Är era vänner intresserade av ekonomi?

Hej, småspararen här!

Det är vad jag är, en småsparare. Lägger undan några tusen varje månad, sparar inte till någonting speciellt och har redan en ok slant på banken och betalat av drygt 75% på min bostadsrätt, och yes my ladies, im single

Jag upplever att nästan ingen i min närhet är intresserad av ekonomi. Jag har vänner som bor i hyreshus såväl som bostadsrätter och villor men ingen är intresserad av att prata om räntor, månadssparande, hur man kan bättre sig ekonomiskt, budgivning, månadsavgifter, amorteringar, banktaktik, osv.

Vissa vill inte säga nånting, andra har ingen koll, och nån kallar mig extremt snål(!) bara för att jag har en egensnickrad ekonomiskt taktik som ger mig trygghet och faktiskt har gett mig en situation där jag inte är helt utlämnad om 'nåt' skulle hända! Som att det skulle vara fult att vara ekonomiskt
Inte ens en kompis med lån på 1,7 miljoner har minsta koll på räntor eller vad en buffert i villa kontra bostadsrätt skulle tänkas vara lagom eller vad en ränteuppgång på 3% skulle innebära.

Ja, helt enkelt verkar ingen särskilt engagerad i sin privatekonomi och jag har ett rätt nytt intresse i just ekonomi och har först på senare år skärpt mig och skaffat en någorlunda plan och det skulle därför vara kul att ha nån eller några att dryfta sånt här med.
Jag har exempelvis inte gett mig in på fonder eller aktier än då jag är en försiktig själ som gärna sätter en fot på isen för se att den bär innan jag kliver ut, jag vill alltså vara mer insatt och påläst innan jag börjar än vad jag är nu.
Jag har ett vanligt jobb så dom frågar jag är intresserad av borde intresserad vänner i min närhet som har ungefär samma inkomst som jag, jag har inga orealistiska mål och jag pratar inte heller över huvudet på dom. Sund privatekonomi hur man lyckas få undan pengar varje månad helt enkelt.


Hur är det i era umgängeskretsar, är folk intresserade och medvetna om sin privatekonomi? Och finns det nåt slags nätverk där likasinnande möts?
Just nu har jag bara flashback, lyssnar på sparpodden, och googlar det jag undrar över eller för att ta reda på hur jag ligger till i jämförelse med resten av svenskarna ekonomiskt.

Jag studerar ekonomi vid ett universitet så mina vänner därifrån är helt klart intresserade av ekonomi.
Det ska dock poängteras att oroväckande många som läser ekonomi inte är intresserade av ämnet. Det är riktigt sexigt med de oftast snygga men få finanstjejer som man kan prata om börsen, corporate finance etc.

Dom flesta vännerna utanför mina studier skiter dock fullständigt i ekonomi och ränta på ränta effekten och fondförvaltning etc. Något torrare finns inte att prata om enligt dom där av håller jag mitt finansintresse för mig själv oftast. Är dessutom inte så kul att prata med någon oinvigd som somnar under samtalet.

Edit: Angående kretsar där likasinnade möts utanför universitetsväggar är nog aktiespararna de anordnar endel träffar runt om i landet. Kolla in det!

Det är tyvärr lite tabu att vara ekonomisk i jante-Sverige. Här är det mest PK att vara fattig. Då är du oantastlig. Har du pengar förutsätts det att du skott dig på och utnyttjat andra, trots att du varit ordentlig och sparat och gjort kloka val. Om du inte överkonsumerar tycker folk att du ska betala högre skatt och dela med dig. Inte konstigt att folk inte är "intresserade" av ekonomi - samtidigt som man gärna bänkar sig framför Lyxfällan på tv...

Nej, det kan jag inte påstå. Men jag upplever det som socialt accepterat att prata om t.ex. sin lön eller ens boendekostnader (lån, räntor, amortering) i kronor och inte bara generellt. Frågar en kompis vad jag tjänar svarar jag med hur mycket jag tjänar, inte "jodå, jag får så jag klarar mig" eller något annat slingrande svar.

Jag är runt 30-sträcket, så jag umgås ju främst med folk i den åldern och det är kanske yngre generationer som accepterar det. Jag hör aldrig mina föräldrar eller andra i deras generation prata om pengar.

Haha. Dagens sanning.

