revision, javisst! ism...sällan!
Jocke ställer de viktiga och riktiga frågorna. Jag har själv försökt ställa liknande frågor i ett par inlägg nedan, under rubriken ”Vad är bevis” (signaturen ”Roffe”´s fråga)(08-08 och 08-13).
En aning tillspetsat : ”Vad är det som gör Förintelse-föreställningen så värdefull och samtidigt så ömtålig att den behöver polisskydd och censurhjälp?”
Är det därför att det är nazister som ifrågasätter den? Dessa är så mäktiga och farliga att t.o.m en av världshistoriens mest väldokumenterade händelser skulle kunna falla offer för deras ”attentat”?
<<det jag vänder mig mot med revisonismen är att den är sprungen ur nazismen, och den som inte är medveten om detta är en s k "nyttig idiot" som ofrivilligt springer nationalsocialisternas ärende. den person som anammar revisionismen har ofta sin utgångspunkt i ett förakt eller hat mot judarna. all vidare bevisföring blir således en kamp för att hitta RÄTT information.>>
Å andra sidan:
<<det är väl iofs bra att man intar en kritisk ståndpunkt mot något som är en vedertagen sanning. det bör man ju göra.>>
Men om denne/a ”man” som ”intar en kritisk ståndpunkt” är en nazist? Eller en av nazismens nyttiga idioter? Då är det inte längre bra? Då blir det kanske ”iofs” dåligt?
”Revisionismen…är sprungen ur nazismen” skriver Jocke. Alltså är just DEN kritiska ståndpunkten som revisionismen representerar diskvalificerad redan i sitt ”ursprung” och sin ”utgångspunkt”, som är ”ett förakt eller hat mot judarna”.
Detta ”förakt eller hat mot judarna” ( dvs ”utgångspunkten” ) driver nazisterna/revisionisterna att försöka rentvå sig själva och sin idol Hitler från den Förintelse av judarna som detta ”förakt eller hat” ledde till.
(Det har antytts i tidigare debatter att nazisterna därmed vill få mandat att – i ”rentvått” skick – utrota judarna på nytt. Likt fågel Fenix ska Förintelsen kunna återuppstå ur sin egen aska.)
Här finns två argumentativa ”cirklar” eller evighetsmaskiner igång på samma gång:
Revision av Förintelsen är sprungen ur nazismen. Den kan därmed aldrig vara annat än ett uttryck för ”förakt eller hat mot judarna”, ett förakt och hat som ursprungligen ledde till den Förintelse som den vill ”revidera”.
Revisionism i andra sammanhang kan vara ”att man intar en kritisk ståndpunkt till något som är en vedertagen sanning”, och ”det bör man ju göra”. Men motiven måste vara de rätta. Och det kan de aldrig vara när det gäller revision av Förintelsen, eftersom ”den är sprungen ur nazismen”.
Loppet är kört innan det startat.
Visa först att du inte är nazist så har du rättighet att inta ”en kritisk ståndpunkt till något som är en vedertagen sanning”. Men om den vedertagna sanningen är Förintelsen så är du i så fall å andra sidan ’en s k "nyttig idiot" som ofrivilligt springer nationalsocialisternas ärende’. Om du då, trots att du blir upplyst om din idioti, anammar revisionismen har du din utgångspunkt i förakt eller hat mot judarna – annars skulle du naturligvis inte ”frivilligt” gå nationalsocialisternas ärende!! Och ”frivilligt” blir det ju om du fått VETA att du är en nyttig idiot!
Det är cirkel nr 1!
”Nationalsocialisterna ärende” i Förintelsesammanhang är att rentvå Hitler & Co från densamma, i syfte att kunna förinta judarna på nytt. Är dom inte förintade så blir det automatiskt legitimt att förinta dom på ännu en gång. Det är därför det är så viktigt att bemöta revisionisterna genom att få det fastlagt i lag och rätt och officiell förkunnelse att judarna redan är förintade. Endast så kan nazistrevisionisterna stoppas i sitt uppsåt att förinta dom på nytt.
Cirkel nr 2!
Föreställningen att inte bara nazisterna, inte bara tyskarna, utan hela kristenheten (Goldhagen) sedan sekler tillbaka hade som mål att förinta judarna och att denna målsättning förverkligades och fullbordades i Polen under första hälften av 40-talet är en sanning som är så sann att bara knäppgökar eller anti-semiter som vill göra om Förintelsen kan komma på tanken att tvivla.
Om denna sanning ifrågasätts eller ruckas kan den besannas på nytt genom att det blir legitimt att förinta igen.
