Skulle du säga att du är en person?

Att bli av med allt falskt i sitt liv. .
Man kan börja med att avskaffa begreppet falskt/sant och börja värdera lite mer pragmatiskt. Man kan nyansera fördelar och nackdelar i det som sker.

Sen känner man efter om det man tänker eller gör ger positiv reaktion,
då vet nan att man är konstruktiv i det man gör.
känner man negativt så kan man anta att man har något destruktiv komponent med i bilden.

Man följer även sen sin egen inre moral. Det brukar göra en gott.
man ska inte tänka moral, för då blandar man in mycket onödigt.

En sak vet jag här i liver iaf, och det är att den inre rösten ljuger inte medvetet.
Det är en god vän man har där -)
lita på instinkten.

Sen gör man alltid fel och man blir förbannad eller annat,
Står man för sina brister och tar ansvar, då växer man i självkänsla.
Det är svårt för andra att trycka ner någon då.

Det är du som upplever saker med hjälp av den lånade kroppen i denna dimension. Jag menar när du drömmer så är det ju inte kroppen som flyger utan du. "du:et" kan diskuteras beroende på vilken religion man tror på o sånt.

Alla diskussioner och alla förklaringar är berättelser. Fjärilslarver som pratar om fjärilar. Jag vill veta hur man tar sig dit, inte hur det är där.

Det är väl inte meningen att du ska veta än, skulle det varit meningen hade du vetat det nu. Hur man tar sig dit, genom att ändra vibrationer o ploffs så kommer man till en annan dimension, Samma sak som händer under UKU/OBE.

Det är tankarna som skapar tänkaren och inte tänkaren som skapar tankarna.

Släpp tanken att "jag är ute efter".
Vem är egodöd? Vem är upplyst? Vem är ett med Brahman? Ingen. Konceptet jag existerar inte längre, så det finns inget jag som är upplyst/egodöd/Brahman.

Skulle vi hypotetsikt sett gå en hel dag utan att tänka så skulle vi bara vara. Självklart går det ej då hjärnan är utformad för att vilja ha kontroll över varenda situation genom att tänka.

Så vad händer när man är utan sin kropp, jo du skulle bara finnas vara ett med allt.

"Jag" den som styr tankarna, tvättar "mig" kroppen, som oxå är du.

Det finns redan något där som upplever både tankarna och tänkaren. Vem/vad är det?

En individualiserad del av det universella medvetandet.

Det är universum som använder din kropp som ett instrument för att observera sig själv.
Det är inte du som ser och hör. Du är medveten om det som kroppens instrument, t.ex ögonen och öronen, tar emot från omgivningen.

Detta är ungefär så fel som det kan bli.

Tankarna är resultatet av "hjärnan" som försöker styra kroppen till välmående och överlevnad. Att tro att "du" har kontroll över dina tankar är helt enligt vansinnet/fantasierna och helt oenligt med naturen. Tankarna uppkommer med ENLIGHET av teorierna som hjärnan drar slutsats av utifrån dess omgivning/situation. Hjärnan fungerar fortfarande på samma sätt i en sjuk hjärna som i en frisk (falska eller sanna tankar). Problemet är att den sjuka hjärnan tvingas följa fantasier om verkligheten medan den friska hjärnan följer teorier framkallade i enlighet med verkligheten.

En sjuk gärna tvingas följa ideer, dvs hjärnan tror att ideerna är lika verkliga som verkligheten. Egentligen MER verkliga än verkligheten.

Säg att du vandrar omkring, du ska korsa en väg. Du tittar dig omkring för att förhindra eventuella faror (i enlighet med hjärnans teorier om överlevnad). Du ser att korsningen är helt ofarlig att korsa, förnuftet driver dig att korsa gatan. Inte någon jävla idee om fri vilja "ha kontroll över sina tankar" som gör att du korsar gatan. (So far so good)....

Helt plötsligt kommer ytterligare en tanke in bilden. Den falska tanken. "Men här får jag ju inte gå, detta är inte ett övergångsställe". Svag känsla av olust/obehag/ångest uppstår. Du har nu enligt hjärnans falska idéer gjort fel. Det har skett ett fel av naturlagen. Du drivs inte längre av förnuftet, du drivs inte längre av teorierna som hjärnan skapar för att nå " målet" överlevnad och vällust. (Ja att målet är överlevnad och vällust är naturlagen, som jag har förstått).

Att låta hjärnan tro på ideer om rätt och fel, bra och dåligt osv förstör hjärnans kapacitet att förstå och agera enligt naturlagarna.

Det är kulturen, reglerna, lagarna och framför allt straffen som har försatt hjärnan i ett psykos tillstånd där definitioner, normer och "måsten" dvs plikter och rättigheter har förvandlats till verkligheter i den sjuka hjärnan.

Trots att "vi" egentligen förstår att detta inte är verkligt. Men vi lullar omkring och tror på allt våra tankar säger oss och tror att vi har kontroll över tankarna och att detta är något vi "vill". Nej. Fel......fel....fel....

Att komma loss från de falska tankarna är att sluta tro att man har någon sorts kontroll. Tro att man kan förändra något i naturen. Med andra ord leka gud.

De falska tankarna försöker förändra verkligheten till att "stämma överens" med fantasierna. Kan inte acceptera verklighetens faktum. Ja helt oenlig med det oförändliga varandet av just verkligheten. Detta är så sjukt som det kan bli.

Att må dåligt av en till synes otillfredställande situation (kanske står du i kön och är sen till jobbet). Hjärnans pliktsystem och fantasier drar slutsats om att målet (vällust och överlevnad) uppnås genom att vara i tid till jobbet och komma fram snabbast möjligs tid genom kön. Hjärnan som inte längre följer verkligheten utan fantasierna börjar stressa. Eftersom hjärnan redan sitter fast i en fantasivärld tror den att den kan förändra verkligheten. Hjärnan tror att genom att bli förbannad, stressad och att klaga på verkligheten så kommer målet helt hokus pokus att uppnås genom magi. Ja detta sker ju såklart inte och onödigt lidande har uppstått. För både dig själv och människor runt dig. Leder till en oändlig ond cirkel av lidande och felande av naturlagarna.