Jag hatar verkligen feminister!

Nej, båda orden betyder INTE likadant.

Maskulinism eller maskulism avser den politiska och kulturella rörelse som syftar till att få lika politiska, ekonomiska och sociala rättigheter för pojkar och män som för flickor och kvinnor. Dessa områden omfattar bland annat värnplikt, vårdnad av barn, underhållsbidrag, och lika lön för lika arbete och ibland lika mycket arbete för samma lön.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Maskulinism


Begreppet antifeminism syftar till motstånd mot feminism.
Kritik mot feminismen som antifeminister fört fram rör bland annat att de anser att feminismen inte främjar jämställdhet, är antiintellektuell och frihetsfientlig. Kritik har också framförts av flera antifeminister som anser att feminismen syftar till att nå högre status för kvinnor än män
http://sv.wikipedia.org/wiki/Antifeminism

Fattar du inte skillnaden på dessa två rörelser och begrepp så bör du inte kalla dig vare sig det ena eller det andra - för att inte bli en belastning för båda.

Standardfeminism är ute efter jämställdhet, sedan finns det givetvis massvis med nyanser. Tycker du inte att man borde kalla sig socialist eller liberal för att det innebär antingen en kommunistfascistisk diktatur eller total laissez-faire?

Könskvotering är till för att sudda ut de redan evidenta strukturella skillnaderna inom många arbetsplatser/områden. Det finns uppenbara problem med kvotering, vilket härrör till individen över könet dilemmat osv., men tanken är att tvinga förändring rörande ojämlikhet som är pga strukturella orsaker (män anställer män, män låter män bli chefer osv), och att när väl förändring har skett (hur mäter man den?) så antar jag att den slopas. Jag är positiv till kvotering, för att jag tror den kan ge något gott. Men det finns Pros and cons med allt - är viktigt att kunna se på saker pragmatiskt och inte enbart avfärda något.

DOCK kan man inte svälja allt med hull och hår, men feminism för gemene man (no pun intended) är inte radikalfeminism... Samt var inte allt detta riktat enbart till dig, råkade bara citera dig

Bra skrivet Robban. Radikalfeminismen i Sverige är idag överflödig och destruktiv. Den utövas uteslutande av vilsna flickor med någon form av komplex över sin person. Ofta är de tjocka, men inte sällan även psykiskt svaga. Som de flesta av oss säkert har lagt märke till är radikalfeminister oftast lata och/eller korkade. De misslyckanden de identifierar i sig själva tar de därför inte tag i och löser, utan skyller hellre på någonting annat. I detta fall blir det "patriarkatet" och dess ideal som blir syndabocken. Vem sätter de då som skapare och främsta beskyddare för detta så kallade patriarkat? Jo, självklart den vite medelålders mannen, som på många sett representerar den framgångskultur radikalfeministen anser ouppnåelig för sin egen del. Vi har ju trots allt den vite mannen att tacka för att vi är där vi är idag, och nästan alla avgörande tillfällen historiskt sett då mänskligheten har överträffat sig själv har det varit en eller flera vita män bakom det.

Trots att radikalfeministerna ser den vite mannen som den störste boven i deras "patriarkat" tar sig patriarkala strukturer uttryck i betydligt grövre form i länder där negrer och muslimer har sitt ursprung. Detta ser feministerna dock helt genom fingrarna på, enbart på grund av att negrer och muslimer inte representerar den för radikalfeministen ouppnåeliga framgångskulturen på samma sätt som den vite mannen.

Det lustiga är att radikalfeministen talar om "patriarkatet" som om det vore någon slags uppfinning den vite mannen har kommit på. I själva verket är det ju bara det naturliga sociala samspelet som tar sig uttryck oss djur emellan. Anledningen till att det ur vårt västerländska perspektiv är betydligt "värre" i muslimska länder och negerländer beror ju endast på att de inte är lika utvecklade som vi i mer civiliserade länder och därför förlitar sig på sina grundläggande sociala instinkter i större utsträckning.

I själva verket är det väldigt beklagligt att en sådan destruktiv ideologi, både för utövaren och dennes omgivning, som radikalfeminism har fått fäste i vårt Sverige idag. Det är väldigt tråkigt att se hur många som dukar under för det moraliska och själsliga (för att inte nämna kroppsliga) förfall som radikalfeminismen oftast för med sig för dess utövare. Trots allt skit de utsätter oss för idag så älskar vi ju ändå våra svenska kvinnor.

