Utrota mänskligheten - rädda jorden

Jag omorganiserar mitt svar lite för att undvika upprepningar. Hoppas jag bakade in de centrala frågorna.

Den första boken om taoism minns jag klart, det var Jean Coopers ”Taoismen” på svenska som jag köpte i tioårsåldern. Den har väl tyvärr varit slutsåld på svenska ett bra tag nu. Gul med en tai chi-symbol (yin-yang). Konceptet med yin-yang är något jag är mindre förtjust i vad gäller taoism, på grund av tendensen att dela in allting i den ena eller den andra. Ser ingen orsak till det. Men jag håller med mycket annat, framför allt pu och wu-wei. Sedan hade jag tidigt också Stefan Stenudds översättning av Tao Te Ching samt Pu(h)-boken.

Senare har jag hittat en del böcker på bibblan som jag minns suddigare. Köpte någon bok av Alan Watts som försvann. Har senare köpt och sålt böcker i omgångar. Jag hade en massa kampkonstböcker som tog upp lite sådant här, och fick mig att sitta timmar i zazen. Försökte hitta på egna koans. Minns när något hände i tolvårsåldern och trodde att det var satori. Nu skrattar jag åt det, en ynka liten upplevelse utan varaktighet som jag tolkade efter vad jag läst. Skrev uppsatser om taoism i skolan.

Kom mer in på J. Krishnamurti via Bruce Lee, som du nämnde. Hade förut en uppfattning om Bruce Lee som en ganska upplyst person och köpte böcker som enbart handlade om hans filosofi, som dock visade sig snarare var Krishnamurtis, Eric Hoffers m.fl. filosofi. Vad jag senare läst om Lee har givit mig uppfattningen att han var snarast narcissistisk, besatt av att bli berömd och att stå över alla andra i sitt område. Lite som jag ännu senare läste om Oshos Rolls Royces och Krishnamurtis otrohetsaffärer. Bara för att man tror sig ha upplevt något en eller ett par gånger så är man inte förbi tröskeln. En grej med U.G. var att han knappt ägde något och levde konstant med och runt en massa vänner, så att han inte direkt kunde gå iväg för att göra något som inte skulle upptäckas. Likt hur Beatles såg Maharishi Mahesh göra något skenheligt med någon ung tjej.

Har nu som sagt ett otraditionellt förhållningssätt. Håller fortfarande med stora delar från gurus, yogis, traditioner, filosofier, läror etc., men också att de kan vara överflödiga. Verkligheten är ickeseparation ändå, det finns ju redan. Egolöshet är hur det alltid är, förutom just om man tänker motsatsen. Jag vill helst gå rakt på kärnan och lägga resten åt sidan. Tycker fullt ut att information ska spridas, men att argumenten för sakfrågan kan stå för sig själva. Om man sedan gillar att meditera eller experimentera med droger, så kör på.

Identiteten är ett minne, bryr mig inte om var minnet sitter i hjärnan om de ens har en plats. Oavsett så kan tankevanan liksom cirkulera och knäcka sig själv. Sedan kan yttre faktorer hjälpa till i olika grad, men inget särskilt sådant är ett måste.

Droger definierar jag ungefär som centralstimulerande icke-nutrienter. Anser inte direkt att kroppsegna substanser i icke-homestasiska nivåer är bättre, men det beror lite på detaljerna.

Det gjorde du. Tack för svaren! Du gav mig en tydligare bild, och jag kan bara säga att jag håller med dig i nästan allt. Jag tror att jag förstår vad du menar med att traditionsbundna läror är överflödiga. Visst, budskapen behöver inte alltid döljas bakom metaforer och ritualer, men i många fall kan det vara till stor hjälp. På samma sätt kan psykedeliska substanser vara till stor hjälp. Jag tycker att all information, alla psykoaktiva substanser och alla "metoder" som kan bidra till förbättring och insikt bör tas till vara på, analyseras och spridas. Olika individer med olika bakgrund reagerar nämligen på olika sätt; Individer med olika stark identitet reagerar olika på ett ihärdigt ifrågasättande av sociala konstruktioner.

Vill du diskutera någon särskild fråga så gör jag gärna det, annars sätter jag gärna punkt här. Solens värme kräver nämligen sin tid. Hursomhelst, tack för diskussionen.

