Vet inte vad jag vill jobba med längre. *20 år*

Först vill jag presentera mig själv.

Jag är en samhälls-, historia-, politik-, filosofi-, psykologi- och språkintresserad person. Jag har väldigt lätt för att lära mig, och jag har väldigt god retorik när det gäller att tala inför andra och påverka dem och/eller lära dem om något. Att jag alltid haft så lätt för dessa ämnen har medfört att personer i min omgivning alltid sagt: "Åh, det är så orättvist.. du är en såndär som det kommer gå bra för i livet oavsett vad du väljer att göra". Vad jag än gör inom de här ämnena så har det alltid känts som om jag inte kan misslyckas, vilket gjort att jag alltid haft väldigt höga ambitioner för mig själv.

Från början ville jag bli arkeolog. Efter åtta års drömmande om detta (från att jag var 8 år tills 16 ungefär) så krossades mina drömmar då jag insåg att:
1) Jobbet är betydligt mycket drygare än man tror.
2) Arbetsmarknaden är knökfull, de flesta arkeologerna hamnar på skitjobb som inte har med arkeologi att göra.

Då började jag drömma om att bli journalist. Inte vilken journalist som helst, jag skulle bli den bästa journalisten. Ingen medioker medelmåtta som skriver om vad som helst, jag ville föra nytänkande och objektivitet till branschen. Sedan krossades mina drömmar då jag insåg att:
1) Det går drygt 100 utbildade journalister per arbetsplats.
2) Arbetsmarknaden är påväg att försämras ytterligare, jag kommer antagligen få frilansa på egen hand i över tio år.

Funderade på om jag skulle bli psykolog kanske. Insåg dock att jag inte har ron till att lyssna på människor som berättar om sina problem så länge, även om jag är bra på att göra det i korta omgångar.


Nu är jag vilsen i den stora vida världen. Jag kollar igenom utbildningar, och det känns som om där inte finns något för mig. Vad jag än kan tänka mig att bli så är utbildningarna och arbetsmarknaderna fullsmockade på de ämnen som jag är intresserad av och lönerna är usla.

Nu senast har jag börjat fundera över möjligheten att bli gymnasielärare i samhälle/historia. Det vore fantastiskt roligt att få lära ut i de ämnen man brinner för, få eleverna intresserade, få briljera i det man kan och påverka människor inför deras framtidsval. Jag vet att jag hade varit en bra lärare, det är en av de sakerna jag hållt hårt i varje natt under mina tonårsår; "oavsett alla de saker jag är dålig på så är jag iallafall smart och retoriskt duktig.. det kommer jag komma långt på."

Men så får man höra att arbetsmarknaden för gymnasielärare är skit. Lönerna är piss, kollegorna är pissigare, rektorerna är pissigast och arbetsförhållandena är åt helvete på alla sätt som tänkas kan. Iallafall om man ska lyssna på alla de lärare som uttalar sig på internet. Och det bör man väl göra.


Nu sitter jag här och funderar på vad som hände med mitt liv. Mina stora framtidsplaner. Mina visioner. Är det allt jag ska bli, en deprimerad och ouppskattad gymnasielärare med pisslön som aldrig kommer få ett tack från någon oavsett hur duktig jag är på det jag gör? Kommer jag orka med det då?


Funderar på andra yrken som kan passa mina egenskaper. PR-byrå, egenföretagare inom någon sorts handel, psykolog, politiker (nå, kanske inte får kallas jobb om man inte hamnar på en högre nivå), historiker... vet dock inte om jag skulle kunna bli historiker, jag har svårt för att koncentrera mig länge i texter även om jag kommer ihåg dem direkt när jag läst dem (har lätt för att lära mig). Blir lätt rastlös av att sitta still för mycket.


Fan, vad tycker ni Flashback? Vad ska jag bli när jag blir stor? Den nya tiden kom ju så fort...

Efter att ha läst din text har jag kommit fram till att det bara finns ett rimligt yrke som passar för dig:
Porrskådis.

Du slipper sitta still, drar in grova pengar, flexibelt arbetsschema, etc.
Perfekt

Så då möts vi här!

Mycket i början på din berättelse stämmer in på mig också så självfallet har jag också varit velig kring vad jag vill göra.

Jag har velat bli arkeolog, psykolog, kock, advokat, polis, militär, ssk, tolk, kriminolog mm.

Jag insåg dock efter ett tag att uteslutande så handlar samtliga yrken om kontakt med samt intresse av människor!

Jag är en ytterst socialt kompetent person som dessutom har lätt för att analysera folk och situationer vilket har gjort att jag har sökt mig till arbeten där jag får träffa mycket olika slags människor.

Jag var säker på att jag ville någon gång studera på högskola.
Dock har jag gjort mitt val nu- jag är utbildad ordningsvakt och ska börja jobba som det nästa månad, om några år söka till PHS.

Gör något random eller spännande avstickare i ditt liv!
Sök GMU, försök få en plats på försvarets tolkskola, lär dig ett nytt språk, åk utomlands som volontär under sommaren eller vadsomhelst!