Endast genom att tro och anamma denna Förintelse-föreställning kan vårt samvete få ro och vår mordlust stillas.
Frågan gällde : ”Vad är det som gör Förintelse-föreställningen så värdefull och samtidigt så ömtålig att den behöver polisskydd och censurhjälp?”
Dess värde måste bestå i just detta : den hindrar oss att upprepa Förintelsen. När vi är medvetna om att vi kan planera och genomföra något så vedervärdigt som en fabriksmässig utrotning av ett annat folk, då kan vi också avstå från att göra om det. Eller – och det kommer väl på ett ut, som man säger – vår överhet kan se till att vi hindras från att planera och genomföra Förintelsen på nytt. Det är ju därför stormakterna har krigat och krigar runt om i världen – för att hindra nationalister av olika schatteringar att genomföra förintelser.
Varför måste Förintelsens sanning lagstiftas? Varför måste det till censurlagstiftning för att skydda den?
Denna ömtålighet måste härröra från dess värde. Allt värdefullt hotas av tillgrepp. Vi människor kan inte hantera en sådan sanning utan att den förvanskas eller förstörs. Vi kan få för oss att vrida och vända på den efter behag. Profanera och dra i smutsen. ”Peep and botanize on our mother’s grave”. Gravskändare kan plundra den på dess skatter. Göra den till ”sin” sanning. ”Vi är lika mycket förintade som ni.”
Dess sanning måste manifesteras i monument och muséer. Därmed ska vi inse att dess värde och dess sanning tillhör det som Deborah Lipstadt kallar ”real history” : ”…. the notion that there exists a historical reality that -- though it may be subjected by the historian to a multiplicity of interpretations -- is ultimately found and not made.The historian does not create, the historian uncovers. The validity of a historical interpretation is determined by how well it accounts for the facts.”(Denying the Holocaust.)
Men inte ens om sanningen finns på pränt i tjocka böcker på stora bokförlag och på plats i flotta muséer och som undervisning med egna professorer och docenter på akademiska institutioner kan vi vara säkra på att vi har att göra med ”real history”, dvs ”Sanningen” i motsats till ”a purely ideological enterprise”(op cit).
Ståtliga kyrkor bevisar inte att Gud finns. Det är människor som byggt Guds hus till hans ära och för dom som tror att han finns där, eller kan finnas där.
Socialismens landvinningar finns manifesterade i allt från statyer till statistik. Ändå kan det diskuteras om den någonsin funnits annat än som ord för en lögn. Statyerna och statistiken bevisar att det funnits lögnare som krävt lögner. Ordet ”socialism” var bara ett fikonlöv som skulle dölja skammen.
Men både kyrkan och socialismen krävde lagstiftning och censur för att hålla sig vid makt. Nu är maktens f.d. boningar monument över helt andra saker än Gud och Socialismens Landvinningar.
Historiens monument är lögnernas och myternas monument. Vi borde vara vaksamma när Sanningen kräver monument och katekes, när den inte tål tvivel och revision.
OK, ungefär så svarar jag på min egen fråga : ”Vad är det som gör Förintelse-föreställningen så värdefull och samtidigt så ömtålig att den behöver polisskydd och censurhjälp?”
Men det blev ju mest ett slags satir, eller kanske karikatyr, t.o.m? Samtidigt menar jag på allvar att Jocke ställer de rätta och de viktiga frågorna.
<<för det första krävs väl att man har ett syfte och en frågeställning. detta för att kunna problematisera det man ska undersöka. revisionismen handlr ju om huruvida det skett en medveten förfalskning av historian. en första punkt i en tänkt frågeställning torde då vara om så är fallet.
därefter kan man tänka; vem skulle en sådan förfalskning gagna?
slutligen; vem har förfalskat historien och hur har det gått till?>>
Om Jocke utgår från att revisionism av Förintelsen ”..är sprungen ur nazismen” och därmed har ”sin utgångspunkt i ett förakt eller hat mot judarna” så kan frågan formuleras : ”vad har nazisterna för syfte med sin revisionism”?
Eftersom nazisterna har ”sin utgångspunkt i ett förakt eller hat mot judarna” borde syftet vara att skada judarna.
På vad sätt skulle judarna skadas av att en Förintelserevisionism vann gehör i breda kretsar? Skulle antisemitismen bli rumsren? Judehatet bli en legitim politisk plattform för demagoger och populister?
