Det brukar alltid vara jag som växlar in samtalet, saxar över lite snyggt, på journalisterna, media, samhällsdebatten och invandringspolitiken, i nämd ordning. Med detta klargör jag tämligen snart min ståndpunkt och det är ytterst sällan jag möter något motstånd, istället är det alltifrån medhållande nickanden till " ja det är väl självklart vilket parti man ska rösta på ".
På senaste tiden har jag bara hunnit säga att det går utför med samhället innan folk sagt, "det gäller att rösta rätt den här gången!". Det är helt otroligt förlösande och förbrödrande, bättre än ett skål! Jag märker hur tillbakahållna frustrationer släpps lös och helt plötsligt går det knappt att avsluta samtalet.
Allmogen är fed up, se upp journalister och alla andra svenskhatare!