Utrota mänskligheten - rädda jorden

Sorry, men allt liv kommer faktiskt att dö en dag. Om t ex "bara" någon halv miljard år eller så kommer solen ha blivit så varm att haven kokar bort. Och detta är bara början på den process som leder till att solen blir en röd jätte. Och skulle något mikroskopiskt liv eller så överleva solens jättefas så kommer ju så småningom all energi ta slut. Den radioaktiva värmekällan i jordens inre upphör och solen svalnar och blir lika kall som rymden mellan stjärnorna. På LÅÅÅNG sikt är vi helt rökta.

Låter rimligt, my bad!

Intelligent liv är förmodligen mycker mer värdefullt och sällsynt i universium än jordlikande planeter.Så ska vi förstöra jorden må så vara! Vi får hoppas att vi hinner expandera mänskligheten till rymdstationer eller andra planeter innan vi förstör jorden.

Du ska döda alla människor för att en förstörd planet är människan undergång. Låter vettigt det där.

Du kan vara nöjd med att människor troligtvis kommer ha ihjäl sig själva ganska snart.

Precis så jag skrev.

Om mänskligheten fortsätter att misshandla planeten kommer vi dö tillsammans med den.

Om vi där emot dödar människorna, räddar vi planeten.

Varför låta hela skeppet sjunka när man kan kasta överbord de som vill sänka det?

Att offra en dödsdömd ras är ett litet pris för att rädda den potentiellt enda himlakropp i Universum att producera intelligent liv.

För vem ska vi rädda jorden? Oavsett om vi utrotar oss själva så kommer jorden att gå under. Allt handlar bara om tidsperspektiv. Eftersom vi gör allting för vår egen vinning i alla andra sammanhang kan jag inte se varför vi inte skulle göra det här också. Om vi ser vår överlevnad som egenvinning så sker den på jordens bekostnad.

Däremot kan man fråga sig om vår överlevnad verkligen är en egenvinning, eller om vi faktiskt skulle må bättre av att vara döda? Det kan vi inte veta, eftersom den enda gång vi upplever egenvinning är medan vi är i livet. Om vi antar att vi är likgiltiga (med betoning på lik) när vi är döda så kan vår situation i varje fall inte upplevas bättre när vi är döda. Däremot kan vår situation upplevas både bättre och sämre än i döden medan vi lever. Så det är kanske frågan om egenvinningen ligger i att uppleva ett känslospektrum eller att vara likgiltig i döden.

Vad har du att måtta med när du påstår att detta kan vara värre än döden? Vi vet bara det här. Livet kan vara så plågsamt att vi handlar med suicidalt beteende men vi behöver inte vilja dö för det. Vi vill bara fly från smärtan. När vi gör det förutsätter vi att ett bättre existentiellt utgångsläge ska infinna sig.

Om jag minns rätt tror du inte på reinkarnation eller liv efter döden.
Det finns bara en sida som innehar liv. Håll fast vid den när snackar om död för att slippa logisk error kompis.

Vilken mening finns då kvar? Vi måste finnas för att den ska räddas.

Koronan på solen som är fler miljoner grader cellsius kommer förmodligen att få kortslutning någon gång.
Naturen brukar fixa det. Enligt historien.
Förut var det vatten( Noaks ark) enligt Bibeln.
Sedan kom istiden( enligt biologer)
Sedan blir det kanske Solens tur att fixa det.
Den enda som alltid överlevt allt är just planeten Tellus.

Mitt antagande om att vi är likgiltiga när vi är döda måttar jag med. Dessutom påtalar jag att den enda gången vi upplever egenvinning är medan vi är i livet. Däremot gör jag ett hypotetiskt antagande om att vi är likgiltiga i döden, mest för att ge ett perspektiv på hur man kan se på saken.

Ditt sista stycke stämmer helt och inget i mitt inlägg motsäger det vad jag kan se.