Eller formulerat på ett annat sätt : ”Är Förintelsen judarnas enda skydd och värn?” Eller räcker demokratin till för att trygga deras mänskliga fri- och rättigheter?
Kanske demokratin faller om Förintelsen går i stöpet?
Är Förintelsen själva grundbulten i den västerländska civilisationen t.o.m.?
Nu kanske det verkar karikatyr igen – men frågorna är värda att ställas. Är det fundamentala värden i hela vår civilisation som står på spel?
Då är det naturligtvis inte bara judarna som drabbas, utan vi alla.
Deborah Lipstadt skriver :
”…denial of the Holocaust is not a threat just to Jewish history but a threat to all who believe in the ultimate power of reason. It repudiates reasoned discussion the way the Holocaust repudiated civilized values. It is undeniably a form of antisemitism, and as such it constitutes an attack on the most basic values of a reasoned society. Like any form of prejudice, it is an irrational animus that cannot be countered with the normal forces of investigation, argument, and debate. The deniers' arguments are at their roots not only antisemitic and anti-intellectual but, in the words of historian Charles Maier, "blatantly racist anthropology." (73) Holocaust denial is the apotheosis of irrationalism.”(op cit)
Alltså : ”Förintelseförnekelse är inte bara ett hot mot judarnas historia men ett hot mot alla som tror på förnuftets yttersta makt. Den förnekar förnuftig diskussion på samma sätt som Förintelsen förnekade civiliserade värderingar. Den är utan tvivel en form av antisemitism, och som sådan innebär den en attack mot ett förnuftigt samhälles grundläggande värderingar. Likt alla former av fördom är den en irrationel anda som inte kan kontras med de vanliga medlen i form av undersökning, argument, och debatt. Förnekarnas argument är rotade inte enbart i en antisemitisk och anti-intellektuell, utan även – med historikern Charles Maiers ord – i en ”oförblommerad rasistisk antropologi”. Förintelseförnekelse är det irrationellas apoteos.”
Man frestas utropa : ”skjut dom galna hundarna”!!
Ord och inga visor, alltså.
Lipstadt varnar oss för att det inte enbart är ”judarnas historia” som hotas utan själva FÖRNUFTET!! ”Apoteos” betyder ”förgudning”.
Är Förintelseföreställningen så rationell, så grundad i förnuftets yttersta makt, att dess förnekelse måste innebära förgudningen av det irrationella??
Å andra sidan skriver historikerna Bruchfeld&Levine i "....om detta må ni berätta...." "En bok om Förintelsen i Europa 1933-1945",2:a rev. uppl. 1999,utgiven av Regeringskansliet Levande Historia, kapitlet Lärdomar(s 77): "För historikern Omer Bartov är det mest skrämmande 'omöjligheten att lära något av Förintelsen'. Dess 'ytterliga meningslöshet, dess fullständiga och totala tomhet' gör alla frågor som handlar om dess lärdomar fåfänga.Detta är ett starkt argument.Förintelsen är ett svart hål i modern världshistoria och europeisk historia Men man måste åtminstone förstå att Förintelsen ägde rum därför att människor som du och jag valde att planera massmord och utföra dem under en lång följd av år.De kunde ha träffat andra val. De borde ha gjort det."
Vari ligger då förnuftet, som gör en förnekelse av detta svarta hål så irrationell?
Naturligtvis menar inte Lipstadt att Förintelsen skulle vara ”förnuftig”.Den förnekade ju civiliserade värderingar (”repudiated civilized values”). Hon skulle säkert också hålla med om att den var ”ett svart hål i modern världshistoria och europeisk historia”.
Man kunde tycka att denna ”fullständiga och totala tomhet”, med ”dess ytterliga meningslöshet” vore själva sinnebilden av ”det irrationellas apoteos”.
Men det är FÖRNEKELSEN av det svarta hålet som innebär en förgudning av det irrationella!!
Då måste det vara BEVISNINGEN av Förintelsen som är så överväldigande rationell och förnuftbaserad att dess förnekelse blir irrationell och oförnuftig!
Eller kan BÅDE Förintelsen med stort F , OCH dess förnekelse innebära en förgudning av irrrationalismen?
Jocke skriver :
<<jag kan inte, hur jag än vrider och vänder på det, se hur revisionismen tillför något nytt. huruvida det var 2 miljoner eller 6 miljoner judar som dog, eller om det användes gaskammare eller spikklubba ändrar ju inte något i sak. den borde alltså inte inta en diametralt motsatt ståndpunkt än den mer traditionella historeskrivningen, då den bara syftar till att korrigera faktauppgifter.>>
”…då den bara syftar till att korrigera faktauppgifter.” (Obs! : ”bara”!!!)
