Vita, heterosexuella män - en skyddsvärd minoritet och politisk intressegemenskap

Almedalen 2014. Åsa Romson populariserar i ett uppmärksammat tal begreppet "vita, medelålders heterosexuella män". En minoritet som tar för stor del av platsen och makten, som äter mer kött och kör mer bil.

Denna tendens att verkligen dela upp samhället i vi-och-de, att skapa uttalade hudfärgs- och könskollektiv är förstås inte något som Romson upfunnit - de självidentifierande rasifierade, feministerna och de radikala mångkulturförespråkarna har under de senaste åren allt tydligare formulerat och etablerat denna aggressiva stridslinje i den allmänna debatten. Men Romsons tal kan nog ses som någon sorts kulmen och normalisering av begreppet.

Därmed har de gjort oss vita, heterosexuella män en stor tjänst: De har satt oss på kartan som en minoritet bland andra, som en intressegemenskap och ett kollektiv. För den grupp som går att kritisera och fördöma, går det också att försvara och berömma.

Konkret: Om det går att konstatera att vita, heterosexuella män äter mer kött än snittet - så kan det också konstateras att gruppen betalar mer skatt till välfärden.

Om kollektivet vita, heterosexuella, medelålders män mycket riktigt åker mer bil - så överfallsvåldtar de i gengäld mindre än andra manskollektiv.

Om vita, heterosexuella män får bära hundhuvudet för kolonialismens avigsidor så äger de också rätten till dess välsignelser. T ex var det ingalunda vita män som införde slavhandeln i Afrika - däremot var det vita män som till slut förbjöd den.

Detta är det fina, det oantastliga: Istället för att närma sig det kontroversiella i att kritisera "araber", "romer", "afrikaner" eller "muslimer" - så går det nu för sig att försvara och berömma "vita, heterosexuella män".

Det var inte vi som började - men vi har rätt att försvara oss genom att göra reklam för våra goda sidor och bedrifter. Det handlar om att erövra begreppet vit heterosexuell man på samma sätt som "bög" och fylla det med positiva konnotationer.

Hela tiden formuleras förstås en indirekt och underförstådd kritik mot andra mans- och kvinnokollektiv som det är värdefullt att lyfta fram. Och som kommer att reta gallfeber på feminister och rasifierade, så att deras retorik blir än mer gäll och polariserad.

Syftet med tråden är att diskutera på vilka sätt vi vita, heterosexuella män kan beskrivas som en värdefull, skyddsvärd minoritet. Vad har vi uträttat för bra historiskt? På vilka påvisbara sätt är vi som kollektiv bra, rentav bäst? Hur missgynnas vi av lagstiftning och stigmatiserande särbehandling i media?

Hur kan vi gemensamt höja vår minoritetsgrupps anseende och värna dess rättigheter på lika villkor med andra självhävdande kollektiv och särintressen? Hur göra det opportunt för partier och medier att behandla oss väl och söka vår gunst, istället för att som nu håna och hetsa mot oss?

Som tur är finns den en samhällsinstans som tar hand om alla som känner sig kränkta och snedfördelade...Kanske borde du vända dig till den och gråta ut lite?

Jag talar inte om ett problem att beklaga sig över utan en möjlighet att använda.

De rasifierade och feministerna har ju rätt såtillvida att strukturella samhällsproblem är svåra att närma sig om man inte har orden att beskriva.

Det är detta som hänt i Sverige: Ord som "svensk" är om- och bortdefinierade, vilket innebär att de problem som etniska svenskar möter i det nya, mångetniska Sverige inte kan beskrivas och alltså inte finns i samhällsdebatten.

Det är detta osynliggörande som den aggressiva udden mot "vita män" lyfter. Den grupp som kan identifieras tillräckligt väl för att angripas kan också försvaras i samma begreppsapparat.

För bara några år sedan hade ett tal om "vi heterosexuella vita män" uppfattats som omöjligt chauvinistiskt och offensivt. Nu har det blivit en fråga om självförsvar, om att svara på angrepp.

