Nils Fredrik Åkerberg och Delsboligan, Hälsingland, 1896-1901.

Hittar ingen tråd om denna liga och deras ledare och startar därför en tråd om denna.

Ett av de områden i Sverige som "sticker ut" ur kriminalhistorisk synvinkel är utan tvivel just Hälsingland.

Hämtat från Brottets krönika, del ett, 1954. Finns på sidorna 96-108. Nedanstående text är inte ordagrant avskrivet originaltexten utan är en sammanfattning. Har till skillnad mot Bernhardsson skrivit händelseförloppet i en annan ordning.

Börjar emellertid med ett av de populära skillingtryck om Delsboligan.

"Hälsingland det namnet klingar hemskt bland hela Sveriges land. Ständigt telegrafen bringar ny dåd från Hälsingland.

Ligans ledare var alltså Nils Fredrik Åkerberg. Han föddes antingen 1848, 1849 eller 1850 i Roteberg i Ovanåker. Han var son till en polis och fick tidigt slita hårt. När han gifte sig kunde han överraska sin brud med en egen gård i Gryttjesbo.

Utgår man från olika händelser i Åkerbergs liv så blir födelseårtalet olika.

Inte mycket är känt om familjen. De fick hela sju barn. Familjen kom att splittras och barnen kom att tas hand om av fattigvården i Ljusdal. Hustrun överfördes till hospital som vansinnig.

Den blivande storförbrytaren Åkerberg höll sig i det längsta på rätt sida om lagen. Först vid 42-års ålder hamnade han för första gången i klammeri med rättvisan. I fortsättningen skulle det bli desto oftare. Ovanligt med att en person åker fast för första gången i denna ålder. Detta var 1892.

Kanske kände Åkerberg de här personerna?: (FB) "Den svarta familjen": Alftamorden, 1892.

Ligans "storhetstid" inleddes 1896 och kom att vara verksam till i slutet av 1901 - både med och utan ligaledaren. Efter en serie stölder i Ramsjö häktades han 1896. Under en fångtransport mellan fängelset i Gävle och häradsrätten i Ljusdal genomförde han en rymning som de följande åren tvingade honom att leva som fredlös i Hälsingeskogarna. Rymningen skedde den 19 mars då tåget saktade farten i en stigning mellan Kilafors och Holmsveden. Utan betänkande, fastän han var bojad till både händer och fötter, slängde han sig ut mot banvallen, efter att han hade slagit ner fångvaktaren. Den 70-årige fångvaktaren Lagerqvist kom att sväva mellan liv och död innan han dessbättre repade sig.

Det var nu som Åkerberg började på allvar att organisera den liga som snart skulle sprida skräck och fasa i hela landskapet. Hälsingeborna fick snart höra av Åkerberg. Överallt drog han fram med sin nyetablerade liga. Ligans kriminella verksamhet spände över ett fruktansvärt register från enkla stölder, hembränneri, tjuvskytte, misshandel, pyromandåd och mord.

Polisen hade fullt upp med att utreda kupper på bl. a. följande orter: Arbrå, Delsbo, Färila, Järvsö, Ljusdal och Undersvik. Ligan arbetade idoget på båda sidor av Ljusnan. Befolkningen hatade Åkerberg och hans liga men ingen vågade att uppträda som angivare. Detta skulle dock förändras 1901.

Fortsättning följer.

Så här kunde det låta i ett annat skillingtryck om Delsboligan och dess mordgalne ledare.

"Åkerberg och Pila-Brita, Spännar-Lars och Ek de skulle ställa till med en fasligt rolig lek. Ty uti Hälsingland är det livat ibland för där super dom och slåss och skjuter ihjäl varann".

Den 3 januari 1898 blev Åkerberg gripen på ett apotek på Stene gård i Järvsö. Sommaren 1901 kom han ut från fängelset, vilket firades med en fest som varade i dagarna tre på Pilagården.

Ligan bestod av många personer med de som hade "chefens" förtroende var dessa tre.

1. Brita Andersdotter alias "Pila-Brita". Hon bodde på Pilagården i Offerberg där ligan också hade sitt högkvarter. Hon var en småslug kopplerska. Dessutom var hon duktig med att bränna starkvaror. På Pilagården fanns det alltid våtvaror i stor mängd.

2. 50-årige Per Persson Ek alias "Kolar-Ek" från Arbrå. Han var orädd och villig med kniven, då någon plundrad bonde gjorde motstånd.

3. En betydligt yngre och mer vek ligamedlem var Lars Larsson alias "Spännar-Lasse". Han kom från Brännebo i Bjuråker. Första gången han besökte "Pila-Britas" horhus var han bara 19 år.

De två dubbelmorden som satte stopp för Åkerberg och hans liga.

