Ursprungligen postat av
anteri17
En del har hunnits med sen sist.
Säsong sex var extremt bra. Vi inledde ligan med nio segrar i rad, och på de tretton första matcherna hade vi resultatraden 12-1-0. Men trots att spelet fortsatte rulla på bra resten av säsongen, så blev slutresultatet inte bättre än en andraplats. 28-3-7, 87 poäng, åtta poäng efter Chelsea. I cuperna avancerade jag till EL-semi. Efter att ha slagit ut Metalist, Liverpool och Porto i slutspelet, så tog det stopp mot duktiga Bayern efter 2-0-förlust borta och 2-2 hemma. Ungefär samtidigt åkte jag även ut i FA-cupsemin mot United. Tufft som regerande mästare, och efter att ha slagit ut Spurs och Liverpool. Som tur var så lyckades jag knipa Capital One Cup någon månad innan - min andra titel för Aston Villa. QPR, West Brom och City var de PL-lag som behövdes slå. Totalt sett en bra säsong.
.................................................
Säsong 7, spelare in:
Mitchell 95 miljoner kr från United
Merino (regen) 240, Sevilla
Romagnoli, 75, Roma
Vallejo, 145, Granada
Barbosa, 410, Porto
Crowley, 97.5, Arsenal (kom i Januari)
Spelare ut:
Blackett 40, Newcastle
Suliman, 5.25, Huddersfield
Beñat, 0, free transfer
Jovetic, 130, Cagliari
Sangare (regen), 26, Metz
Zeidan, 50, Fulham
Caulker, 475, Manchester City
Benteke, 82.5, Udinese
En total netspend på 196 miljoner. Försäljningen av Caulker gav klirr i kassan.
Resultat:
4:a i ligan. 24-6-8, 78 poäng. 10 poäng efter Chelsea, 4 efter Arsenal, 1 efter Liverpool. Men nog så viktigt: 3 poäng före United, 5 poäng före City. 81-28 i målskillnad var bättre än 81-41 året innan.
Ut tidigt i båda inhemska cuperna. Respass i första omgången mot WBA på bortaplan efter att ha tappat 2-0. Respass i FA-cupens kvartsfinal mot Liverpool på bortaplan - efter att ha tappat 2-0. Båda matcherna förlorades med 3-2. Generellt var det signifikativt för stora delar av säsongen. Jag tappade alldeles för mycket poäng sent.
CL: Motstånd i form av Bayern, Sevilla och Besiktas - en knallhård grupp. Så blir det med dålig ranking (tredje seedningspotten). 4-0-2 i resultatrad, efter två bortaförluster mot Sevilla och Bayern. Men tror ni inte att jag ryker på inbördes målskillnad. Som jag skrev här ovanför, mycket gick emot.
I unlucky-loosers-turneringen Euro Cupen så slog vi ut Lyon och Clu Brugge, innan vi gjorde en sorglig returmatch mot Olympiakos, en match som slutade 1-3. Hemmamötet dessförinnan vann vi sent med 1-0. Målet med EL var dock att ta tillräckligt med rankingpoäng för att nå seedningsgrupp 2 i nästa säsongs CL-spel, och det målet infriades i alla fall.
Sammanfattningsvis var det första säsongen vi gick bakåt resultatmässigt, även om vi tagit spelmässiga steg.
..............................................
Jag har precis påbörjat säsong 8 - och nu jävlar. In har en regen-mittback kommit in. Vi pröjsade hela 560 miljoner, mycket uppdelat över fyra år. Och det sätter mig i en del problem. Även Barbosa värvades mestadels på lång avbetalning. Pengarna lär sina till kommande fönster. För att fortsätta kunna spendera så behöver vi etablera oss som ett CL-lag. Det är inte alldeles enkelt i den här tuffa ligan. Ut har bara Delph gått, för billiga 11 miljoner.
En utbyggnad av Villa Park har inletts. Från att rymma knappa 43 000, så ska den om ett år rymma fem tusen fler. Kostnaden är relativt liten, 67.5 miljoner. Det är en investering som högst tar två år att generera nettovinst.
Taktiskt har jag tidigare varit fast i mitt 5-3-2 (med offensiva yb). Visserligen har jag haft en backup i 4-2-3-1 som används 5-10 gånger per år. Inför den här säsongen så slopade jag den sistnämnda taktiken, och har skapat en 4-3-1-2 samt en 5-1-2-2 (en defensivare variant av 5-3-2 som fortsatt är min formationsgrund). Hittills har jag bara lirat 2 matcher i ligan (Arsenal (b), Saints (h)), där vi kryssade mot Arsenal (med nya, defensiva taktiekn), och vann mot Saints. I CL-kvalet trodde jag allt var lugnt efter 3-0 hemma mot Plzen... Men vad fan händer?.. Efter 0-0 i ht i returmötet (och kraftig trupprotation), så är jag ännu mer lugn. Men vad i helvete. 3 ganska sena mål och vi får en förlängning. Mitt lag är paralyserat av sin egna oförmåga att slå ett ängagäng. Paralyserat av att lyckas ligga under med 3-0 mot ett fucking ängagäng. Vi är rädda, har det mesta att förlora, vi håller på att skämma ut oss. Känslan är att förlängningen bara förlänger pinan av känslan av att förlora något så viktigt - och det helt i onödan. Vi lyckas freda oss från Plzen-attacker i förlängningen, men skapar inget av värde framåt.
Vi börjar straffläggningen. Mål. Skönt. Missa nu då. Nej. 1-1. Lugnt och sansat. Bra Aguirre. 2-1. Nu kan du väl ändå missa. Nehepp. 2-2. Så fortsatte det, tills den tionde straffen. Där och då skjuter en förmodad tjeck utanför, och lättnaden är påtaglig.
Några dagar senare hamnar vi i en lättare grupp visserligen bestående av Bayern, men också Steaua Bukarest och FC Basel.