Citat:
Ursprungligen postat av
Flu
Det var i en DN-intevju förra året som hon kom ut ur garderoben som Ayn Rand-beundrare.
http://www.dn.se/kultur-noje/normbry...nn-over-jante/
För den som inte känner till Ayn Rand är hon nyliberalernas husfilosof och brukar hyllas av hjärtlösa typer som Annie Lööf och amerikanska republikaner.
Jag läste den för länge sedan och den gav mig en tankeställare. Den brukar kopplas ihop med liberalism, men estetiskt fick den mig snarare att tänka på samtida rörelser som bolsjevismen och den tyska nationalsocialismen. Jag brukar inte ha fördomar mot människor utifrån vilken litteratur de uppskattar, speciellt inte när det gäller skönlitteratur, men jag kan inte skaka av mig känslan att något måste fattas hos människor som älskar den boken.
Men kanske är jag orättvis. Jag uppskattar i allra högsta grad en hel del av vad Nietzsche skrev (åtminstone i lagom doser). Skulle man ta Nietzsche, men dra av hans slagfärdighet, oneliners, humor, hans mer tänkvärda tankar som har en märklig tendens att inspirera det egna tänkandet, hans förmåga till poesi, hans förmåga att måla upp slående bilder av abstrakta begrepp och tankar, hans förmåga att sätta ord på det ordlösa, hans legitimerande av det estetiska utifrån dess egna premisser, hans (ibland) förekommande förmåga till självkritik och självironi, så vore det väl ungefär Ayn Rand som blir kvar.
Men ändå...har jag förtroende för en persons konstnärliga förmåga om denne på fullt allvar anser den boken vara det bästa man har läst? Nej. Åtminstone är det ingen som ens förväntar sig konstnärlig förmåga och förståelse från Annie Lööf, i den mån man nu antar att hon är något mer än ett tomt skal i formen av en människa.