Citat:
Ursprungligen postat av
MrSwedeGliderRunt
Trist om du längtat efter barn och använt den tiden till att dejta idioter. Det är dock ditt egna fel. Halva mansbefolkningen har IQ över medel, så det är något i din urvalsmetod som gått fel. Du har ju kunnat få barn sedan du var 13 antagligen., så det verkar som många kvinnor är tidsoptimister helt enkelt, samt letar män i busskuren.
Söker du en viss typ av man behöver du ju se till att röra dig där de finns.. hur ska de annars veta att du finns?
Jag vet att det är mitt eget fel. Att jag dejtar män jag aldrig skulle gjort annars. Deras beteenden och attityder och fel de gjort. Det är helt deras egna ansvar.
Och nej, först är man för ung, sedan för gammal. Livet kom emellan i mitten och två sterila snubbar har jag lyckats lägga flera år på, sedan har jag själv ingen vidare fertilitet. Det är så självklart för de flesta att få barn att de inte tänker på hur det är för andra. Den största idioten sa "Det är ingen rättighet att få barn." Kanske inte, men det är inte heller en rättighet att få behålla de barn man fått i sitt liv, med vilken skitattityd som helst.
Din attityd är också rätt oförskämd då ofrivillig barnlöshet kan följa med annan ofrivillighet. Social sådan exempelvis. Jag har blivit så grymt illa behandlad i mitt liv att jag knappast haft möjlighet att ha umgänge som människor normalt har eftersom alla omkring mig alltid använde härskartekniker, smutskasta de mig och försökte hävda sig på min bekostnad och jag själv var alldeles för nedtryckt för att hävda mig mot det då jag var uppvuxen som syndabock och fostrats in i rollen som "den dåliga". Sedan har mitt liv knappast bestått av kul. Jag ville aldrig ha barn som ung med vilken dåre som helst. Jag ville ha en god grund, stabilitet och trygghet och en pålitlig man till pappa åt mina barn. Att jag vid 32-33 insåg att vem som helst är bättre än ingen, är en annan sak. Jag hade aldrig
valt om jag hade haft valmöjligheter och jag
valde bort av fullt legitima skäl.
Saken är att det kvittar. Jag älskar inte någon som inte kan ge mig det jag vill ha och jag har aldrig mött någon som jag skulle kunna älska som man. Såklart har starkare känslor funnits vid en del relationer. Tre som jag skulle säga älska. När var jag måhända några gånger också. Utöver. Nej, jag letar inte efter någon jag inte känner något för. Män som kommer med egna krav på hur allt ska vara osv. Jag skulle nog älska den som hade gjort mig lycklig såpass att han hade tyckt att det varit värt mycket. Problemet var att jag aldrig hittade någon som var värd att älska.
Det med barn. Det har mattats av med åren av usel dejting. Förra killen, vilken katastrof. Och då var han innan ändå en katastrof och han innan det. Pallar inte bry mig om dem. De är inte värda att stanna med för att få barn. Jag är inte tillräckligt galen eller desperat och de lär inse en dag att deras dåliga beteenden skapade en väldigt dålig familj åt deras barn om de får några. Gissningsvis kommer de känna sig som offer istället för att förstå att de inte var tillräckligt normala någonsin för att få en normal kvinna. Kruxet är det med alla passivaggressiva lekar. Som man bäddar får man ligga. Och jag vill inte ha ett manligt psykfall med beteendestörningar till pappa åt mitt barn. Vad de söker är kvinnor med svårare emotionell instabilitet som de kan skada för att må bra i ett förhållande. Skulle du skaffa barn med en sådan?
Om andra hälften ligger över 100 så var de ändå inte smarta nog att räkna ut att jag hade kunnat varit den bästa.