8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

Tror att det känns viktigare med begravningen än att närvara vid rättegången. Hoppas att någon av föräldrarna ges den möjligheten. Så att dom får möjlighet till ett avslut.

Intressant och kanske pudelns kärna...
I ett fall som jag känner väl till där en mamma försökte skydda sin 7årige son
från en våldsam pappa, där valde man att lyssna på pappan och rättfärdigade sitt
beslut med att "barn har rätt till båda sina föräldrar"
Under denna vidriga meningslösa process, som kostade oss skattebetalare mycket pengar,
talade mamman med en duktig oberoende jurist. Juristen sa till henne du ska veta att alla vet.
Dom orden var menade som tröst till kvinnan.

Och i Yaras fall visste man naturligtvis också.
Skolan kunde ha gjort 100 skriftliga anmälningar utan ngt resultat.
Det spelar ingen roll om det så går 20 tatuerade socialkärringar på en familj
om ingen vågar ta ett obekvämt beslut.
Jag kan förstå att socialtjänstesektorn är utsatt för både hot och trakasserier.
Men att offra barns hälsa och liv för att inte själv råka i klistret?

...och att stänga socialkontoret under påskhelgen?
Det är ju som att stänga akutavdelningen på sjukhuset en midsommarhelg

@Kleopatra2013 Vet du varför vi har blivit tvungna att stänga akutavdelningen på ett av våra sjukhus? 365 dagar om året!

Kommunerna har ”stängt på kontoret” vid helger men det finns alltid ett journummer att ringa dygnet runt.

Sen är det ett misstag att tro att socialtjänsten har beslutanderätt i vårdnadsfrågor. De avgörs i domstol. Socialtjänsten kan hjälpa till med medlingssamtal och rådgivning.

Jag tror inte det finns ett enda socialkontor i Sverige som är bemannat vid storhelger. Socialjouren brukar vara socialnämndens presidium och de tar i princip bara ärenden som är akuta LVU och LVM.

Det är pudelns kärna: alla vet. Det vi ser är efterspelet när man inte vill ta ansvar.

Men vem har ansvaret för att det gick som det gick, med denna bedårande lilla flicka, vars grymma öde griper oss alla?

Det vi också vet att det där med personalstyrka och bemanning gör att ärenden blir, i vissa områden löjliga fall och i andra områden händelser som inte blir ärenden och därmed fall med dödlig utgång.

Minsta sak kan bli ett ärende när folk anmäler varandra för strunt i skilsmässor, särskilt om det är ett välmående område som Danderyd eller Vellinge, då har socialtjänsten gott om resurser och tid. De har inte många ärenden i förhållande till personalstyrkan. Skolor och föräldrar tar hand om problem medan de uppstår, och vågar mer. Det finns en social förankring där barn måste må bra!

I områden med mycket invandrare, flyktingar och socialfall kan vad som helst beträffande barnmisshandel passera, då man inte kan låsa in majoriten. Då talar vi om rejält med stryk, barnäktenskap, könsstympningar, m.m. Grov misshandel som inte leder till någon åtgärd, med undanflykten att i Sverige är det religionsfrihet, kulturell frihet bla. bla. bla.

Det är klart att vi alla vet!

Det borde fungera om det finns ett ärende med diarienummer som löper på tills ärendet avslutas. Med avslut menar jag att man förvissat sig om att allt är väl. Eller sett till att allt blir väl för barnet.

Ett ärende med tydliga uppgifter om personerna, vad saken berör, anteckningar om varje anmälning, åtgärd, sammanfattning om samtal, och beslut, gör att jouren enkelt kan agera. Det var väl så det var tänkt.

Men en knapptryckning på datorn kan den personen som har jour göra en bedömning och göra en utryckning med polis och allt som står till buds under jouren.

Men det fanns inget "riktigt" ärende. Socalkärringarna gjorde inte sitt jobb, de presumerade en massa, och antecknade inget, upprättade inget ärende och lät juristen pladdra på om vad som var lämpligt för Yara så att Blekinge tingsrätt tog ett beslut med dödlig utgång för det lilla barnet.

Men dessa tanter hörde rektorn och de fick anmälningar av grannarna, som visar vilka likgiltiga personer de är. Nu vill de inte ens se sin egen roll i vad som skett. Ynkliga personer, är vad det handlar om.

När Yara kom till Migrationsverkets ansökningsenhet kontaktades de sociala myndigheterna. Då hade handläggaren fått bekräftelse på att Yara hade släktingar i Karlskrona. – Så små barn behöver omedelbar vård och omsorg i ett hem. Så fort vi har kontrollerat släktingarnas identitet får de hämta barnen. Det sker oftast samma dag, säger Fredrik Bengtsson. Yara hade släktingar i Karlskrona, en morbror och hans hustru.

Som jag ser det med facit i hand skulle Yara inte ha beviljats uppehållstillstånd. Senast någon gång under sommar/höst hade myndigheterna dessutom full tillgång till föräldrarnas namn, adress, personnummer osv.

Yara kom inte från ett "främmande okänt land", hon hade föräldrar i Gaza. Människor från Gaza har inte rätt till uppehållstillstånd idag.

Eftersom systemet idag tillåter människor att kringgå reglerna genom att först skicka ”ett ensamkommande barn” och sedan ansöka om invandring på grund av anhörighetsskäl så bäddar man för tragedier. Jag tror att föräldrarna visste att Yara inte hade det bra men att de hoppades att snart få komma hit och ta hand om Yara.

Du har inte helt rätt. Det är en del från Gaza som får uppehållstillstånd. Även om de generellt saknar flyktingskäl är det inte ovanligt att de har synnerligen ömmande skäl eller helt enkelt inte går att visa ut. Tillhör du, som biopappan, Fatah, är det osannolikt att du blir återinsläppt i Hamasstyrda Gaza.

Tack för upplysningen, bra att få veta mer om hur det är där. Får väl läsa på...

Jag funderar litet på det här med det här med hämnd. Enligt misstänkta kvinnan var hon hotad av egen släkt, nåt som tydligen inte var helt sant då hon umgås med dem här och dessutom säjs varit på återbesök i Gaza.
Vad händer om biopappan och mamman kommer hit? Ingenting - eller kommer släktfejd att utbryta?
Kommer de misstänkta gärningsmännens familjer att närvaro vid Yaras begravning?
Jag ser många komplikationer som kan uppstå om bioföräldrarna kommer hit till begravningen och tycker det är hemskt att jag ens ska behöva fundera i dom banorna.
Väger MIV in såna eventuella konflikter i sitt beslut om visum?