Det är bra. Det värde som vita heterosexuella män har, den roll de fyller är till övervägande delen unikt positivt - det förtjänar att belysas.

Vidare finns politiska vinster att göra: Det parti som utkristalliserar sig som den naturliga samlingsplatsen för de utskällda vita männen kommer att ligga i den mångetniska Sveriges kraftcentrum i många decennier än.

Var har jag fördömt vi-och-de-tanken?

Jag har inget som helst problem med att det kan vara nödvändigt att tänka i abstrakta kollektiv, för att alls kunna närma sig samhällsproblem. Det är din sida som selektivt saknar den förmågan.

T ex går det alldeles förträffligt att tala om "mäns våld mot kvinnor". Men inte "afrikaners våld mot svenskar" eller "utomeuropéers överfallsvåldtäkter mot svenskor". I andra nordiska länder talar man faktiskt om sådana strukturella problem - och kan närma sig lösningar.

Svaret på frågan "slår män kvinnor" och "stjäl romer" är exakt detsamma - antingen kan man inte acceptera premissen att det finns kollektiv av människor som har gemensamt ansvar och delar skuld. Eller så ser man till en strukturell, statistisk överrepresentation som det kan vara lönt att våga studera utan skygglappar.

Varför har du svårt att förstå att dessa mynt har två sidor? Och att alla de som nu utgjuter sig över vita mäns förkastlighet som kollektiv är just samma som tjuter som högst om obekväma sanningar om andra kollektiv förs på tal?

Varför de dubbla måttstockarna efter hudfärg och kön?

Att peka ut "vita heterosexuella män" är ett fegt och listigt sätt för vänsterkvinnor att avsäga sig allt ansvar för den rasism och homofobi som de menar genomsyrar samhället.

Sen får man aldrig glömma bort den stora anledningen till att människor som Åsa Romson uttalar sig så här. Det beror på att vänstern ser den vita mannen som så vida överlägsen alla andra sorters människor att bara den vita mannen kan anses ha något reellt ansvar för hur världen ser ut.

Det går precis som planerat...

Den vita mannen blir utmålad som satan själv, rasifierade hävdar att hudfärg är viktig i samhällsbygget och samhället blir post-ideologiskt och super-medialiserat, där massmedia bedriver istället för beskriver opinion. Segregationen skapar en ökad balkanisering, nyliberalismen urholkar den ekonomiska systemet. Vänstern bedriver terrorverksamhet och alla skyller på varandra..

Och det går snabbare och snabbare.

Jag undrar hur mycket manöverutrymme och frihet som finns kvar för romson och hennes gelikar, när man utrotat den vite mannen?

När övergår min fiendes fiende, är min vän, till boten blev värre än soten?

För varje "bra" sak som vita, heterosexuella män har uträttat så kan man ganska enkelt hitta minst lika många negativa konsekvenser som drabbat andra än de vita, heterosexuella männen.

Kolonialismen gav visserligen underutvecklade länder en rejäl skjuts framåt på flera viktiga plan, men drabbade också den inhemska kulturen och gav upphov till en västerländsk normbildning där ursprung likställdes med något negativt.

Industrialismen har visserligen gett oss fantastisk teknologi, men också påskyndat befolkningstillväxt (ökade resursbehov), miljöförstöring och en allt mindre kunskapsorienterad, global informationskultur.

Vithet är en social konstruktion. Det finns inga vita människor (mig veterligen trodde inte ens Hitler på vithet, då han såg inbördes skillnader mellan folk som vi idag uppfattar som vita). Den som ser sig som vit ställer sig i den normaxel som antirasismen har som mål att slå sönder och gör sig egentligen bara till ett offer.

Jag tyckte det var lite konkreta saker hon ville. Det spelar ingen roll om hon står
och skriker och bråkar med "vita män" från morgon till kväll.

Om feminister får som de vill så blir det typ lag på delad föräldraledighet. Tror inte
det händer så mycket mera.

Men jag tycker hon har lite självkritik. Åsa Romson är ju ingen underdog direkt, hon
har makt och är mycket högt studerad

Det är mycket möjligt att Adolf Hitler inte trodde på "vithet" - men Åsa Romson gör ju det.

