Sluta snusa-tråden

Man retar sig, men det var lättare än vi trodde för att vi var mer redo och mer trötta på skiten nu. Det hade kanske inte kunnat funka innan?

Jag äter dock ingen psykofarmaka. Jag är inte deprimerad normalt sett men så är nikotin å andra sidan en ganska effektiv antidepressant och utan den skulle jag antagligen må skit eller gå på SSRIs. Därav mitt hopp att 5-HTP ska fungera bra så kan jag sluta lägga pengar och försämra hälsan på snus.

Ah.

(FB) Den enda tråden om hur man slutar röka! (samt diskussion)

16 timmar

Alla mina tidigare försök att sluta har alltid slutat med att jag att jag tänkt "Varför skulle jag inte snusa? Det är ju inte så farligt och man mår 10 gånger bättre än vad jag gör nu"

Men nu jävlar ska jag ta tag i detta, känner att mitt snusande har börjat spåra ur nu när jag ibland kan köpa två dosor white portion om dagen. Drygt två år har jag hållt på så är ingen veteran, men usch vad lätt jag har att bli beroende för saker och få dessa beroenden att spåra ur.

Problem jag ser för mig själv är att det är så lätt att falla tillbaka i dessa tankar jag kände förut. Jag har aldrig kommit så långt så jag känt att jag mår genuint bra och känns som att jag aldrig kommer nå dit utan snus. TIPS någon?

Hur knäppt det än låter är det bra att du redan försökt flera gånger, eftersom man för varje försök bara blir mer och mer trött på skiten, och närmare ett avslut som håller för alltid.
Själv har jag (38 år gammal) hållit Herr Nikotin hårt i handen i 25 år. Trots att jag under tre graviditeter och amningar, då jag NATURLIGTVIS hållit mig helt nikotinfri, fått en paus som borde göra mig snusfri för gott. Skillnaden vara att jag aldrig var nikotinfri mentalt, utan det var helt självklart för mig att börja igen så fort jag fick.
Sen de gånger jag försökt sluta utan att vara gravid, har jag lidit över känslan att behöva avstå något jag älskar.
Insikten att jag faktiskt bara var en simpel slav, en pundare nästan, slog ner i mig som en bomb i våras. Den gnagande tanken jag försökt förtränga i min missbrukshjärna; att snuset inte var gott längre, att jag offrade oerhört mycket för snusets skull, att det faktiskt gick ut över min familj, att det inte är normalt att behöva en prilla under läppen för att sova ordentligt, att en extremt hög puls och dålig kondition inte är självklart bara för att man är 38. Fan, jag var ju hyfsat snygg, rolig och smart, hur kunde jag ändå vara så korkad och äcklig att jag gick med brunt klet under läppen och stirrig blick?
Jag kan säga att från ha kommit för sent till jobbet varenda dag det sista året som snusare så kommer jag aldrig för sent längre. Jag går inte upp tidigare, jag sitter bara inte längre och stirrar med prillan under läppen.
Snus påverkar ens liv (i sjukt negativ riktning) mer än man förstår, och mer än man kan ana den första tiden då snuset känns så fantastiskt.
Nu har jag varit snusfri i tre och en halv månad, och aldrig mer en prilla under min läpp.
Skaffa dig psykiska strategier som hjälper, och lär dig att genomskåda dina egna ursäkter och undanflykter, var beredd på att ta dåliga nätter en period (istället för att sova dåligt resten av ditt liv), ersätt inte snuset med annat som beroende av Onico eller nikotintabletter (att använda dessa under en period funkar för vissa, min inte för mig). Läs mycket i den här tråden. Skaffa fantastiska norska appen "Slutta" (och gör sedan av dig med den efter ett tag, så gjorde jag, annars blir den ännu en länk till snuset). LYCKA TILL PÅ DIN RESA!

Det där är typ reaktion 1 A i Kroppens Försvarsrepertoar mot Avvänjning.
Abstinens börjar kännas och tankarna låter ungefär:
"Nej, nu vill jag inte vara med på det här sluta snusandet längre"
"Nej va fan, det är JAG som bestämmer över min kropp och jag bestämmer att jag INTE vill sluta"
"Nej va fan, jag förtjänar bla bla..."
"Nej va fan, jag har det körigt på jobbet nu så vi skjuter lite på slutandet. Bara tills bla bla..."
Detta är inget annat än svaghet inför första motståndet. Utmaning Ett är att inte ge efter direkt när det börjar kännas. Det här är vad det innebär att sluta snusa, det svider i början, men håll huvudet kallt och skjut på att ta den där återfallssnusen. DET BLIR LÄTTARE!


Att sluta är lite grand som att gå över en flod. Du måste våga gå en bit och känna efter. Svårast är halvvägs där det är djupast, sen blir det grundare och blir lättare. Men man får inte ge efter så fort det blir lite kallt om tårna, för då kommar man aldrig nånstans.

Om man INTE vänder om direkt när kroppens varningslampor börjar lysa och mistlurar tjuter, om man håller huvudet kallt lite och bara står kvar, så märker man snart att varningarna är faktiskt överdrivna. Det GÅR att existera så här långt ut i ingenmansland, det är bara det att kroppen hade ALDRIG trott att det går.

Men det går. Och det blir lättare.

/Snusfri sedan januari efter 19 års snusande med en stock i veckan.

Tack båda två för tipsen! Har klarat mig helt utan nikotin nu i snart 24h och det går förvånansvärt bra just nu. Tänkte ta och kolla in någon film av Allen Carr nu som någon tipsat om tidigare i tråden.

Finns som vanlig bok och ljudbok med. Jag fick mycket hjälp med tänket där, jag tycker dock att han saknar långsiktigt tänk och bara utgår från att suget kommer försvinna för gott utan problem, han förstår inte heller riktigt abstinensbesvären hos snusare (som är tyngre än rökares). Men jag är väldigt glad att jag läste boken ändå, den och den den här tråden hjälpte mig att ta steget och hoppa ut i snusfriheten.

Intressant hur våra strategier har varierat. Du valde cold turkey tillsammans med metoder från en bok som hjälp. Jag tog Niquitin och en övertygelse att lyckas genom att gradvis sänka nikotinnivån i min kropp tills jag inte "behövde det" mer.

Vi lyckades båda två. :-)

Det vi hade gemensamt tror jag var att vi verkligen VILLE sluta. Vi var fed up.

Huvudet på spiken! Därför har egentligen viljan mer än något annat varit vår metod och vår väg till framgång.

Så jävla skönt att fortfarande vara snusfri.
Det är inte ens jobbigt längre även om man får lite sug då och då.

22 dagar