Vita, heterosexuella män - en skyddsvärd minoritet och politisk intressegemenskap

Ja, det kan väl sammanfattas i ansvarslöshetsdoktrinen - frihet till allt och ansvar för inget. Även kallat nånannanismen, dvs det är "någon annan" som skall lösa allt. Det gäller politiken, skolan, familjen, försvaret, rättsväsendet mm mm.

Vilka är då dessa "några andra"? Jo, det är så klart de vita, heterosexuella männen. Det är vi som skall ordna allt för alla andra.

I den nyerövrade parlör du och jag och vi alla nu börjar tillägna oss gör det förstås Fridolin, Eriksson, Garthon, Sjöstedt, Ohly och de andra till, vad? Jo, hussvenskar. Självhatande, rotlösa stackare som tävlar i att förringa och förnedra det kollektiv som nu faktiskt skapas genom feminismens och rasifieringens institutionella tolkningsföreträde. Ett hudfärgs- och könskollektiv man inrangeras i av åsiktsmakten, vare sig man vill eller inte.

Ärligt talat - om inte Lindberg och Swedin på Aftonbladet ger Onkel Tom lågpigmenterade nutidsansikten i svensk diskurs, vem gör det annars i förhållande till den egna gruppen?

Vad är sedan "bara" med att vara måltavla och samhällsfiende?

Om syftet med tråden var att i ett slag väcka den vite, heterosexuelle mannen ur hans slummer så verkar jag onekligen ha överskattat min genomslagskraft som profet här i delforumet.

Jag skrev i en annan tråd att det inte går att "väcka svensken", med mindre än att man har tillgång till hela indoktrineringsapparaten i utbildning och media. Uppvaknandet är istället en naturlig, gradvis reaktion på stöket i sovrummet Sverige - en process som inte står att hejda. Det enda någon kan göra är att ha morgonkaffet bryggt i form av idéer och argument som kommer att kännas lika självklara då som de är marginaliserade idag.

Såtillvida är jag ändå nöjd med tråden så här långt - inte minst tack vare dina inlägg. Du försökte så gott det nog låter sig göras att använda den arsenal av argument och attityder som utvecklats för att skjuta in sig på den ovan nämnda måltavlan.

Det finns inga vita män, men de tar för stor plats. De ska skämmas över sin specifika historiska och samtida skuld men äger inte rätten att yvas över de förtjänster som ju förståssamtidigt är allmänmänskliga. Det är lika omöjligt att avgöra vem som är vit eller svensk när deras gruppidentitet är kopplad till arvsrätt och ägande som det är trivialt när den utpekade ska sållas bort, kompenseras mot och veta sin plats.

När dina anspelningar på kolonialism och historia möttes med graverande motexempel och "Adolf Hitler" kontrades med "Åsa Romson" som referens till vithetskonstruktionen så finns inget kvar, utom iakttagelsen att uppslutningen av självidentifierande vita heterosexuella män i tråden hittills är sisådär.

Detta är ju helt sant - idag, nu är gruppgemenskapen i bästa fall outtalad och lågmäld. Det "finns" inga etniska svenskar eller vita män, på samma sätt som det finns uttalade rasifierade eller i varje vaket ögonblick självmedvetna kvinnokämpar.

Det kommer sig av att det homogena Sveriges spöke fortfarande dröjer sig kvar. Vi är en omogen mångkultur, vi har inte vuxit in i den nya verkligheten som ju inte alls är ovanlig i Europa och Mellanöstern.

Tvärtom är nationalstaten av den homogena, fredliga svenska sorten ett unikt framgångsrikt undantag. Normen är istället statsbildningar där etniciteter svartsjukt kivas och bevakar sin del av kakan.

Det är alltså illusionen av svenskhetens universalitet som tillåter dig och andra vita svenska män lyxen att inte identifiera er med en intressegemenskap i konkurrens med andra intressegemenskaper.

Om vi vänder på frågeställningen: Varför skulle just den svenska sortens mångkultur i längden sakna de skiljelinger och konflikter som är mönstret i en europeisk kontext?

Det där är en mycket bra iakttagelse: Den vite, heterosexuelle mannen är den ende som är klandervärd.