Du pratar ren nonsens. Feminismens strävan har alltid varit att skapa feministiska maktstrukturer i samhället. Det kan tydligt t.ex. ses i skolan där man eftersträvat att göra det som ansetts vara kvinnligt uppförande till norm för bägge könen. Detta har inget med radikalfeminism att göra utan är något som standardfeminismen åstadkommit. Resultatet är ett samhälle där killar inte kan konkurrera med tjejer om utbildning, vilket standardfeminister tycker är helt i sin ordning (se nedan).


Här är ett bra exempel på hur idioterna till feminister fungerar. De är inte ute efter jämställdhet utan det handlar om att jobba för sitt eget köns bästa. Att det finns orättvisor mot män skiter de fullständigt i. Det är inte deras problem utan männens. Således är det också männen sak att försöka göra någonting åt det. Tänk om vi män som är för jämställdhet resonerade på samma sätt?

I vissa avseenden, som ovanstående, ja. Med det inte sagt att män inte har det svårt i andra avseenden. Det är ju inget som hindrar dig från att kämpa för mäns lika rättigheter inom de områdena.

Oberoende av vad man tycker om feminism och jamstalldhet sa undrar jag var folk i denna traden traffar dessa feminister?

I mitt facebookflode kanns det som att bortemot halften av alla inlagg ar relaterade till sociala maktstrukturer, friande valdtaktsdomar, skeva kvinnoideal och funderingar over mer eller mindre patvingade konsroller.

Av dessa kvinnor och man sa verkar de flesta respektera mig, och da kan jag anda ratt ofta klacka ur mig nagot provocerande om prostitution, porr, stora brost, darwinism, sexism och en massa annat manschauvinistiskt snusk som enligt Flashbacks 'PK-norm' borde innebara att dessa manniskor skulle hata mig.

Men faktum ar att de inte alls verkar gora det. De flesta tjejer jag har legat med pa sistone har aven de deklarerat sig sjalva som feminister. Vissa mindre 'radikala', vissa starkt engegerade i exempelvis FI. Vissa med har mellan benen och vissa saknar. Jag vet inte om det kanske ar nagot fel pa min manlighet, och att det ar darfor som dessa manniskor uppskattar mig?

Jag tycker mig rent generellt se ett storre kvinnoforakt an mansforakt i samhallet. Och da umgas jag som sagt i ganska s.k. 'PK' kretsar. Men jag kanske bara ar indoktrinerad?

Folk verkar ha missat att all feminism i Sverige är radikal-feminism.

Man kan ju också strunta i feminister och deras scumma idéer. Jag som man vill vara den dominante parten i familjen, och jag lär inte ändra mig bara för att gudrun tycker det är fel.

Jag vet inte det. Som utlandssvensk brukar jag besöka Sverige ibland. Känns alltid spännande och lite nostalgiskt. Tyvärr planerar jag alltid mer än två dagar och det räckar varje gång med en till två dagar innan jag inte orkar med den svenska feminismen längre. Från glädje till total trötthet. 2 Dagar max. Varje gång!.

Så går det när man bjuder in kvinnan i mannens värld. Det vill säga vad gäller utbildning, arbetslivet m.m. Det har lett till att omstruktureringar och anpassningar skett för att kvinnorna ska passa in. Många onödiga yrken har skapats, kvaliteten har sjunkit (ex. skolan, då många kvinnor blivit lärare), produktiviteten bland företagare, konkurrenssvaga företag i denna nya globaliserade värld (snart finns det inga "svenska" företag kvar) osv. Sen lägg till allt som du nämnt också TS.

Dvs. TS hatar feminismen för att han har ett ensidigt perspektiv på en mängd feministiska frågor. Han har gjort en simpel beskrivning av alla sammanhang, och även om det kan låta ganska resonligt för många, så är inte allt så enkelt och självklart förståss. Det brukar tyvärr vara så, att dem som har mer raka synsätt oftare är dem som hatar. Det är också ganska tydligt påverkat av ett manligt perspektiv, vilket kan förklara att så många har svårt att se kritik och vidare diskussion kring frågorna. Men visst, en del relevant och intressant kritik. Grattis till att du lyckats formulera vad du känner så väl TS.

"Du beskriver en radikalfeminist, men säger att du hatar feminister?"

Verkar vara en rätt återkommande fras. Rätta mig om jag har fel, men radikalfeminister påstår sig väl inte vara just radikala? Både "vanliga" och radikala feminister kallar väl sig själva samma sak? Det är just därför jag har lite svårt att ta feminismen på allvar. Det skulle vara som att SMR och SD:are helt plötsligt skulle börja kalla sig för något gemensamt.