Vita, heterosexuella män - en skyddsvärd minoritet och politisk intressegemenskap

Kak-lagen är både tvingande och universell, den gäller både dig och Åsa Romson. Ni kan inte äta upp kakan och fortfarande ha den kvar.

Det spelar ingen roll om ni anser att vitheten, liksom rasifieringen är en social konstruktion. En byggnad blir inte mindre påtaglig för att den är konstruerad och detta tankebygge står Åsa Romson et al. för.

Om Åsa (och du) vet att vita män är att klandra så har ni mejslat ut gruppen. Och ger andra något att luta sig mot när samma kollektiv ska försvaras och berömmas.

Och i samma ögonblick som du vet att den vite, heterosexuelle mannen har skuld och skyldigheter så vet jag att han har förtjänster och rättigheter.

Du visar också en historisk enögdhet och fördomsfullhet. Hierarkier hudfärger emellan är inget europeiskt påhitt: Det indiska kastsystemet är exempelvis fantastiskt okunnnigt att skylla på kolonialtiden. Och Pol Pots kommunistiska folkmord på ljushyade, hur passar det in i din förklaringsmodell? Och somaliernas förslavande av mörkare bantu-folk - hur lasta den vite mannen för det?

Och att alls summera den europeiska kolonialismens verkningar utan att jämföra med alternativen, de konkurrerande patriarkaten som med alla medel sökte vinna världherraväldet - det är att läsa historien bakifrån.

Om araberna eller turkarna erövrat Europa - vad hade då blivit till det bättre? Hade muslimerna gjort vad de kristna självmant gjorde och förbjudit slaveriet, menar du? Eller givit de underkuvade folken deras frihet åter?

Är du medveten om att den arabiska/turkiska/somaliska/muslimska slavhandeln av både afrikaner och européer var både större och mer långvarig än den europeiska? Hur såg hierarkin ut när samme arabiske man ägde både en svart afrikan och en blond europée?

Hade kvinnan globalt haft en bättre ställning om den vite mannen inte blivit hegemon utan islam eller Kina fyllt den rollen (vilket de mycket väl kunde gjort)?

Jag vidhåller att kollektiven kvinnor och invandrare har mycket mer att uppskatta hos den vite, svenske mannen än de har att klandra honom för. Men så är det ju: Otacksamheten är en egenskap som inte heller känner köns- och nationalitetsgränser.

(FB) Åsa Romson hetsar mot vita män och får rungande applåder från partiets anhängare.

Notera gärna att det finns en snarlik tråd inom partier o partipolitik för att undvika ot. Även om gränserna är flytande/Mod

Jag gillar denna tanke. Det är litet som att feminist- och rasifieringskollektiven får smaka sin egen medicin. Their attack will backfire!


Då går vi från principiellt instämmande till försök att konkret bidra. Jag börjar litet försiktigt.

1) Demokratin. Alla (så gott som) bekänner sig idag till demokratins principer. Demokrati har emellertid inte uppstått ur det blå, utan blivit ett resultat av många generationers tänkande och handlande, där det är de vita männen som stått för allt väsentligt tankegods och så gott som allt väsentligt handlande. Såväl filosofer, politiker som praktiker i olika avseenden har varit vita män. Detta gäller också t ex två helt avgörande förutsättningar för demokratin - sekulariseringen och rättsstaten.

2) Rörlighetsrevolutionen. Det som möjliggör mycket av den moderna världen, är den ökade rörlighet, både lokalt och globalt, som utvecklats sedan sen medeltid. Det rör segel- och navigationsutveckling, men också uppfinnandet av framdrivningssystem av James Watt och Carl Benz. Det rör bröderna Wright och alla de som erövrade luften under 1900-talet. Denna utveckling som fört så mycket gott med sig, har letts nästan undantagslöst av vita män.

I anslutning till Åsa Romson kan man därför fråga sig, vad människorna har att anföra till pluskontot.

Vad jag kritiserar är vitheten som en unifierande tillhörighet. När Åsa Romson kritiserar vita, heterosexuella män så svarar du med att vita, heterosexuella män minsann ska värna om sig själva och se sig själva som en viktig minoritet, en gemenskap. Man kan säga att du accepterar att spela på Romsons planhalva och du vill göra det med sträckt nacke och utskutet bröst.

Men den vita, heterosexuella mannen är bara en social konstruktion, skapad av olika socialistiska tänkare, och en avgränsning som i sig själv inte innefattar någon alls. Sociala konstruktioner existerar bara om vi accepterar/tror på dem, vilket är grunden för hela konstruktivismen. Om ingen anser sig tillhöra denna grupp så rasar Romsons argumentation.

Jag är mycket väl medveten om det arabiska slaveriet (som i min mening aldrig har upphört, titta bara på Qatar och de i hundratal döda "gästarbetarna" inför fotbolls-VM 2022) och flera andra brott mot mänskligheten som utförts av andra grupper än de som Romson åsyftar med vita, heterosexuella män.

