Haha sjukaste relationen jag inlett... Vad är hennes problem?

Borderline-fitta = nackskott = en psykopat mindre

såg tråden här i historiken på datorn, tänkte bjuda på en update.

Efter natten vi låg med varandra så hängde vi följande dagar också, dagen efter sov hon inte över men efter det har vi suttit ihop igen.

Det känns annars på något vis, vi har mycket bättre sex nu och jag uppskattar henne på riktigt nu. Hon har blivit otroligt kärleksfull sedan jag slutade med min machoattityd, har hållit henne i min famn varje natt sedan vi började om, håller inte på svamlar i hennes omgivning vilket var det hon tyckte var jobbigt förut, respekterar henne på saker jag lärde mig förut att hon inte tycker om.

Vet inte vad jag tror om det här med borderlinetänket, jag har det visserligen i bakhuvudet men samtidigt förstår jag att det blev som det blev när jag betedde mig som en douche? Kan ju vara så enkelt också.

Jag vet inte, det känns bara jävligt mycket enklare nu, kärleken flödar på ett annat sätt när den är ömsesidig och ja, jag vet inte. Vi ska dra utomlands nästa vecka så vi får väl se om vi dödar varandra då kanske

Okej, ska göra detta kort och konsivt.

Jag raggar upp en tjej på gymmet, vi hänger några gånger sen börjar hon sova här.
Jag känner att hon är sjukt intressant men håller avstånd då jag kräver en attraherande personlighet.
Hon faller mycket snabbar än jag vilket gör att jag håller mig undan och dissar henne ibland.
Har agerat respektlöst många gånger då jag helt enkelt, hemskt nog, inte brytt mig tillräckligt.

I söndags hade det gått precis 2 månader ungefär, vi diskuterar och jag säger att jag vill lämna allt, vi skiter i det här.
Hon bölar och ber men jag tänker att den här gången håller jag fan emot.

Vad hände sen? Jo, hon sa så kopiöst fina saker, hon öppnade upp sitt hjärta och sa saker som gick rakt in i mig, jag började direkt se på henne med kärleksögonen och jag tog tillbaka henne.

Två dagar senare åker hon bort och jobbar och skriver på kvällen att hon vill ha ett break, att hon inte vill vara med mig längre då jag behandlat henne dåligt i två månader.

Jag förklarar min långa startsträcka men det är bara en bortförklaring säger hon.

Jag får damp och ber henne i princip dra, då hon precis fått mig på fall på riktigt och sen timmar efter skiter hon i det.

Hon envisas att vi ska prata när hon kommer hem men jag säger bara att nej vill aldrig mer se dig.
Hon fortsätter tjata och som vanligt viker jag mig och säger okej.

Idag kom hon hem, och det ledde såklart till ingen stans, jag förklarade åter igen att jag verkligen föll pladask för henne och bad henne att låt mig få kämpa för dig som du kämpat för mig så ska jag visa dig annat.

Men hon påstår sig att det inte går för hon kommer inte kunna glömma dom två första månaderna.

Jag säger då återigen att okej, men jag vill inte vara din vän. Och hon pratar runt det som vanligt och tycker att ajg är knäpp.

Så, hur får jag henne att bli min igen och låta mig visa henne? Jag vill helt enkelt ge det en ärlig chans nu när jag faktiskt känner samma sak för henne.

EDIT: kanske värt att nämna att hon av tidigare pojkvänner blivit tagen för given och det har lett så långt ibland att hon hamnat i diverse depressioner. Är hon bara rädd att jag kommer göra samma sak?