Efter studenten tog jag mig till Grekland och tänkte starta nytt liv där.
Nu är jag i Sverige, har arbetat, utbildat mig och har önskemål att ta mig till Ryssland nästa gång det är dags att fly landet lite.

Använd din fantasi och tänk utanför rutan lite!
Vem har sagt att du måste välja rätt högskola nu?
Du är ung, unna dig lite spontanitet!

Är alldeles för pryd.

Gymnasielärare hos en bra skola med bra kollegor och bra lön, lyssna inte för mycket på dem lärarna som klagar, det finns många fler som inte gör.

Socionom kanske ?

Sluta fundera. Du är 20 år. Ta ett skitjobb, åk ut och res och hitta dig själv. Hur klyschigt det än må låta. Om några år kommer du veta vad du vill göra, idag är du bara ett barn.

Allt handlar egentligen om huruvida jag får ett jobb till hösten eller ej. Får jag inte det så känner jag mig nödgad att direkt studera vidare, för jag skulle känna mig allt för odräglig om jag gick hemma utan pengar i ett år till. Får jag jobb så ska jag utan tvekan överväga möjligheten att skaffa mig en klarare bild av verkligheten och resa runt lite innan jag bestämmer vad jag vill göra! Då skulle jag säkert också kunna få chansen att vikariera på en skola och känna på arbetslivet som lärare litegrann.

Jag har aldrig ansett mig vara utmärkande duktig på det vardagliga sociala planet. Däremot är jag otroligt bra på att gå in i roller. Har alltid tänkt att jag någon gång i mitt liv kommer arbeta med att åka runt och föreläsa, eftersom jag går in i en egen roll och blir otroligt karismatisk när jag står framför en grupp människor och för en monolog. Det är väl också lite här mina tankar om läraryrket kommer in, eftersom jag alltid mått så jävla bra då vi gjort muntliga arbeten i skolan och man fått briljera inför klassen. Har dessutom fått väldigt positiva kommentarer ifrån mina kurskamrater under gymnasietiden, vilket även det sporrat mig till att tro att jag nog faktiskt är ganska duktig på att lära ut.

Tack för långt svar, det uppskattas!

Det är nog sant, de flesta lärarna är nog nöjda med sitt jobb och hänger inte på suspekta forum och klagar på sitt jobb. Men det är ju de som hänger på suspekta forum som man får se och höra hela tiden, googlade "gymnasielärare" och fick upp ett tjugotal trådar om personer som hatade sitt jobb och någon enstaka som var OK med det.

Socionom känns amatörmässigt på något vis. Ska jag göra det så ska jag göra det ordentligt, då blir jag hellre psykolog än sociolog. Vill inte bli en medelmåtta, vad jag än gör. Dessutom är väl socionomernas arbetsmarknad ganska fullsmockad?

Känner att jag vill bli färdig någon gång. Ska jag ta en lång utbildning som tar över 4 år så vill jag ta den så fort som möjligt, jag vill inte vara 30-35 när jag kommer ut i det riktiga arbetslivet. Dessutom är jag livrädd för att inte göra något med mitt liv... mina ambitioner har alltid varit att jag ska bli framgångsrik, och nu står jag här utan framtidsplaner alls. Det är rätt tragiskt.

Jaja, du vet med andra ord inte vad du ska briljera med i framtiden? Jag skulle tippa på att den som är övertygad om att hen kommer att briljera med någonting men behöver hjälp av andra för att lista ut inom vilket område kommer nog inte briljera alls. Någonsin. Du är enbart 20 bast idag, men det är inte försent än, du kan fortfarande börja köra sopbil. Tro på dig själv!

"Behöver briljera" är fel ordval, jag vill påstå att jag skulle kunna briljera med de flesta arbetssysslor inom de vetenskaper jag listat i trådstarten eftersom jag har en extrem fallenhet för dessa ämnen och en förmåga att ge mig fan på något och gräva ner mig djupt i ett ämne när jag väl bestämmer mig. Jag gör ingenting halvdant, ska det göras så ska det göras ordentligt.

Visste att någon tragisk motherfucker som du skulle dyka upp i tråden, någon som inte ser värdet i att tro på sig själv utan mest är avundsjuk på de som kan göra det. Skaffa lite självförtroende, polarn.

Har arbetat i en del projekt med superduktiga kommunikatörer. En del av dem hade läst journalistik och statsvetenskap men det finns även som högskoleutbildning. Här finns en arbetsmarknad både inom privat och offentlig sektor.

Annars tror jag läraryrket kommer att förbättras i Sverige både vad gäller status och lön. Dock handlar inte läraryrket enbart om att föreläsa i monologer utan det kräver ett samspel med varje individ samtidigt som du har en tydlig ledarroll.

Lycka till!

Som socionom kan du arbeta med människor på samma sätt som psykolog men ännu efektivare, men varför inte bli astronaut då? då jävlar kommer du komma högt upp, högre än alllaaaaa andra