Jag kan känna mig stolt över vissa av mina egna prestationer, inget annat.
Jag kan i vissa situationer känna mig väldigt lättad över det faktum att jag är svensk, men det handlar snarare om att jag insett att jag genom min geografiska födelseplats är direkt privilegierad. Genom att vara född i Sverige utsätts jag inte bara för mindre risker än vad jag skulle ha gjort om jag till exempel hade fötts i Bangladesh, utan jag har redan från
dag ett ett extremt försprång gentemot majoriteten av den här planetens invånare när det kommer till chansen att få ett relativt smärtfritt och mindre ansträngande liv. Det är inget jag är stolt över, bara något jag haft tur att hamna i.
Hur det går för Sverige i till exempel fotboll, hockey eller
Eurovision Song Contest skiter jag fullständigt i.
För övrig ser jag det lite lätt så som
George Carlin beskrev det.
Citat:
"I could never understand ethnic or national pride. Because to me pride should be reserved for something you achieve or attain on your own, not something that happens by accident of birth. Being Irish isn’t a skill, it’s a fuckin’ genetic accident. You wouldn’t say ‘I’m proud to be 5’11”. I’m proud to have a predisposition for colon cancer.’ So why the fuck would you be proud to be Irish, or proud to be Italian, or American or anything?"
- George Carlin
Det finns en hel del absurda tankar/argument för nationell stolthet i:
(FB) Är du stolt över att vara etnisk svensk?