Vad tror ni om den nya premiärministern? Jag tror inte han kommer lyckas och hans motståndare/regerings kollegor (sunniaraber och kurder) har inget tålamod. Om han inte redan från början kan övertyga dessa grupper genom att göra eftergifter eller  på något sätt vissa att han är medgörlig och har översende så är det nog kört. Sunniaraberna och kurderna har varit med om mycket, det har precis varit val och de vill endast ha förändring och under inga omständigheter vara med om något som påminner om maliki eran. 
Problemet är att den här personen inte har de kvaliteterna eller den meritlistan som behövs för att tillfredställa minoriteternas krav. På förhand så är han dömd att misslyckas med andra ord. Han kommer från samma parti som Maliki och han har samma åsikter som honom. Han har även också ståt bakom Maliki i de beslut som han gjort. Han är bland annat en höök när det gäller despyter mellan KRG och Bagdad och han verkar heller inte ha något emot alla de olika shiaextremistiska grupper som driver runt i landet och begår brott mot sunni muslimer. Han framställs av västerländsk media som en messias som både är entrepenör och pragmatiker, men såna jornalister är oftast inte pålästa och vet heller inte vad de talar om. 
Amerikanerna pushade hårt på minoriterna för att de skulle aceptera honom som statschef, men de hade bråtom och det kommer utan tvekan bli en backlash. Det må vara möjligt att rösta igenom honom och göra honom till premiärminister, men om de sedan inte kan samverka så kommer minoriteterna lämna regeringen/parlamentet och då kollapsar allt. Vi kommer se det snart, detta är konsekvensen av amerikansk otålighet och ickeförståelse för hur saker och ting fungerar i praktiken. De verkar överhuvudtaget inte förstå hur Irak fungerar.  
De grundläggande problemen måste lösas eller de måste åtminstone finnas en vilja att lösa dem, annars så finns det ingen vilja från minoriteterna sida att tillhöra och stödja regeringen. Det finns kraftiga incitament som gör det nästaan omöjligt att lösa något alls. Hela landet och i alla dess lager, över allt så råder etno-sekteristiskt tänkande. Obama tror att Bagdad är som en något mer fattigare version av Chicago. Han fattar inte att det är medeltiden innanför Iraks territorium. Det som ytterliggare försämrar odsen är att det råder krig just nu och då sätts etno-sekterism på sin spets. 
Det är ett fattigt land med lite resurser och hög korumption. Resurserna fördelas inte jämnt bland de olika folkgrupperna och det är delvis därför som det råder krig. In i bilden stiger ombama med en joint och säger till alla hey cant we all just come along? Alla i rumet kollar förvirade på varandra och liksom kan inte samma språk, de har inte förmågan till att förstå vad som sägs. Lite gran som den där kärringen som föreslog att att alla invandrarna skulle sjönga we shall over come. Lycka till Obama. 
 
 
Det kanske var möjligt efter saddams fall att få de olika etusiastiska grupperna att umgås då när det fanns en optimism i luften. Satan hade försvunnit för alltid, man har redan varit med om det värsta så vad som än händer här näst så kan det enbart vara bättre än för. Det blev värre än värst efter några månader och det har iprincip hållit i sig ända fram tills nu 10 år senare. Entusiasm eller opptimism finns inte den här gången och ingen har tålamod. 
Alla aktörerna i det här har olika intressen. Obama vill bara hasta fram en inkluderande regering så att han kan bomba IS till stenåldern. Alla andra har samma intresse, alltså att bli av med IS. Men de har även andra intressen och många av folkgrupperna känner att de först måste få dessa intressena tillfredställda för annars så minskar chansen att de blir det om IS försvinner från ekvationen. Sunniaraberna är 20% de har inget skit alls, de äger bokstavligt talat inte ens sin egen avföring. IS är deras enda förhandlingsgrej, det enda som ger dem leverage. Kurderna befinner sig i samma situation men något bättre än sunnitierna. Dem är minoriteter och den enda gången som de kan ha något o säga om är ifall centralmakten (shittierna) har försvagad makt. 
De känner att ifall de inte lyckas få en bit av kakan nu så kommer de aldrig få det sen, eftersom majoritetsbefolkningen är såpass stor att de kan dominera politiken och som sagt alla har ett etno-sekteristiskt mindsett. Finns inget antingen eller, mellanting, kompromis etc. 
Joe Biden hade rätt och han var före sin tid när han föreslog federalism efter sekteristiska linjer redan 2007. 
	Citat:
	
		
			"If the United States can't put this federalism idea on track, we will have no chance for a political settlement in Iraq and, without that, no chance for leaving Iraq without leaving chaos behind."
		
	
 
http://www.nationaljournal.com/magaz...-iraq-20140130 
Det enda sättet som man kan lösa det grundläggande problemet i Irak är att ta bort möjligheten för den starka att bestäma över den svaga. Om man åtminstone vill lösa en fraktion av problemet så minska då möjligheten lite gran. Ge sunnitierna en region som de själva kan bestämma vissa saker i. Låt dem ha koll på sitt eget område istället för att shittierna ska skitta i det och låta det förfalla så att en organisation som IS växer fram i förlängningen. 
Jag hoppas den nya regeringen lyckas och att IS försvinner för alltid, men jag är skeptisk och jag tror det här kan hålla på ett bra tag till.