Citat:
Ursprungligen postat av
Remark
Jag blir upprörd över de stora hålen i det svenska samhällsnätet!
... som nu uppdagas gång efter annan. Jag blir mörkrädd!
Som det nu verkar var biopappans första reaktion "hur kunde detta hända i Sverige?" som en sund fråga. Sverige har haft ett gott rykte i världen ... dessvärre tycks något hänt som lämnar ett solkigt avtryck efter sig.
Bioföräldrarna var förvissade om att deras dotter skulle hamna i den bästa av alla världar.
Dom skickade det dyrbaraste dom hade till det tryggaste landet dom kände till. Pappan ringde också och pratade med skolan då dom var oroliga över sin dotter som försäkrade att allt var bra.
Samma rektor som nonchalerat två lärares orosanmälan.
Man skäms.
Det värsta är att det här skulle kunna vara vilken skola och vilken kommun som helst i Sverige. Rent generellt tycker jag att en uttalad flathet har spritt sig i Sverige. Det råder brist på både civilkurage och vanligt hederligt bondförnuft, alla är rädda och blundar hellre än tar tag i saker.
Det finns inte många idag som är beredda att gå en extra mil för någon annans skull. Det är inte förrän det händer något som folk orkar engagera sig. Men ofta engagerar man sig för att hitta syndabockarna, för att klaga och för att avreagera sig.
Det sägs att antalet anmälningar till socialförvaltningarna runt om i landet har ökat sedan Yara dog. Samma sak hände när fallet med Bobby var aktuellt. Socialsekreterarna skärper till sig några månader, likaså skolpersonal och polis, precis som grannar och anhöriga. Men till slut försvinner engagemanget och folk fortsätter traska runt med sina skygglappar. Det är bekvämt att inte se, det gör mindre ont om man blundar, man hoppas att det som ser farligt ut kanske inte är så farligt.
...och ja, jag tror verkligen att när det gäller just skolan och vården så är personalen rädda för att anmäla. Om rektorn hade anmält en gång för mycket så hade han blivit jagad ändå, han hade blivit ifrågasatt lika mycket som han blir nu.