Sverige är ett sjukt land.

Även om privatekonomi är viktigt så är det inte vad livet handlar om.

Man blir rädd emellanåt när man läser hur insnöade många är i ämnet och hur extremt viktigt det är för vissa.

Jag är intresserad men har knappt någon att prata om det med. Mitt intresse sträcker sig inte speciellt långt däremot. Fasträntekonton, snacka buffert, utgifter och antal årslöner är kul men längre än så har jag inte kommit.

Jag tycker exempelvis det är kul att logga in vid tolvslaget när lönen kommit och lägga upp en månadsbudget mitt i natten. Egentligen handlar det mest om att mysa och bli kåt över min ekonomiska sits, snarare än att faktiskt göra någonting vettigt. Kan säkert ta en halvtimme när det i själva verket kunde gått på fem minuter.

Man blir lite mörkrädd, om de som läser ekonomi inte är intresserad av ekonomi! Det är som att jobba med barn och inte vara intresserad av barn Själv har jag haft min bankbok sedan jag var 12, och jämt varit intresserad. Visst, en del gånger har jag kanske haft mer koll än banken

1) Vem har sagt att livet handlar om det?
2) Vad handlar livet om?

Man kan vara insnöad i en mängd olika saker, en del saker ger positiva inslag i livet, andra inte. Varför skulle exempelvis TS eller vem du nu hade i åtanke göra dig rädd? Var och en sköter sitt.

Jag har inte så många vänner, och de få man kanske kan sträcka sig till är alla förutom två arbetslösa eller sjukskrivna. De två som inte är på samhällets ekonomiska botten (vissa med och vissa utan skulder) är min sambo och min bästa vän. Min bästa vän har i alla fall lite koll och räknar med den effektiva räntan de få gånger han köper på avbetalning och räknar ut vad mobilen faktiskt kostar när man köper den med abonnemang, men det finns inget större generellt intresse för ekonomi, mer än att ha en ekonomi som går runt. Vi kan prata om det men han vet inte så mycket, han är bara inte lika efterbliven som de flesta 20-25åringarna när det kommer till privatekonomi.

Min sambo och jag pratar om ekonomi som generellt ämne men vi pratar sällan om vår egen, eftersom jag sköter allt sådant och sambon vill inte veta av det.

Intressant, det verkar vara ungefär som jag trodde. Det är ju inte så att jag flyger på varenda människa i min närhet och hummande och mumlande går igenom deras konton och kräver svar på vad dom tänkt lägga ur egen ficka på sitt kommande boende, men jag får nästan aldrig någon respons överhuvudtaget, vilket nästan kan får mig att bli lite orolig. Det man hör är 'skönt, 2 dagar kvar till lön!'.

För mig är min ekonomi en av fonderna i mitt liv, en trygg bas att ta avstamp från.
Har jag ordning på papprena så finns många fler möjligheter och val. Jag MÅSTE inte ta det där extrapasset eller det tråkiga men bättre betalda jobbet, jag kan handla när det finns chans att fynda även om det är den 24 januari, och kan vara sjuk några dagar från jobbet utan att det spelar mig sån värst stor roll.
Och jag 'lyxar' rätt mycket också, jag är inte snål. Att planera och ta ansvar för ekonomin, det är ingenting som tar vare sig mycket energi eller tid från mig.

Dessutom hade jag en period för rätt många år sedan när jag nyligen flyttat hemifrån där jag var fattig, jag hade helt enkelt inga pengar och efter det så ville jag aldrig hamna i en sån situation igen och har heller inte gjort det. Att vakna hungrig med 4:- på fickan och äta kokt potatis och ketchup till frukost igen, nej tack. Men bränt barn skyr elden, det var 'karaktärsdanande' och i efterhand en nyttig erfarenhet.

Dessutom har jag på nära håll sett vad en misskött ekonomi kan ställa till med, fogden tar både bil och hus om det är så. Kan bli oerhört tragiska resultat för en hel släkt när en person missköter sig

Är jag är ensam om att stundtals säga samma sak, trots att jag ligger bra till? Även om jag knappt gjort av med någonting brukar jag snacka på samma sätt, och när någon polare varnar om att köpet kanske inte går igenom drar jag till med någon klyscha om nudlar och om hur det snart är lön.

Den här frågan kan nog vara intressant att ställa i just det här delforumet.