Vad du, Åsa Romsson, rasifierade och feminister vill ha är en väl synliggjord, kollektiviserad abstraktion av den vite, heterosexuelle mannen - när han ska berövas på upplevda privilegier och andra självkonstruerade kollektiv ska "kompenseras".

Samtidigt vill ni osynliggöra och bergsturkifiera den svenske mannen när hans kollektiva, abstrakta rättigheter och legitima egenintresse kommer på tal.

Hur är detta inte solklar hudfärgsrasism från er sida? Vad ger er rätten att godtyckligt in- och exkludera, definiera och avdefiniera en viss pigmentering och ett visst kön, när ni samtidigt bejakar andra "konstruktioner"?

Och märker du hur dina försök att anspela på historia faller i tusen bitar när du möter någon som har referenspunkter att bemöta dig, genom att lyfta fram andra kollektiv än den utskällda vite mannen?

Visste du t ex att den somaliska slavhandeln och ägandet av afrikanska bantu-folk inte förbjöds förrän 1930? Och att det var vita, heterosexuella män som befriade denna rashierarkiskt underordnade grupp?

Hur sjukt är det inte då att en muslimsk somalisk man i dagens Sverige har fräckheten att dra växlar på Sveriges marginella roll i den transatlantiska slavhandeln, för egen räkning? Som representant för både sin religion och etnicitet är ju hans patriarkala, förtryckande skuld oändligt mycket större och ligger närmare i tiden?

Har den "rasifierade" mannen rätten att klandra någon för något, utan att först sopa rent framför egen dörr?

Nej, om man använder objektiva, komparativa kriterier har svenska kvinnor och invandrare en tacksamhetsskuld till den historiskt ovanligt jämställde, tolerante och generöse vite mannen att förhålla sig till, ingen revansch att fordra.

Grundpremissen att den vite mannen har ett större ansvar för sina handlingar än alla andra är, som någon skrev, djupt rasistisk. Och går som du märker inte att försvara särskilt väl, när den väl ifrågasätts på rätt sätt.

Då är verktyget "vita, heterosexuella män" värdefullt och tydliggörande, vilket Åsa ska ha tack för.

Ja, för bara några år sedan känns det som att denna konkretion varit fullständigt omöjlig. Både mans- och etnochauvinism av värsta slag!

Men nu när hatet är så naket och gruppen så tydligt definierad av dem som avskyr den så är läget ett annat. Vita, heterosexuella män är nu en uppenbar självförsvarsgemenskap. En måltavla som målats av andra grupper förenar nu.

En vit heterosexuell man som särskilt förtjänar att försvaras är ju den gode Luther, så utskälld och ringaktad som arketyp för egenskaper förknippade med svenskheten.

Det var ju hans omvälvande sola fide, genom tron allena, som religionen i förlängningen gjordes till en sak med Gud och individen. Utan en världslig mellanhand med totalitära anspråk på hela samhället och vardagen som inom islam och den katolska kyrkan.

Detta är en av de nycklar som gjorde den europeiska civilisationen överlägsen sina konkurrenter, eftersom gradvis vetenskapen undslapp religionens diktat och statsmakten skildes från sina anspråk på själslivet.

Och facit är talande: Nästan samtliga protestantiska länder är välmående och toleranta, medan endast de länder som vunnit oljelotteriet i den muslimska världen är rika och inga är jämställda och demokratiska.

Den kvinna som suktar efter andra patriarkats revansch mot den vita mannen önskar också i sitt ovett sin egen underordning.

Den vite mannen har förlorats till ressentimentet. Vilken kvinna kan underordna sig en sådan?

En kvinna, men en uppenbart duglig sådan, i form av Marika Formgren, skriver om att när det gäller familjär hållbarhet, så är det män som står för detta, medan kvinnor representerar slit och släng.


http://www.barometern.se/ledare/hall...en(4357987).gm

3. Vita heterosexuella män står för stabila familjer, hållbara relationer och att kämpa på när det uppstår känslomässiga slitningar i relationerna. Det innebär ett ansvarstagande för barnens stabila uppväxt och trygga hemförhållanden.

Som vanligt blir alla dessa hårt uthärdande vita män bespottade och aldrig belönade efter förtjänst.

Oyto, de vita, heterosexuella männen är ingen faktisk grupp. Det är bara en definition på något som vänsterkanten använder som måltavla för att måla ut en samhällsfiende. Hit hör Fridolin, Eriksson, Garthon, Sjöstedt, Ohly och en rad andra politiker vars partier indirekt ser dem som sina egna fiender.

När du försöker väcka den vita, heterosexuella mannen så uteblir i princip responsen. Varför är det så? Jag tror att det beror på att vita, heterosexuella män har inbördes skiljaktigheter som spänner från halvmeterskliv till milsvida vidder. Det är ingen grupp som kan destilera dessa tre gemensamma nämnare och känna att de (eller rättare sagt, vi) måste hålla ihop för att stoppa denna exponentiellt intensifierade hatkampanj mot oss.

