Hej flashbackers!
Som rubiken lyder så gäller tråden en god vän till mig som vi kan kalla Karin. Vi lärde känna varandra i högstadiet och blev snabbt goda vänner. Våren man fyllde 16 om jag inte minns fel, kunde man söka till feriejobben i "stan", och givetvis sökte alla för fulla muggar
Bevisligen fick Karin ett av feriejobben på ett ålderdomshem, och detta var hennes första jobb. Jobbet innebar liksom inga svåra grejer utan man gick på promenad och spelade spel med gamlingarna. Året efter och året efter får Karin samma jobb på samma ställe igen, hela sommaren. Jag och de andra polarna i vår umgängeskrets sökte också men bara en av oss fick ett av åren. Dessutom fick Karin erbjudande om ett vikariat på ålderdomshemmet på tiden hon inte var i skolan, hon var bara tvungen att bly myndig först. Alltså fick hon erbjudande om tjänsten som hon tackade ja till som sedan låg och väntade på henne tills hon fyllde 18. Vi andra satt snopet utan jobb.
Under de tre gymnasieåren lyckas vi andra extraknäcka lite på Ica och andra skitställen men det är inga långvariga anställningar, medan Karin stabilt jobbar på som vafan heter det, vårdbiträde (?) efter skolan. En dag kommer Karin och berättar att dessutom lyckats få ett arbete inom kiosk/servitrisverksamheten, så hon står med TVÅ jobb och kammar hem 4-6 k (+1050 studiebidrag) medan vi andra tuggar på med 1050 i månaden.
Det sista arbetet har såhär år 2014 gett Karin ett arbete inom YTTERLIGGARE en arbetsplats där hon har ganska mycket ansvar och betydligt högre lön än de andra polarna i vår umgängeskrets som lyckats skaffa sig ett jobb.
Vi har diskuterat detta mycket, huruvida oviktiga jobb såsom feriearbete faktiskt ger en tur i framtiden och ger personen i fråga större chans att få ett arbete. Vi andra är varken socialt efterblivna eller kriminella, alltså på samma nivå som Karin, men hade inte samma tur första året/åren med feriearbetet, kan detta ha påverkat hur lätt vi får jobb idag?
EDIT: Karin är 19 bast
Som rubiken lyder så gäller tråden en god vän till mig som vi kan kalla Karin. Vi lärde känna varandra i högstadiet och blev snabbt goda vänner. Våren man fyllde 16 om jag inte minns fel, kunde man söka till feriejobben i "stan", och givetvis sökte alla för fulla muggar
Bevisligen fick Karin ett av feriejobben på ett ålderdomshem, och detta var hennes första jobb. Jobbet innebar liksom inga svåra grejer utan man gick på promenad och spelade spel med gamlingarna. Året efter och året efter får Karin samma jobb på samma ställe igen, hela sommaren. Jag och de andra polarna i vår umgängeskrets sökte också men bara en av oss fick ett av åren. Dessutom fick Karin erbjudande om ett vikariat på ålderdomshemmet på tiden hon inte var i skolan, hon var bara tvungen att bly myndig först. Alltså fick hon erbjudande om tjänsten som hon tackade ja till som sedan låg och väntade på henne tills hon fyllde 18. Vi andra satt snopet utan jobb.
Under de tre gymnasieåren lyckas vi andra extraknäcka lite på Ica och andra skitställen men det är inga långvariga anställningar, medan Karin stabilt jobbar på som vafan heter det, vårdbiträde (?) efter skolan. En dag kommer Karin och berättar att dessutom lyckats få ett arbete inom kiosk/servitrisverksamheten, så hon står med TVÅ jobb och kammar hem 4-6 k (+1050 studiebidrag) medan vi andra tuggar på med 1050 i månaden.
Det sista arbetet har såhär år 2014 gett Karin ett arbete inom YTTERLIGGARE en arbetsplats där hon har ganska mycket ansvar och betydligt högre lön än de andra polarna i vår umgängeskrets som lyckats skaffa sig ett jobb.
Vi har diskuterat detta mycket, huruvida oviktiga jobb såsom feriearbete faktiskt ger en tur i framtiden och ger personen i fråga större chans att få ett arbete. Vi andra är varken socialt efterblivna eller kriminella, alltså på samma nivå som Karin, men hade inte samma tur första året/åren med feriearbetet, kan detta ha påverkat hur lätt vi får jobb idag?
EDIT: Karin är 19 bast
__________________
Senast redigerad av lizzzy 2014-03-12 kl. 21:43.
Senast redigerad av lizzzy 2014-03-12 kl. 21:43.
