Hur motbevisar man att livet inte är ett spel i simulation?

Tänker mig att allt som sker är förprogrammerat.
I spelet lades till förmågor att upplevelser skapas när information når viss komplexitet.
Allt som finns är alltså bara information i ett system, samt upplevelser.

Livet kanske bara är ett tv-spel.

http://www.simulation-argument.com/

Glöm inte att allt du tänker har någon annan redan tänkt

För att då skulle vårat liv bestå av det konstant lag.
Matrix demonstrerar:
http://bit.ly/1i1o4wf

Allt är förprogrammerat. Dock kan inget påverkas eller sluta på fler än ett sätt. Livet är mer som en film.

Ja
Det som jag sade var något jag upplevde häromdagen.
Det var upplevelsen av att vara information och inte materia.
Jag funderade över om det kunde vara på det viset, att allt bara är information.

Andra har sina ord på sina upplevelser.
Jag har mina upplevelser till mina ord och kontext kan formas utefter det,
precis som du säkert har upplevelser om detta.

Av vem? Vetenskapsmän för ett århundrade sedan, eller en gubbe med skägg uppe i skyarna?

Förstår inte var konstanten skulle ligga,
då spelet har regler som formar upplevelser och känslor och även syntetisk syn på materia,
det upplevs. Var ligger konstanten när spelet lever och upplever?

Det jag tänker är är att materia inte upplever,
det är informationen som upplever. Materian är gränsen till det vi inte något känner till om, hårdvaran.
Kanske en programmerare i ett futuristiskt labb skapat kretsarna och mjukvaran.
Men har ingen insyn i vad mjukvaran gör.

Tanken att en dator skulle kontrollera allt vi gör/tänker är absurd. Att en högre makt förprogrammerat oss går att diskutera, men att allt sker tack vare en datorsimulation går inte.

Kanske jag som inte är påläst, du vet nog mer om det här än jag. Men att programmera en hel värld, person för person, träd för träd, är nästintill omöjligt. Du får gärna utbilda oss okunniga, om du har lust.

Ja. Jag har även haft den motsatta upplevelsen, att bara vara materia och inget annat, att allt vi i så fall kallar liv är lika dött som vilket sandkorn som helst, fast det rör sig som en maskin, en biologisk maskin bara och inget annat, att min insikt om detta bara är ännu en fas i maskinens rörelse, som är till för att hålla min hjärna igång så att den inte förlorar sin skärpa när den behövs. Att vi, vårt medvetande, är fångade i de klassiska glasflaskorna på hyllan, fast vi, våra kroppar, är dessa glasflaskor, att våra medvetanden till och med är villiga slavar åt våra kroppar.
Fast det är lite off topic.

Om det var vetenskapsmän så troligen för c:a 13.8 miljarder år sedan, vår tid, vilket skulle kunna vara några år eller sekunder av deras tid om de har tillräckligt snabba datorer.

Det jag vill skilja på är information och materia när det gäller människor.
Vem som programmerat oss spelar ingen roll, gud som Andrei Linde.

Jag är heller inte påläst om modern AI forskning,
Inte heller vet jag hur Andrei kan förutse ett universum via sin teori.

Det jag tänker mig är att via fåtal parametrar så kan ordning skapas eller förintas.
Om det inte förintas, så skapar det former som inte går under och blir komplexa ju mer dessa blandas. ja det är vetenskapens materiella syn

Det jag även kan tänka mig är att allt detta kan ske i mjukvara.

Genom att spendera tid i en ring 24 timmar om dygnet med en grupp människor bortsett från att gå och handla och göra andra saker så spenderar man sitt liv i ringen. Efter ett tag kommer folk/allting annat bli levande och du förstår att du inte är ensam

Sett Fight Club nu igen? Den filmen är inte bra för dig.