Natten mot den 9 oktober 1901 mördades 68-årige häradsdomaren Johan Olsson och hans hustru Ingrid i Isbo, mellan Ljusdal och Hudiksvall. Han var en välbärgad man och ryktet gjorde gällande att dagen innan mordet att Olsson hade varit in till Delsbo och hämtat avlöningspengar. Detta rykte visade sig vara helt felaktigt. Mördarna hade efter dubbelmordet letat efter byte men fick gå därifrån utan att fått ett enda öre med sig.

Vid nästa rånmord hade emellertid ligan större "tur". Mitt i spaningsarbetet och den allmänna förvirring som rådde efter dubbelmordet i Isbo kom det hemska nyheter från Kurland i Arbrå socken. Natten till den 16 oktober så rånmördades 65-årige förre möbelhandlaren Lars Persson och hans hustru Ingrid Jonsdotter i Kurland. Nu hade mördarna fått lön för mödan. Ur ett uppbrutet kassaskåp hade bytet blivit 2 000 kr, som 1901 var en enorm summa.

Ett annat skillingtryck lät så här:

"Det var lust och det var gamman, livet uti Hälsingland. Åkerberg bland allesamman tog en duktig tår på tand".

Nu fanns det dock ingen tid för Åkerberg att "ta sig en duktig tår på tand". Efter dubbelmorden i Isbo och Kurland så svallade verkligen hälsingeblodet över. Jagad som en råtta flydde han från det ena till det andra av sina många gömställen. Han var inte lättfångad, hans förslagenhet och mästerliga maskeringskonst hade tidigare i flera år gjort honom till en slags gäckande skugga.

Ryktena surrade. Överallt såg man Åkerberg i olika förklädnader. Bönder i Färila hade rapporterat att han hade uppträtt som tidningskolportör. Från Ramsjö rapporterades det, att han hade gått omkring i stugorna utklädd till hjälppräst och läst högt ur bibeln.

Fortsättning följer av den tredje och sista delen.

Intressant. Här är en bild på Åkerberg samt uppgifter om honom när hans släpptes från Långholmen 1901. http://www.ladda-upp.se/bilder/ajrhzuncwweksp/

Hälsingebornas reaktion var berömvärd. Man ordnade skallgångskedjor i skogarna. Alla lador och busksnår genomsöktes, drevet gick från by till by.

Beväpnade med yxor och bössor drog männen ut på mördarjakt. I t. ex. en socken samlades 40 män, som i tre dygn utforskade varenda fäbod och kolkoja.

I Pilagården genomfördes en razzia varvid ett flertal personer kom att gripas och häktas. Däribland "Spännar-Lasse" som självfallet bedyrade sin oskuld. Polisen låste in ligamedlemmarna en efter en, ty det gällde att avstänga Åkerberg från alla möjligheter till hjälp.

Söndagen den 20 oktober 1901 bildades Hälsinglands spaningsfond i kommunalhuset i Ljusdal. Denna fond kunde utfästa en sammanlagd belöning på hela 12 000 kronor - en ren förmögenhet år 1901.

Till sist kom dock Åkerberg att möta sitt Waterlo. Tisdagen den 12 november 1901 besöktes lantbrukare Nils Nilsson i Ensillre i Borgsjö socken i Medelpad av en okänd man. Denne frågade bonden om han kunde få hjälpa till med myrutdikningen. Den okände berättade, på hälsingemål, att han hette Johansson och kom från Härnösand.

Bonden blev misstänksam och tog kontakt med länsman Ludvig Löwenstein i Ånge. När länsmannen med sina medhjälpare kom till gården så kastade de sig omedelbart över den nye drängen som satt och spelade kort. Innan han hade fattat vad det handlade om, hade han både fot- och handbojor på sig. Nu till sist var Åkerberg gripen.

Då "Pila-Brita" fick höra om hans gripande blev hon själaglad. Hon var själv anhållen för koppleri och lönnbränning. När hon mötte Åkerberg och såg denne fängslad till händer och fötter skrek hon:

"Jaså du är här nu, din stygging. Nu är det allt så gott att du erkänner, för du har begått en vagnslast med brott. Jag kan gå fram och lägga fingra på boka och tala om allt du har gjort. Kommer du ihåg att du beslöt mörda gubben i Kurland!"

Inte gick det bättre när Åkerberg konfronterades med "Spännar-Lasse". Ligachefen var då nära att förlora fattningen. Kumpanen meddelade, att han erkänt sin andel i alla brott. "Spännar-Lasse" sträckte fram sina händer och omfamnade Åkerberg samtidigt som han med tårfyllda ögon uppmanade den numera f.d. ligachefen att göra det samma. Men Åkerberg var en hård natur. Han erkände ingenting och kom heller inte att erkänna någonting. Åkerbergs stående ord var "Jag är oskyldig!"