Inte i meningen att andra grupper inte beter sig illa och har brister, utan i den ansvarsapartheid där det inte är lönt att klandra andra, eftersom de tydligen inte är vuxna rollen som fullvärdig samhällsbärare.

Så tänker inte jag: Jag respekterar andra så mycket att jag är beredd att klandra dem också och kräva att de beter sig som folk.

Ja, nu det börjar bli tomt i min arsenalvagn och jag får väl skylla på desperat kreativitet som orsak till påpekandet av få skribenter i tråden.

Vill ändå skänka ämnet några fler tankar:

Dagens samhälle erbjuder otaliga originella, temporära, fräcka och småtokiga trans- och kombiidentiteter så till den grad av karaktär och integritet är lika modernt som huckle och träskor. Till och med 40-talisterna har facebook och instagram där möjligheten att vara den man vill vara i princip är obegränsad.

Jag tror att många vita, heterosexuella män snarare lockas av dessa slit-och-släng-identiteter än att slå tillbaka mot ett tilltagande VHM-hat (orkar inte skriva "vita, heterosexuella män" längre). Man har ändå precis gillat en artikel om HBTQ-förkämpar, framgångsrika unga bloggerskor eller lagt en bild på sin måltid på den etiopiska restaurangen. Man känner sig helt enkelt inte som en VHM.

Men visst. En vit man inte fly från sig själv. Blir han samhällets fiende så spelar det ingen roll om han inte känner sig som en VHM, för det är så inkvisitörerna/dödspatrullerna uppfattar honom. Att han (eller rättare sagt vi) ska betala ett pris för imaginära strukturer och våra förfäders synder är inte rimligt.

Bra tråd och många bra inlägg hittills.

Dock hjälper det föga eftersom anti-rasismen och feminismen är ytterst lika religioner.

Att säga att medelålders vita heteromän har:

* Högst sysselsättningsgrad - "de anställer varandra"
* Betalar i särklass mest skatt i samhället - "har kommit överens om högre lön med andra vita heteromän"
* Begår färre brott än bruna män - "men de begår ändå fler våldsbrott än kvinnor!"

osv.

Det är som att försöka förklara grymheten med halalslakt för en troende muslim. Logiska argument är som att slå vatten på en gås.

Vita, heterosexuella män kan inte beskrivas som en värdefull, skyddsvärd minoritet i mainstream-diskursen. Gruppen existerar när den kan tillskrivas någonting negativt, men upphör att existera i alla sammanhang där den skulle kunna tillskrivas några som helst positiva egenskaper, precis som gruppen svenskar, som existerar i msm när dom kan tillskrivas negativa egenskaper så som inskränkthet, tråkighet, fördomsfullhet, rasism, antisemitism, islamofobi etc alternativt iklädda rollen som strukturellt diskriminerande förtryckare men försvinner spårlöst så fort en någorlunda positiv eller ens neutral egenskap antyds. Det är kulturmarxism 101, kritisk teori, en principfast kritik av allting västerländskt så som varande ipso facto av ondo. En möjlig strategi skulle kunna vara den så kallade "agree and amplify" taktiken varpå man omfamnar den inneboende ondskan i att vara en vhm och på så sätt gör det "coolt" på samma sätt som afro-amerikaner omfamnade sin farliga outsider-image på 1960-talet och framåt.

Vita, heterosexuella män kan inte beskrivas som en värdefull, skyddsvärd minoritet i mainstream-diskursen. Gruppen existerar när den kan tillskrivas någonting negativt, men upphör att existera i alla sammanhang där den skulle kunna tillskrivas några som helst positiva egenskaper, precis som gruppen svenskar, som existerar i msm när dom kan tillskrivas negativa egenskaper så som inskränkthet, tråkighet, fördomsfullhet, rasism, antisemitism, islamofobi etc alternativt iklädda rollen som strukturellt diskriminerande förtryckare men försvinner spårlöst så fort en någorlunda positiv eller ens neutral egenskap antyds. Det är kulturmarxism 101, kritisk teori, en principfast kritik av allting västerländskt så som varande ipso facto av ondo. En möjlig strategi skulle kunna vara den så kallade "agree and amplify" taktiken varpå man omfamnar den inneboende ondskan i att vara en vhm och på så sätt gör det "coolt" på samma sätt som afro-amerikaner omfamnade sin farliga outsider-image på 1960-talet och framåt.