Plugga efter 25, "studentliv"?

Har lite funderingar angående att börja plugga mellan 25 och 30 och om man kan testa på det beryktade studentlivet även då? Jag är just nu mellan 20 och 25 och mitt jobb just nu har en mängd möjligheter och vill troligtvis testa lite olika saker innan man börjar plugga. Vill även hinna med någon eller några längre resor innan man sätter sig i skolbänken igen.

Detta kanske låter som ett icke-problem men jag känner ibland stress över att börja plugga senare än de flesta andra, att jag då kommer missa allt som studentlivet erbjuder. De flesta kompisar och bekanta som pluggar verkar ha den typiska studenttillvaron, men det känns som jag kommer missa den om jag börjar vid 26,27 års ålder. Alla andra kommer troligtvis vara kring 20-23 när de börjar och då framstår ju jag som värsta fossilen.

Nu oroar jag mig för ett problem ganska långt fram och som kanske inte ens kommer hända, men jag vill mest höra från folk som började efter 25 hur det påverkade ert pluggande och studentliv. Den utbildningen jag ska läsa kan dock ha nytta av livserfarenhet men känns segt att vara klar vid 30 eller senare. Men ni med erfarenhet, what you say?

Till och med 40-plusare är välkomna rent socialt.

Ingen bryr sig. Det finns många yngre på universitetet men det känns som att väldigt många lever livet och jobbar ett par år och sedan börjar. Det är väldigt många som är mellan 22 - 24 när dom börjar och dom som är yngre springer mest runt och är vilsna och tycker att allt är helt CRAZYYYY!! angående vad studentlivet har att erbjuda. Eftersom väldigt många börjar i åldern 22 - 24 och att många utbildningar är 5 år så kommer det finnas mängder av folk som är allt mellan 22 - 30.

Studentlivet är kul ett tag men ju äldre man blir desto tråkigare och mindre givande blir det. Jag började när jag var 22 och tyckte att det var kul att leva det riktiga studentlivet i något år men sedan tröttnade jag och jag upplever att dom flesta som är runt 22 - 25 tröttnar ganska fort också och man lever ett ganska vanligt liv ändå. Jag menar, vi går ju ut och festar ganska mycket efter en lång pluggdag men många börjar skaffa flick/pojkvänner så det blir mer att man styr upp någon trevlig hemmafest och sedan går ut på någon krog istället. Att leva det riktiga studentlivet där man går och gör "helt galna saker" och dricker billig öl på någon spexig fest med mängder med spexiga och "galna" aktiviteter är något som många som aldrig varit hemifrån tidigare och inte är särskilt van vid att ha möjlighet att festa såhär mycket tycker är kul och givande och jag förstår dom verkligen.

Du kommer fortfarande kunna träffa många nya vänner och ha en väldigt rolig och givande tid men som sagt, studentlivet är väldigt romantiserat och dom flesta verkar tröttna efter ett tag och dom som inte tröttnar möter man ett år senare och då ser dom ut som uppsvällda ballonger efter att ha druckit alkohol 4 gånger i veckan. Men man kan som sagt ha en otroligt givande studietid utanför det. Studentlivet har mer att erbjuda än bara mängder med fester.

Jag hoppade på ett tekniskt basår när jag var 24 för att sedan läsa till högskoleingenjör vid 25 års ålder. Mellan åldern 19 - 24 spenderade jag på att samla ihop relevant arbetslivserfarenhet och att resa jorden runt så visst kände jag mig mer mogen än de som precis kom från gymnasiet. Känner mig inte direkt utanför socialt på något sätt då medelåldern i min klass (hing) ligger runt 23 - 24 år och det finns folk som är 35+. Något jag inte deltar särskilt mycket i är studentkåren då den för mig är ett par övermogna ungdomar iklädda hemska byxor som sitter i en ring och kastar kapsyler i varandras ölglas. Ja, som ni kanske förstår så har jag kanske växt förbi just studentkåren, men studielivet är mycket mer än det.

Håller med. Det klassiska studentlivet och "kårlivet" osv blir ganska tröttsamt om man redan "levt livet" lite. Jag förstår dock att människor som inte fått festa och släppa loss så mycket tidigare i deras liv tycker att det är sjukt kul. Jag dömer inte något. Min erfarenhet är att dom flesta slutar leva detta liv efter 1 - 2 år då dom tröttnar och inser att det finns bättre saker att göra.

Dock så är det mycket mer än just det i studentlivet. Det bästa är ju att man får chansen att träffa ett mycket större utbud av människor som delar samma intressen, har samma framtidsplaner osv.

