Gjorde en snabb googling på Agnes Lo-Åkerlind.. oj oj oj.. vilken extremist SVT har anställd som producent..
Wikipedia
http://sv.wikipedia.org/wiki/Agnes-Lo_%C3%85kerlind
Twitter
https://twitter.com/agnes_lo_
http://nojesguiden.se/artiklar/doska...es-lo-akerlind
Du växte upp i ett kollektiv. Är du hippie?
– Mer hippie än någon som inte är det kanske. Vi bodde på ett sådant där gröna vågen-kollektiv i Norrland, på ett ställe som hette Svanö där det var 13 vuxna och 9 barn, typ.
Jag gör ju saker som jag är intresserad av så det är klart att man kanske då gräver där man står men jag har varit intresserad av de här sakerna så länge jag kan minnas – utanförskap, feminism, klassgrejerna. Det är därför jag överhuvudtaget håller på med radio och tv.
Du har makt att ge fler personer utrymme i media nu. Vilka vill du lyfta upp?
– Fler kvinnor och fler människor med en annan bakgrund än Kristian Luuk-falangen, typ. De som inte får så mycket utrymme tycker jag ska ha mer utrymme. Sedan vill jag porträttera tjejer, det som jag brinner mest för är att porträttera tjejer som subjekt och inte objekt.
Är tv bättre än filmen på att porträttera kvinnor på ett vettigt sätt?
– Jag hoppas det, dokumentärgenren ligger väl lite i framkant där. Men även där har man den senaste tiden sett alla de här mansporträtten. Olof Palme, han den där tjockisen som gick och dog, det är bara de här männen hela tiden. Men det är värre om man kommer till kommersiell tv såklart.
Vilka i tv-branschen borde tacka för sig?
– Filip & Fredrik kan väl flytta på sig. Eller skaffa en analys och läsa en bok som inte handlar om Bob Dylan.
http://www.metro.se/noje/kellman-mot...zHhAV5mFPoNV2/
”Det är såna där som bränner kyrkor och badar i grisblod. På riktigt. Och de gillar inte journalister.” Agnes-Lo Åkerlind noterar killgänget i källarbaren på Bröderna Olsson.
Jag tränger mig fram bland satanistjackorna och beställer två glas sött vitvin av bartendern.
Dokumakaren Agnes-Lo Åkerlinds senaste program ”Jills veranda” låter på pappret som ännu ett svalt myspysprogram med godmodigt trevlighetsprat, snittblommor och lite ”skön” musik. I stället rör det sig – under den prydliga ytan som också finns där – om ett rasande politiskt dokument. Om klass, genus och rasism. Det är underhållning med tydliga folkbildarambitioner.