Citat:
Ursprungligen postat av
mypenisatrap
Jag kände en bordis, hon var allmänt känd för att vara extremt förbannad utan förvarning. Kunde skälla ut folk efter noter utan förvarning på jobbet, för att sedan vara hur glad som helst på eftermiddagen.
När hon var hemma var det likadant fast värre, kunde växla på en 1/10 sekund med extrem ilska och sedan idealisering. Bordisar är generellt läskiga personer, jag såg någon statistik på hur många manliga bordisar som satt inne och det var en avsevärt HÖG siffra.
Naturligtvis varierar detta från person till person, men det vanligaste är med all säkerhet extrem och omotiverad ilska. Du tillhör nog undantagen. Var glad för det.

Visst kan man bli arg, men när jag blir arg så är det för att för mycket går åt helvete på samma gång och jag reagerar inte förrän det blivit för mycket att hantera.
Det enda folk faktiskt märker när det gäller mig är att jag är känslig som få. Jag gråter flera gånger om dagen, känner mig förstörd så fort någon jag bryr mig om mår dåligt och låter skitsaker förstöra för mig. Jag har alldeles för mycket empati och det kommer med största sannolikhet bli det som tar kål på mig till slut. Jag fungerar inte om någon jag bryr mig om mår skit. Jag ligger i sängen och vägrar äta och ibland även dricka vatten.
Jag skulle aldrig kunna mörda någon. Inte kallblodigt, inte avsiktligt. Sen kan nog alla hamna i en pressad situation där vi råkar döda någon, genom en knuff och personen landar olyckligt kanske.
Jag vet inte vad jag vill få fram egentligen.. Jag blir bara ledsen när folk ser människor med borderline som galna, elaka människor, fullt kapabla till att mörda. Jag är så långt ifrån elak och blir alltid ledsen när jag ser hur vissa behandlar andra illa.