Och det är inte den som "ser sig som vit" som gjort sig till måltavla - det är de krafter som inte har något problem att identifiera den vite, heterosexuelle mannen som en fiende som redan skapar den uppdelningen - det är ju hela poängen med tråden.

Kvinnor och rasifierade som hatar vita män (för att tala med Stieg Larssons och hans spökbild av svensk manlighet) är de som introducerat hudfärgshierarki och kollektiv skuldbeläggning i debatten - de bedriver sina agendor och särintressen på vita heterosexuella mäns bekostnad.

Så ser det ut. Det är inte judar, romer, färgade eller kvinnor som demoniseras och avmänskliggörs till de mediala maktstrukturernas förtjusning - det är vita, svenska män. I själva verket är detta ju den enda strukturella rasism som finns i landet, den till etniskt svenska mäns nackdel - och då blir den "sociala konstruktionen" både verklig, laglig och tydligen precis: Alla vet vilken sökande till brandmannautbildningen som ska sållas bort, eller hur?

Och alla vet vem som saknar lika värde inför hatlagstiftningen och lagen om hets mot folkgrupp. Ingen annan etnicitet än den svenska förnekas till sin själva existens i landet (t o m av Jimmie Åkesson!), för det hade omedelbart setts som lika oacceptabelt som när turkiska regeringen förnekade kurdisk etnicitet genom att kalla dessa bergsturkar.

Och din negativa balansräkning på vita, heterosexuella mäns gärning historiskt tycker jag haltar betänkligt - kanske är den rentav grundad i rasism och fördomsfullhet.

Låt oss ta arabiska män som komparativt patriarkat - menar du att dessa också gjort väl så mycket ont som gott?

Du efterfrågade bedrifter och framsteg som uträttats av den vita mannen (utan att definiera vilka eller vad den vita mannen är) och jag menar att du kan räkna upp mängder av historiska milstolpar som, oavsett hur betydelsefulla de än må ha varit för mänskligheten, också har haft ett högt pris. Man kan inte hylla den vita mannens bidrag utan att också tycka att priset har varit acceptabelt.

Den svenska HMF-lagstiftningen, nyantirasismen, kampen mellan MP och F! om vem som är mest radikalfeminist samt andra krafter som verkar för att kompensera upp för de grupper som under århundraden har graviterat runt vitheten har ju ett legitimt mål. Det finns inga vita folk och har aldrig funnits. Det finns dock en rad europeiska folkslag som sinsemellan har splittrats, blandats och isolerats sedan förhistorisk tid. Det gör dock inte gruppen enhetlig, men under de senaste århundradena har föreställningen om vitheten associerats med mänsklighetens nav och kulturella motor. Det finns liksom en anledning till att mycket mörka indier, kineser och sudaner många gånger behandlas sämre än sina ljusare landsmän. Det finns en anledning till att ett västerländskt beteende (sociala koder, språk, uppförande, skick, etc) värderas högre än det inhemska ursprunget (motsvarande sociala koder, språk, skick, etc) i majoriteten av världens fattiga länder.

Intressant tråd. Men jag har svårt att framhäva mina goda insatser som vit medelålders hetero man. Av den enkla anledningen att jag inte har något mindervärdeskomplex. Om jag är nöjd med mig själv, och inte ser mig som någon speciell grupp (eller t.o.m. ras, huuu), varför ska jag gå omkring och grubbla på frågan vad vi vita är så bra på?

Låt hatarna och rasisterna bland de kvasiintellektuella vänstern hålla på med sånt. Och en sån som Romson, en priviligierad, medelålders vit heterokvinna.

Jag har ett liv att leva, och det har nog de flesta människor i andra s.k. "minoriteter". Fan vet om vi inte alla är en liten minoritet som individer. Jag respekterar de flesta människor, eller åtminstone accepterar att dom finns.

Och jag skäms inte alls över att lägga en köttbit på grillen ibland, inhandlad på stormarknaden med en bilfärd!