Vita, heterosexuella män tror/inser/gissar att uttrycket "vita, heterosexuella män" bara är imaginär måltavla skapad för att vinna förtroende bland inflytelserika bittra bloggerskor, högljudda rasifierade, identitetsosäkra vita män, feminiserade unga fäder och antirasistiska lobbyorganisationer. För något decennium sedan hette det "gubbar i kostym" (då kvotering i bolagsstyrelser bubblade upp som en viktig fråga).

Tack för lästipset. Givetvis finns det en koppling. Sverige är extremt svagt på survival values och extremt starkt på self expression values. Starka familjer är nödvändiga för ekonomisk, fysisk och psykisk trygghet. Tanken verkar vara att ingen ska behöva ge upp något för att få del av dessa värden, utan att vi är så rika att vi inte behöver ge upp något, eller att det räcker att andra skattebetalare träder och hjälper oss med självförverkligandet. Samma resonemang gäller skolan. Om det som känns bra för mig inte räcker, så är det någon annan som har gjort fel, och det är någon annan som får ta hand om mig.

Ja, det kan väl sammanfattas i ansvarslöshetsdoktrinen - frihet till allt och ansvar för inget. Även kallat nånannanismen, dvs det är "någon annan" som skall lösa allt. Det gäller politiken, skolan, familjen, försvaret, rättsväsendet mm mm.

Vilka är då dessa "några andra"? Jo, det är så klart de vita, heterosexuella männen. Det är vi som skall ordna allt för alla andra.

I den nyerövrade parlör du och jag och vi alla nu börjar tillägna oss gör det förstås Fridolin, Eriksson, Garthon, Sjöstedt, Ohly och de andra till, vad? Jo, hussvenskar. Självhatande, rotlösa stackare som tävlar i att förringa och förnedra det kollektiv som nu faktiskt skapas genom feminismens och rasifieringens institutionella tolkningsföreträde. Ett hudfärgs- och könskollektiv man inrangeras i av åsiktsmakten, vare sig man vill eller inte.

Ärligt talat - om inte Lindberg och Swedin på Aftonbladet ger Onkel Tom lågpigmenterade nutidsansikten i svensk diskurs, vem gör det annars i förhållande till den egna gruppen?

Vad är sedan "bara" med att vara måltavla och samhällsfiende?


Om syftet med tråden var att i ett slag väcka den vite, heterosexuelle mannen ur hans slummer så verkar jag onekligen ha överskattat min genomslagskraft som profet här i delforumet.

Jag skrev i en annan tråd att det inte går att "väcka svensken", med mindre än att man har tillgång till hela indoktrineringsapparaten i utbildning och media. Uppvaknandet är istället en naturlig, gradvis reaktion på stöket i sovrummet Sverige - en process som inte står att hejda. Det enda någon kan göra är att ha morgonkaffet bryggt i form av idéer och argument som kommer att kännas lika självklara då som de är marginaliserade idag.

Såtillvida är jag ändå nöjd med tråden så här långt - inte minst tack vare dina inlägg. Du försökte så gott det nog låter sig göras att använda den arsenal av argument och attityder som utvecklats för att skjuta in sig på den ovan nämnda måltavlan.

Det finns inga vita män, men de tar för stor plats. De ska skämmas över sin specifika historiska och samtida skuld men äger inte rätten att yvas över de förtjänster som ju förståssamtidigt är allmänmänskliga. Det är lika omöjligt att avgöra vem som är vit eller svensk när deras gruppidentitet är kopplad till arvsrätt och ägande som det är trivialt när den utpekade ska sållas bort, kompenseras mot och veta sin plats.

När dina anspelningar på kolonialism och historia möttes med graverande motexempel och "Adolf Hitler" kontrades med "Åsa Romson" som referens till vithetskonstruktionen så finns inget kvar, utom iakttagelsen att uppslutningen av självidentifierande vita heterosexuella män i tråden hittills är sisådär.

Detta är ju helt sant - idag, nu är gruppgemenskapen i bästa fall outtalad och lågmäld. Det "finns" inga etniska svenskar eller vita män, på samma sätt som det finns uttalade rasifierade eller i varje vaket ögonblick självmedvetna kvinnokämpar.

Det kommer sig av att det homogena Sveriges spöke fortfarande dröjer sig kvar. Vi är en omogen mångkultur, vi har inte vuxit in i den nya verkligheten som ju inte alls är ovanlig i Europa och Mellanöstern.

Tvärtom är nationalstaten av den homogena, fredliga svenska sorten ett unikt framgångsrikt undantag. Normen är istället statsbildningar där etniciteter svartsjukt kivas och bevakar sin del av kakan.

Det är alltså illusionen av svenskhetens universalitet som tillåter dig och andra vita svenska män lyxen att inte identifiera er med en intressegemenskap i konkurrens med andra intressegemenskaper.

Om vi vänder på frågeställningen: Varför skulle just den svenska sortens mångkultur i längden sakna de skiljelinger och konflikter som är mönstret i en europeisk kontext?