Hon älskar mig men är "inte kär längre", wtf???

Hej Flashback! Jag behöver hjälp, för jag fattar ingenting...

4 år har gått. Vi har haft ett jättelyckligt förhållande. Båda har älskat varandra väldigt mycket och sett giftermål och gemensam framtid som självklarheter (endast en tidsfråga pga pengabrist).
Jag har alltid sett oss som ämnade för varandra. Att våra själar är sammanflätade, osv.

Men plötsligt förra våren, från ingenstans, hade hon börjat chatta med en okänd kille, och sa att hon behövde sluta träffas ett tag för att "sakna mig mer" (Vi spenderade varje helg tillsammans i normala fall).
Detta efter att bara några dagar tidigare tjata om sina planer och tankar om framtida giftermål och familjeliv(, vilket jag hunnit bli trött på då snacket återkom alltför ofta).

Denna kille som det chattades med, var en riktig no-lifer. En något äldre (ca. 26 år) wanna-be-criminell (rökte på och lyssnade på kartellen) småstadsskåning, som t.o.m. hade en son och ett låglönat jobb. Han såg inte ens bra ut, enligt mina mått(något sliskig med tatueringar o dyl.).
Hon berättade om chatten och att hon dessutom hade träffat honom två gånger och snackat, vilket hon fullständigt ångrat.
Detta dog ut av sig själv då det insågs (mest från hans sida...) att de kom från två helt olika världar:
En no-life småstadsskåning med son o utan framtid, och en otroligt vacker medicin-studerande Göteborgare.
Jag tog det nästan positivt, då hon fick klart för sig vilket kap jag är som pojkvän (ännu högre utbildning, romantiker, trogen/seriös, dominant men ändå ödmjuk, bra utseende och atletisk fysik, osv.)

Jag trodde att detta var något slags desperat reaktion av uttråkan från hennes sida, och trodde att hon behövde en hobby el. liknande.
"Instagram" tänkte jag och presenterade det för henne. Största misstaget någonsin...

När sommaren kom umgicks vi igen en hel del. Men jag fick aldrig riktig kontakt med henne, och lyckades inte vara kärleksfull (inte hon heller) då hon STÄNDIGT skulle sitta med mobilen och ta kort, eller vara inne på FB, instagram o annat. Det var som att mobilen hade stulit hennes själ...

Sedan kom mardröms-snacket igen:
"Jag vet inte om jag är kär längre, jag vill vara kär igen, vi behöver en paus. Jag gör det här för vår skull."
Jag försökte förhindra det genom att förklara att hon måste UMGÅS MED MIG för att kunna känna kärlek, och lägga ifrån sig mobilen.
Men självklart blev det pauser. pauser i månadsintervall där hon växlade mellan "vi måste göra slut, jag är inte kär längre" och "Förlåt för allt! Jag vill att allt ska vara som förr!".
Det blev aldrig riktiga avslut då hon alltid blev ytterst tveksam när jag gjorde klart för henne att det inte fanns någon återvändo om det skulle göra slut (Jag såg det som fullständigt omoget och svagt att göra slut och bli tillsammans fram o tillbaka).

Efter att knappt träffa henne under sommaren visade det sig att hon hade chattat med flertalet (4-5) killar UTAN ATT ENS VARA INTRESSERAD. Hon ville tydligen bara "prata med nya människor". Detta gick tillslut att vifta bort då jag verkligen kunde lita på att hon inte hade ett intresse för dessa killar. Självklart förbjöd jag henne att chatta med killar på det viset, dels också för att det också var taskigt mot killarna som säkerligen själva var intresserade (åtm. ytligt).

Hösten gick och vinter kom. Förhållandet lyckades nästan återställas, om man bortser från att vi träffades mer sällan (ca. varannan vecka) och att mobilen var fastklistrad i handen på henne, OCH att hon inte såg oss som tillsammans under denna period (trots det regelbundna passionerade sexet, och kärleksfulla chattandet och smsandet).

Hon gjorde det klart för mig att hon bara ville vara vänner, då hon inte var "kär" längre.
- Jag älskar dig. Du är min bästa vän, och jag vill inte förlora dig från mitt liv.
Min respons var att hon måst se oss som ett gammalt gift par efter 4 år tillsammans, inte som nykära.
- Hur i tror du ett gammalt gift par känner för varandra? Är det inte exakt så de känner? Ingen är kär för evigt!
Vilket, varje gång det togs upp gjorde henne ännu mer förvirrad över sina egna känslor.

Under vintern hade jag nästan accepterat att bara vara mycket nära vänner (snarare kk), då hon insisterade med att hon kände att hon ville vara ensam och inte hade intresse av att hitta någon annan.

Våren nu som pågått har jag lidit igenom som mest för att hon ignorerat mig, då hon säger sig inte haft tid att umgås eller ens svara på de flesta smsen (jobb o studier).