Rättegången inleddes i januari 1902. De första domarna avkunnades den 6 juni 1902.

Åkerberg dömdes inte helt oväntat till döden. "Kolar-Ek" erhöll tolv års straffarbete. "Spännar-Lasse" erhöll fyra års straffarbete för bl. a. mened. Även "Pila-Brita" erhöll ett strängt frihetsstraff.

Emellertid beslöt Hovrätten att ställa "Kolar-Eks" skuld på framtiden som det hette vid den här tiden. De övriga straffen kom att fastställas utom ett.

Nils Fredrik Åkerberg slapp stupstocken - märkligt nog. Hans straff förvandlades till livstid och han avtjänade detta på Långholmen fram till i maj 1914. Nya försök gjordes att få honom att erkänna men han var som sagt vad en hård natur.

Efter tolv år i cellen visade han emellertid sådana tecken till sinnesjukdom, att han överfördes till hospital.

Vid 86 års ålder avled Delsboligans beryktade chef år 1934 på kronohäktet i Västervik. Sina hemligheter tog han med sig i graven.

Någon som har hört talats om den här fruktade och hemska ligan och dess mordgalne ligaledare Åkerberg från anno dazumal som mer eller mindre en gång i tiden terroriserade hela Hälsingland?

Åkerberg kallades för "Hälsingeskräcken" - ett namn som verkligen passade honom för han var verkligen en skräck.

Tack för denna länk.

Intressant. Här kan vi se när Åkerberg var född. Det rätta datumet och årtalet skall vara den 4 september 1848.

Åkerbergs titel anges till "Handlanden" eller ev. f.d. "Handlanden". Han var då skriven i Ljusdal.

Han blev frigiven den 19 maj 1901 från Långolmen. Ett ½ år senare blev han gripen igen för att aldrig mera bli frisläppt under de ca 33 år han hade kvar att leva.

Ett verkligt tragiskt människoöde!

Nils Fredrik Åkerbergs exakta födelsedatum var den 14/12 1848 enligt kyrkböckerna i Ovanåkers församling. Jag ska titta lite mer på de inblandade personerna för att se om det finns några anteckningar av intresse, fast nu åskar det som fasen här så jag får nog rycka sladden till datorn en stund....

Det var ju konstigt varför CFL (Centralfängelset Långholmen) skrev, att Åkerberg var född drygt tre månader innan? Kyrkoböckerna i Ovanåker lär ju knappast ha fel.

Jättebra att du tittar litet mera även på de andra inblandade personerna. "Pila-Brita" skall ha avlidit 1920.

Per Persson Ek från Arbrå har jag ingen som helst aning vad som hände honom efter att han väl kom på fri fot igen? Om nu Persson Ek ens avtjänade något fängelsestraff för sin inblandning i Delsboligan?

Lars Larsson från Bjuråker skall tydligen senare i livet genomgott en religiös kris. När Bernhardsson skrev detta 1953-54 så kan Larsson ev. fortfarande ha varit i livet? Han var betydligt yngre än de andra. Kan tänka mig att han var några och 20 när domarna föll 1902.

En annan medlem i Delsboligan var falskspelaren Charles Pettersson. Denne man hade planer på att ta livet av "chefen". Detta skall ha gått till på så sätt att Charles tillsammans med en annan kumpan erbjöd "chefen" en liten båttur. Antagligen en eka. Väl ute från land, så hade Charles tänkt sig knuffa Åkerberg överbord. Han var inte simkunnig. Emellertid genomskådade han planen och så blev inget av med den planen.

Jag undrar om Per persson Ek från Arbro kan vara samma person, som finns med Sveriges Dödbok, nämligen:

"Per Persson Ek
Uvås.
född 17/3 1856 i Järvsö
änkling 12/1 1932
död 2/4 1939
kyrkobokförd i Järvsö"

Den här personen kan mycket väl ha varit samma person som den som ingick i Delsboligan. Även om han, enligt Bernhardsson, bodde runt 1900 i Arbrå, så ligger även Järvsö i dessa trakter.

Personen i nedanstående tråd var säkerligen en som Åkerberg och hans liga hade att göra med och kände väl.

(FB) Polisen som blev mördare: Per Johansson-Kniv, Delsbo, 1892.

En bild på Järvsö-"gudfadern" eller ja gudmodern i det här fallet Pila-Brita

http://www.helsingebilder.se/utsida/...p?bildid=18633

och en liten artikel
http://www.arbetarbladet.se/kultur/t...for-pila-brita

Tack för dessa länkar. Intressant att få se ytterligare ett foto på Järvsös "Gudmoder". Har förut sett ett annat foto på "Pila-Britta".