Kan ljus gnissla?

Jag läser för tillfället 'Hundra år av ensamhet' av Gabriel García Márquez, översatt av Karin Alin (Pocketförlaget AB 2013), och träffade på det här stycket idag. Jag har aldrig upplevt det i varken verklighet eller skrift att ljus kan gnissla, så jag undrar: Är det helt enkelt ett felaktigt språkbruk, eller används ett uttryck som jag inte är familjär med? Åsyftar gnisslandet ett slags flimrande ljus?

En skulle kunna tro att det helt enkelt är en felskrivning, att ljus egentligen skall ersättas med ljud. Men detta passar ju inte in i sammanhanget då solen träder fram med en väldig styrka, och inte ger solen ifrån sig något hörbart ljud på jorden.

I vilket fall låter det konstigt i mitt huvud. Kommer ni underfund med uttrycket?

Synestetiska uttryck blev populära på 1900-talet. Det du tar upp är alltså synestesi, i ditt exempel när ett synintryck beskrivs med hörselns språk.

Det finns de som verkligen upplever detta, då blandas sinnesuttrycken samman. Du kan läsa mer om det på Wikipedia. Jag tror inte att de författare som använder tekniken upplever det bokstavligt så, men det berikar det beskrivna att slå ihop det språk som egentligen tillhör ett sinne med ett annat sinne.

Får mig att tänka på krispigt ljus, vilket ju i sig själv är ett synintryck men med en känsla som härstammar från ett ord om tryckkänslighet och smakupplevelse.

OK, tack för den snabba responsen!

Jag kan komma underfund med uttryck såsom "röda färger ser varma ut" eller "ljuset skriker", men just att ljus gnisslar har jag svårt att föreställa mig. Kanske att moln passerar sporadiskt och därmed bryter ljusets penetrering?

Det är ju ett stelnat synestetiskt uttryck. Precis som det finns stelnade metaforer.

Man kanske vänjs vid dem efter ett tag. Sedan blir de fullt begripliga.

Det är intressant, för om det är så berikar ju faktiskt synestetiska uttryck språket något enormt fastän de egentligen säger något kategoriskt omöjligt. Så vi begår kategorimisstag (även med metaforer) men till slut blir det just det vi bäst beskriver verkligheten med.

Strävt låter ju strävt (iaf enligt mig) och strävhet upplevs väl vanligtvis genom känseln, eller?

Magisk realism kräver ju också ett magiskt språk, eller hur?

Ja det är ju sant!

Hur som helst väljer jag tolka uttrycket som ett starkt, jobbigt ljus som går en på nerverna. En behöver näst intill kisa för att bli kvitt med irritationsmomentet.

Tack för hjälpen allesammans!