Citat:
Ursprungligen postat av
smålandtintin
Orkar inte leta upp det nu, men jag har för mig att det enligt brodern är så att han kan erkänna i stort sett vad som helst under pressade förhållanden. Att brodern berättar det tycker jag tyder på att brodern själv utnyttjat det. Det är ju en dröm att alltid ha en broder att skylla på. Men när det gäller polisförhör så tror jag att han erkänner allt, särskilt som han säkert har pumpats full med psykofarmaka.
Jag vet vilken artikel du menar och GM kan omöjligt veta att hans broder sagt så, med anledning av restriktionerna, därför kan det vara som brodern säger. Huruvida brodern utnyttjat det eller ej har jag ingen aning om.
Att han erkänner saker som ej skett så skulle det tala för någon form av hjärnskada, men det faktum att han fick anställning (om än timanställning & eller praktikplats på dagis) talar för att hjärnskadan inte kan ha vart alltför stor/allvarlig, då man kan tycka att han då inte var lämplig att jobba/praktisera på en förskola.
Svårt att gissa angående hjärnskadans (om det nu finns någon) omfattning.
Dessutom agerade han ju, om din källa har rätt angående upptäckten, som någon utan hjärnskada skulle ha gjort, dvs lämnat brottsplatsen.
På Wikipedia "pedofili" står det en rätt intressant sak om att det finns två sorters pedofiler, psykopatologiska och icke psykopatologiska.
"Med psykopatologiska övergrepp avsåg von Krafft-Ebing dels dem som hade sex med barn till följd av annan psykisk störning, dels pedofili. Psykopatologiskt belastade personer som sökte sig till barn för sex, men som von Krafft-Ebing inte ansåg vara pedofilier, var till exempel alkoholister, senildementa personer, epileptiker,
hjärnskadade personer, och personer med psykoser./.../där det sexuella intresset primärt var riktat mot barn, utan att det var fråga om en moral som avflackats eller att hjärnan skadats"
Källa:
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Pedofili
Referens 2, Richard von Krafft-Ebing, Psychopathia Sexualis, New York 1903, s. 552-560
Det ska bli mycket intressant att höra vad som framkommer i den rättspsykiatriska bedömningen. Dock borde väl? ändå fängelse bli påföljden med hänvisning till 2008 års beslut att ta bort det absoluta fängelseförbudet togs bort.
"Efter lagändringen kan en person som anses ha en allvarlig psykisk störning men som har ett begränsat vårdbehov under vissa förutsättningar placeras i fängelse."
Eftersom behovet av vård tydligen inte fanns innan gärningen borde vårdbehovet inte vara säkert nu heller. Kommer det däremot fram att GM var/är psykisk sjuk, vem ska då bära ansvaret för att övergreppen kunnat få ske? Kommer det det krävas mer än ett utdrag ur brottsregistret för att få praktik/arbete inom barnomsorg?