Förintelsen gäller för att vara en av världshistoriens mest väldokumenterade händelser, vars förnekande innebär en förgudning av det irrationella.
Därvid ändras ”ju inte något i sak” om vissa faktauppgifter ”korrigeras”, t.ex. huruvida det var 2 miljoner eller 6 miljoner judar som dog, eller om det användes gaskammare eller spikklubba.
Jocke kan gott tänka sig sådana korrigeringar av faktauppgifter. Det vore ”godda yxskaft” för honom. Revisionismen tillför därmed inte ”något nytt”, hur Jocke ”än vrider och vänder på det”.
”Den borde alltså inte inta en diametralt motsatt ståndpunkt än den mera traditionella historieskrivningen.”
För Jocke är förmodligen Förintelseförnekelse INTE ”det irrationellas apoteos”. Snarare – som sagt – ett ”godda yxskaft”.
Men möjligheten finns ju att Jocke gör en distinktion mellan ”revisionism” och ”Förintelseförnekelse”! Den förra intar inte ”en diametralt motsatt ståndpunkt än den mera traditionella historieforskningen”, som Jocke skriver.Det är bara en gradskillnad, ”då den bara syftar till att korrigera faktauppgifter”.
Sedan ställer Jocke frågan:
<<hur kommer det sig då att denna diskussion är så polariserad, när samtliga faktiskt vet att att judarna dog som flugor i nazi-tyskland.?>>
Här kommer svaret :
<< det finns enbart ett tänkbart svar och det är att revisionismens enda syfte är att misstänkliggöra judarna och propagera för ett judeförakt som på sikt kan användas i den egna kampen.>>
Om Jocke gör någon sådan distinktion som anges ovan, så bryr han sig i så fall inte om att särskilja kategorierna i sitt ”tänkbara svar” som det ”finns enbart ett” av : att ”korrigera faktauppgifter” (6 eller 2 miljoner offer för antingen gaskammare eller spikklubba), som inte ”ändrar något i sak”, har enbart som syfte att ”misstänkliggöra judarna och propagera för ett judeförakt som på sikt kan användas i den egna kampen”.
Om nu det inte spelar någon roll om det är 2 eller 6 miljoner offer, och ej heller om de dödats i gaskammare eller med spikklubba, hur ser då det misstänkliggörande och det judeförakt ut som revisionisterna på sikt tänker sig att använda i den egna kampen? De kan ju inte ändra ”något i sak” med en sådan ”revision”, eftersom ”samtliga faktiskt vet att judarna dog som flugor i nazi-tyskland”!
Ett sådant projekt måste vara dömt att misslyckas. Även ”på sikt”. Förintelsen kan inte revideras med dom medel och argument som Jocke påstår ”bara syftar till att korrigera sakuppgifter”.Det ändrar nämligen inte ”något i sak”.
Vari består då denna sak, Förintelsen, vars förnekelse kan beskrivas som ”det irrationellas apoteos”? Är det verkligen en historisk händelse? Är det en ”ovetbar händelse”, som en svensk historiker (enl. sign. ”Svenssonsmurfen” på SvD:s Brännpunktsdebatt) beskrivit den? En händelse utom räckvidd för all ”revision”?
<<man slänger sig med en del del obskyra och makabra faktauppgifter så som; hur många lik får rum i en kubikmeter jord, hur snabbt man förbränner lik mm. detta används som någon bevisbörda för att en historeförvanskning skett.>>
Så skriver Jocke. Och menar att den vägen kan revisionisterna inte ändra ”något i sak” vad gäller Förintelsen. Han skulle säkert instämma i historikern Vidal-Naquets formulering : ”Frågan huruvida Förintelsen var tekniskt genomförbar är felaktigt ställd – Förintelsen var tekniskt genomförbar därför att den ägde rum!”
En präst på 1600-talet skulle ha formulerat sig på liknande sätt vid en häxprocess : ”Frågan huruvida Häx-sabbatten på Blåkulla var tekniskt genomförbar är felaktigt ställd – den var tekniskt möjlig därför att den ägde rum!”
Samtliga visste nämligen att folk flög på kvastar som flugor till Blåkulla på den tiden.
Syftet med en ”revisionism” på den punkten kunde bara vara att ”misstänkliggöra kyrkan och propagera för ett Gudsförakt som på sikt kan användas i den egna kampen”, dvs Djävulens herravälde och ”det irrationellas förgudning”.