Mänskligheten --> förstör jorden
Utrota mänskligheten --> rädda jorden
förstör jorden --> utrota mänskligheten

vi ska alltså inte göra nånting?
man kan inte utrota mänskligheten utan att förstöra jorden, om inte alla går med på frivilligt självmord.
det är nog bättre om vi försöker sluta förstöra miljön...

människorna förstör inte jorden, den återhämtar sig alltid, däremot förstör vi mänskligheten, planeten i sig är det ingen fara med. så ditt budskap borde vara som följande:

Utrota mänskligheten ---> Rädda mänskligheten

Jorden skiter i människan och liv.
Vi förstör inte jorden med att göra den obebolig.
Vi förstör vår beboliga miljö och inte jorden.

Gammal filosofisk tråd. Men vi människor är skapade av naturen för att åka till rymden och fortsätta plantera liv på andra planeter. Vi har kommit ganska långt.

Men det är en process som är onödig. Om flera miljarder år kommer varje atom falla isönder. Och nej människan kommer aldrig kunna öppna någon annan dimension. Vi är fast i denna dimensionen.

För att svara ts: om alla är döda, vem räddar vi planeten åt om ingen finns kvar?

Tyckt länge att 80% av jordens minst borde dö. För att göra en reboot av jorden. Så att jorden får återhämta sig lite. Vi är överbefolkade.Visst om mänskligheten dör om 1 miljon år så kommer jorden ändå återhämta sig på något sätt. Men hur mycket har vi förstört då? Vi har fuckat upp väldigt mkt nu. Spec genom att utrota djur och växter.

Finns några missuppfattningar här.

Naturen sköter sig INTE utmärkt själv. Tvärtom har livet flera gånger varit på väg att utrota sig själv. T ex var en av de första kriserna då syre, som i början var ett gift för liv, tog död på en stor del av livet. Sedan dess har flera andra massutdöenden hänt, den senaste för 65 miljoner år sen då en stor rymdsten slog ned och dödade dinosaurierna. En sorts naturlig händelse som VI möjligen faktiskt skulle kunna hindra i framtiden.

https://en.wikipedia.org/wiki/Extinction_event

Men sedan har ju livet ändå alltid kommit tillbaka med full kraft. Nu under vår tid är det också många stora djur som har dött ut och det är sorgligt. Kan faktiskt ha börjat redan med mammutar och sabeltandade tigrar mm som stenåldersmänniskor i så fall lyckades utrota. Vilket man kan tycka suger.

MEN för första gången på jorden och kanske t o m I universum finns det nu en art som börjar *förstå* ekologi och som faktiskt även KAN välja att använda sina förmågor till att göra gott. Eftersom naturen har en viss förmåga till att försöka ta livet av sig självt, därför att den ju aldrig gör något med en tanke bakom, så KAN eftertänksamma människor vara RÄDDNINGEN för vår planet. Är naturen självmordsbenägen?

https://en.wikipedia.org/wiki/Medea_hypothesis

Iaf vore det juste om ni som vill utrota mänskligheten nöjer er med att bara snacka, och inte börjar terrorbomba osv. Räcker det inte med galningar som det är redan nu???

Vet inte om någon har nämnt Elon Musk, Teslas VD, men han vill rädda jorden genom att gå över till solceller, batterier, elbilar, elflygplan & elfartyg.

Känns spontant lite mer konstruktivt än att utrota mänskligheten.

Nej neej neej!

Det är vi som skapar det "gulliga fluffiga". Om vi tar bort oss själva tar vi bort värdesättningen av jorden. Då spelar det inte längre någon roll vad som händer.

Avveckla civilisationen? Så vi går tillbaka till medeltidens barbari? Jag är inte med på det tåget.

Skulle vara bra om vilda djur fick ett eget land där människan inte får vara.

så får man se hur djuren utvecklas för sig själva.

Jorden kommer förmodligen inte att dö, den kommer med största sannolikhet "leva" vidare. Om något ska förinta jorden är det universum.

Jag tror att vi människor ser på oss som att när vi dör då dör jorden. Men när någon annan art dör eller dog förut så fortsatte livet.

Vi människor är ett djur som med största sannolikhet kommer att dö. Men kommer livet dö med oss? Sannolikt inte, något annat liv som kan anpassa sig bättre än oss kommer leva vidare.