Här och nu berättar hon att hon har träffat en kille några ggr i år, sedan februari. Hon har tydligen varit hemma hos honom men inget intimt har skett mer än mysande. Detta tog slut nyligen då han saknade intresse. Hon säger att hon "tyckte om" honom, vilket är väldigt svagt jämfört med vad hon har sagt om mig genom åren. (Det är så konstigt för poängen är väl att hitta någon som kan ersätta mig, som hon kan vara kär i hela livet?? Annars kan hon lika gärna stanna, tycker jag)


Det känns som att hon inte varit sig själv detta året (vilket hon erkänt), och bara varit självdestruktiv (hon har lite av en emo-historia bakom sig, innan jag kände henne) för att hon mått dåligt.

Jag ser bara två alternativ: Antingen fortätter jag kämpa för att behålla hennes hjärta, eller så lever jag ensam resten av livet/tar livet av mig. För det finns ingen chans att jag skulle orka spendera all denna tid, energi och kärlek på en ny människa IGEN.

Hon är helt enkelt min första, och min sista. Vi är så stora krafter i varandras liv. Vi delar massor av minnen (Vi har rest massvis).


VAD SKA JAG GÖRA? Kan jag fortsätta hoppas att hon ska återställas? vad betyder detta nonsens om att hon älskar mig, men är inte kär?

Lägg märke till:
Vi hade ett underbart förhållande i 3 år innan detta katastrof-år

Jag har hela denna tiden varit redo att (bokstavligen) döda någon som skulle komma för nära henne, och det vet hon.

Jag är fortfarande, efter 4 år, helt besatt av henne (tänker på henne hela tiden).

Under hela året har hon alltid vänt sig till mig när hon mått dåligt (dödsångest o grejer).

Läste inte alls din tråd, läste bara trådnamnet.

Din tjej lever i villfarelsen att man skall vara kär och det skall vara lite spännande i ett förhållande i hela sitt liv, hon är alltså dum i huvudet och kommer upprepa detta mönster tills hon dör.

Gå vidare...

Utifrån vad du skrivit så letar hon efter en ny och så fort hon hittar den så kommer du inte höra av henne mer. Du är "tills jag hittar någon bättre" pojkvännen just nu. Gör dig själv en tjänst och bryt helt nu.

^Detta gäller.

Been there, done that. "Nyförälskelsen" som kvinnor ofta får försvinner efter det första året sen går det bara utför med sådana brudar. De vill leva i illusionen av en "soul mate". Men det är inte dig hon är kär i utan kärleken som sådan.

Infantilt beteende, slösade själv tre och ett halvt år med en liknande idiot. Tid jag kunde ha spenderat på annat håll, runka, supa eller w/e. Helt meningslöst, gav mig ingenting.

Jag kan nästan acceptera att hon gör så, men de hon verkar söka sig till är bara vidriga människor som inte förtjänar henne. Jag hade mycket lättare klarat av att släppa henne om hon hittade någon bättre än mig.
Men att se henne smutsas ner av någon som fullständigt är objektivt sämre än jag (bortsett från kanske sociala biten), att hon slösar bort sig själv och sin renhet på skräp (hon hade inte precis sex med massa folk innan mig), är något jag inte kan gå med på..

Väldigt är tyvärr så. Vi blir invaggade i en sån syn på kärlek genom populärkultur dock.

Hur orkar du? hur gamla är ni och hur gamla var ni när ni träffades? antar att ni va väldigt unga?

Hon verkar tyvärr vara färdig med dig, men behåller dig i reserv för att kunna ha mys och närhet nära till hands. Det är egoistiskt utav henne och du borde inte ställa upp på det. De är alltid svårt att höra men du borde verkligen gå vidare, för din egen skull. De känns tufft i början men det går över, finns hur många brudar som helst . De där med att du aldrig kommer träffa nån annan som henne är sant, men varför skulle du ens vilja det? när hon uppenbarligen inte var rätt för dig?

Släpp henne nu och gå vidare. Snart kommer du sitta och tänka tillbaka på den här tiden och undra vafan du höll på med som klamra dig fast så länge.

Sånt är livet. Man ska njuta av varje dag man spenderar med sin flickvän, för det kan ta slut vilken sekund som helst.

Tragiskt egentligen då bara för att nyförälskelsen försvinner så försvinner inte hela förhållandet, bara för att förhållandet förändras så behöver det inte betyda att det "dör ut" sas. Det går bara in i en annan fas, där man ofta "tar x för givet", men att ta något för givet är också en trygghet i sig. Orka, springa omkring och leka Bella Swan och Edward (vad han nu hette) som i Twilight. (Filmserier som subban även tvingade mig titta på till ingen nytta).

Ni är ganska unga? Träffades tidigt?
Tyvärr kanske de förhållanden inte håller. Gör slut, och finn någon ny.

Senaste året har hon varit en ganska hemsk människa mot mig, sant. Men det sjuka är att hon vet om det och har sagt förlåt till mig så många gånger och får ångestattacker då å då för att hon låter sig själv behandla mig så illa. Hennes näst vanligaste argument till att lämna mig är för att hon vill att jag hittar någon bättre. Hon tycker inte att hon förtjänar mig.

Att hon är medveten om vad som händer och hatar det själv, gör att det känns som att saker kan bättra sig igen.