hänga, därefter gjorde jag exakt som dom beskrev det, jag sade också att på detta viset skulle det inte bli några konflikter. Blev dom sura sade jag bara "det måste ha blivit ett missförstånd, jag följde bara dina instruktioner". Säger dom att du ska göra på just det sättet, fortsätt göra så hela tiden.
Familjemedlemmen har inte mycket att komma med om du säger att du inte har fått en tydlig arbetsbeskrivning vad som ska göras och hur det ska göras. Alla vill att sina saker ska göras på ett speciellt sätt, du behöver bara fråga hur dom vill ha allt.

Får dom ett random rage-utbrott och skriker åt dig för du har hängt upp handukarna fel så säger du bara "jag har gjort exakt som du sade innan att jag skulle göra, du borde ha sagt till att du hellre ville ha de på golvet" (helst med en sarkastisk ton).

Som jag sade innan, fjäsk är bra. Har du storstädat hela bostaden så säg det till brukaren "Åh vad jag har städat! Jag har städat hela lägenheten, du har ett väldigt fint hem! Dina inredning-idéer sticker ut så mycket mer nu!".
Sen att ta egna initiativ är viktigt, ser du något som är trasigt så fixa det! Om denna familjemedlemmen är en gubbe så kommer han gilla det extra mycket om du lagar något, t.ex. om bordet står snett eller om en stol är sönder. Om familjemedlemmen är en tant så kommer dom gilla om du fixar deras blommor, om du klipper bort vissna blad eller syr ihop en trasig kudde.

Familjemedlemmen kommer också gilla om du fjäskar för brukaren, om du visar att du bryr dig om han/hon. Familjemedlemmen vill bara den andras bästa.


Min första dag i en liknande bostad blev kaos. Den andra dagen byta jag taktik till denna och hon blev helt knäckt. Tredje dagen började hon fjäska lika mycket för mig som jag fjäskade tillbaka "ååh vad fint du har städat!".. Hon var ändå förjävlig mot mina kolleger, men det skiter jag i - så länge jag trivs på min arbetsplats.

Man kan nog anta att den anhörige inte mår vidare bra av situationen som sådan. Mannen/frun eller vad det är som har blivit i så fysiskt och kanske även psykiskt skick och dessutom behöva ha okända människor i sitt hem. Att ta in detta måste ju vara det första du måste göra. De har ju inte dig och dina kollegor där för skoj skull utan för att de måste på grund av en situation de hade velat vara förutom. Empati, förståelse, ödmjukhet, humor .... är vad som behövs.

Att ta strid, vilja "tygla" människor som inte mår bra - varför? Yngve kommer bara må ännu sämre och känna sig hotat och agera ännu mer passivt aggressivt. Ta inte åt dig personligen, försök att tala med Yngve och naturligtvis få kontakt med personen som du ska ge service till. Märker Yngve att du bryr dig om hans fru och vill att det ska funka, så mår han troligvis bättre och vågar slappna av.

Jag samtalade med kollegor idag och de hade haft detta problemet i lång tid, att Yngve sätter skräck i personalen. Cheferna hade redan haft en mängd samtal med Yngve och detta har då tydligen inte hjälpt verkar det som.

Jag vill göra mitt jobb så lätt och snabbt som möjligt, givetvis förstår jag att situationen är jobbig för Yngve. Men vardagen för de själva blir så mycket svårare om denne personen beter sig såhär, samtidigt som den inte verkar förstå det fastän alla samtal.

Jag använde ordet "tygla" för att jag inte hittade ett bättre för stunden, givetvis menade jag inte att jag ville kontrollera personen. Mera lyckas möta varandra eller visa att jag inte går med på dennes skräckspel och sätta ner foten.

"inom vården måste man visa respekt, ödmjukhet och förståelse vad som än händer", det där är ju sånt där tramsprat politikerna hittat på åt er. Fina ord för den som tänker bli ett nervvrak. Det gäller naturligtvis att stoppa det på något bra vis.

Gäller det äldre människor kanske Yngve själv inte är frisk. Tidig demens, åldersdepression eller något sådant. Kan Yngve drabbat av detta? Kan hans fru hjälpa till att nå fram till Yngve?

Det är mäniskor du talar om. Din mormor eller dig själv om xx antal år. Respekt för människan är det minsta man kan begära. Funkar det inte för dig, dra åt helvete!