Diftonger i Rikssvenska.

Svenskan beskrivs ofta som ett "diftongfritt" språk, frånsett dialekter som skånska och östgötska, men stämmer det?

jag tolkar svenskans många brytningar som diftonger:

jö i mjölk är väl ändå en diftong?

Jag likaså

Liksom vokaliserade g'n

säger /säjer/

älg /älj/

Dessutom så uttalas ofta långa främre vokaler med "glidljud", som.

tid låter mera som /tijd/

ut låter som /ʉwt/

vy låter som /vyj/

e får också ett glidljud framför sig, ibland, framförallt i Mälardalen, så att Emil nästan uttalas som Jemil av vissa.

En diftong är väl ett glidljud som har uppkommit från ett rent vokalljud, så konstonanter ingår inte i diftonger. Dock skulle jag villa säga att en del ord innehållande j åtminstone låter som diftonger, exempelvis "blöja"

Äldre jämtländska:

Fara = "faura"

Viss stockholmska:

Där = "Daer"

Kanske den formen som man får dras med i median. Sydsvenska dialekter är propp fulla med diftonger och jag är ganska säker på att norrländska dialekter har en hel del diftonger..

Det är väl bara fjollträsket och runt om kring där man vill låta lite finare i kanten och uttala allt på ett annolunda vis?

Nordamerikanerna uttalar väl yaw liknande, och det räknas inte heller som någon diftong. "yes" finns beskrivet på wikipedia, och är väl samma fenomen.

Uh, inget av det du ger som exempel är väl diftonger? Jag kommer inte på en enda som finns i rikssvenska men Wikipedia ger exemplet Augusti vilket dock är sant.

Rätta mig om jag har fel, men om du blandar in en konsonant är det inte en diftong. En diftong är kort sagt två vokaler som tillsammans uttalas som en tredje. Till exempel latinets vitae, uttal typ "vitaj".

Hur ett ord stavas har väl ingen inverkan på om det är en diftong eller inte. En diftong uttalas inte heller som én vokal, utan den startar i en vokal och slutar i en annan. Det viktiga är tydligen att diftongen är central i stavelsen, vilket är anledningen till att "yaw" och "yes" i engelska inte innehåller diftonger.

Ok, så inledande j plus vokal räknas inte som diftong.

Men tycker fortfarande att jag hör vissa uttala svenskans långa,främst främre vokaler med tydliga glidljud, ligger det något i det? Liksom hur e ofta blir "brutet" i Sveamål.

borde inte säg "säj", och mig "mej" ändå räknas som diftonger?

Visst? I princip är väl inga långa vokaler i svenska (eller något språk) rena sinustoner där det är omöjligt att höra förändringar över tid eller färgning av andra vokalljud.
Jo, rimligtvis?

Han menar nog att vi inte har några "erkända" diftonger som latinet, tyskan etc har.

öi som i höjd, nöjd

ei som i säg hej till mig.

ai som i aj jag vart biten av en haj

Raus ligger i Helsingborg...