Du behöver inte oroa dig! Det är många 25+ på de flesta tillställningar, ibland enbart. Det är liksom inte så att studentlivet bara är för de som precis gått från gymnasiet till högskolan. Här på Chalmers tröttnar nog de flesta efter 1-2 år som någon sa men det finns många undantag efter det också. Man träffar människor som man blir släpad av överallt och efter nu snart 7 år både här I göteborg och i Nederländerna och redo för att lämna studentlivet bakom mig har man mycket att minnas tillbaka till, men de första två åren var absolut de jag spenderade mest tid och pengar på alkohol, men då var jag under 25 också. En vän till mig börjar plugga nu efter sommaren, han fyller 25 i oktober, och han har sagt likadant som du nästan. Han ska bli gymnasielärare i Matematik och biologi, han kommer vara 30 när han går ut och det har ju slått honom några gånger, men jag säger alltid till honom att han har ju lagt sina år efter gymnasiet på annat som vi har missat själva.

Han har arbetat, tjänat pengar, haft en bostad jag bara kunnat drömma om med fantastiska möbler, TV, säng etc etc. Han har ju utvecklats som människa enormt, och det är väl det enda problemet egentligen. Man är nog mer mogen än vissa ynglingar som tar sina första steg på ett universitet.

Ingen bryr sig, för 25 är ingen ålder. 25 är t.o.m en hyffsat vanlig ålder på högskola/universitet, även om de vanligaste åldrarna nog är 22-24. Men som sagt, ingen bryr sig.

Egentligen är det inte festerna och allt spex jag vill vara med om utan bara känna att man får ha en sån chill tillvaro som studenter verkar, träffa trevligt folk m.m. Mitt jobb innefattar en del galet festande redan och har inget direkt behov av att uttöka det. Snarare tycker jag det är mycket roligare att dra till en klubb och dansa sig svettig än att sitta i en sunkig lägenhet och flumma.

Sen har jag knappt nån kontakt med tjejer i min vardag och det är väl något som skulle vara trevligt att få mer av. Om ni läser mina tidigare trådar kanske ni förstår.

Men det kanske bara är ologisk åldersnoja jag känner för stunden.

Innan som jag började så hade jag också en ganska romantiserad bild likt den du har. Visst, en stor fördel är att man har mängder med människor som är runt sin egen ålder och man har många möjligheter till att träffa nya människor och skapa nya riktigt bra vänner. Så ja, man har en bra chans och börja om från början och verkligen få nya vänner som är som du och som delar dina intressen vilket är underbart. Utöver det är inte tillvaron så chill som den ser ut, eller jo, vissa studenter tar det jävligt chill och bara flummar runt men dom kommer aldrig att få någon examen. Som student så kommer man att ha många stressiga perioder där man har så mycket att göra så att man bara vill spy, 4 timmars sömn per natt samt att man går runt och är helt jävla zombie och måste supa ner sig på helgen för att i alla fall få några ångestfria timmar.

Har för mig att snittåldern på termin 1 på programmet jag pluggade var 25. Du skulle absolut inte tillhöra de äldsta och du skulle inte ha några som helst problem med att smälta in.

Jag började direkt efter lumpen och ångrar nu efter examen att jag inte tagit nått år till att jobba och framförallt resa. Känns som att jag har missat en väldigt kul del av livet, utan att ha vunnit mer än att bli klar ett år tidigare. För nu efter examen känns det försent, som att jag skulle få en svårmotiverad lucka i mitt cv.

Angående studentlivet, ja. Själv tyckte jag det var underbart som nykläckt 20åring, billig sprit, tjejer, osv osv. Min första termin var en enskild, slö kurs så jag kunde dessutom dricka 2-3 dagar i veckan. Slutade väldigt fort med dålig hälsa både psykiskt och fysiskt. Efter ett år som student tröttnade jag totalt och slutade gå på nation. När kårobligatoriet togs bort köpte jag inte ens kortet. Istället började jag uteslutande gå på små hemmafester med mina kursare, möjligen en öl på en vanlig krog. Upplever att ganska många utvecklades på samma sätt.

Sen finns det de som tog en annan riktning och började hårdengagera sig i spex och nationerna, och som gick på varenda gask och sittning. De hade nog också kul, men jag får känslan av att de aldrig riktigt festade av sig under gymnasiet. Jag kände dock bara motvilja mot så uppstyrt umgänge.

Tack för alla lugnande svar, men jag har även rensat skallen lite och kommit fram till vad det är jag egentligen var nojig över med att börja för sent på universitetet. Jag är galet dålig med tjejer och tänker väl att universitet skulle bli lösningen. Men om jag skulle fixa mina kassa skills med tjejer tror jag nog att jag egentligen inte skulle bry mig om när jag börjar plugga.

du börjar inte sent. det har liksom skett en förskjutning och nu är det väldigt väldigt många som börjar plugga (eller läser nåt nytt) när de är 25-30. i min klass på 30 pers är många av de mest sociala och trevliga personerna närmare 30 än 20.