Citat:
Jag tog 1000 ° C som ett medelvärde för att åskådliggöra räkneexplemplet i mitt inlägg..
Och för att fortsätta så tog jag 50 kg oxå som ett medelvärde för att beräkna den energiåtgång som erfordras för att värma och förånga vattnet ur 50 kg kött..
Du tar upp uttorkning som ett exempel på att procenten vatten i kroppen hade minskat så att det skulle inverka på förbränningen..
Den uttorkning som människor kan utstå innan dom avlider är av marginell betydelse för förbränningen, det rör sig om en minskning av kolåtgången på ca 800 gram/ kropp i riktiga extremfall..
Återigen har jag använt återhållsamma medelvärden..
Och det var inte nazisternas avsikt att döda alla ombord på tågen genom dehydrering..
Då hade ju inte tågen behövt tuffa igenom stora delar av Europa...Dom kunde ställt vagnarna på ett stickspår i närheten av var dom blev lastade...
Det var arbetskraft dom var ute efter, och det är synnerligen kontraproduktiv att ta död på den genom att låta folk törsta ihjäl på ett tåg, så därför graden av den uttorkning (dödlig) som jag räknat på överdriven mot de verkliga förhållandena som rådde..
Om minskningen av kol skall uppgå till 0.8 kg för uppvärmning samt förångning av vatten per individ så skulle 90-95 % vara döda vid ankomst av dehydrering, så var det inte...
Hur många som dog på tågen av just dehydrering har jag inte hittat några källor på..
Men nu har jag förirrat mig från ämnet som var matematik..
Hoppas att mitt svar gav dig lite information
Ha en bra dag
Och för att fortsätta så tog jag 50 kg oxå som ett medelvärde för att beräkna den energiåtgång som erfordras för att värma och förånga vattnet ur 50 kg kött..
Du tar upp uttorkning som ett exempel på att procenten vatten i kroppen hade minskat så att det skulle inverka på förbränningen..
Den uttorkning som människor kan utstå innan dom avlider är av marginell betydelse för förbränningen, det rör sig om en minskning av kolåtgången på ca 800 gram/ kropp i riktiga extremfall..
Återigen har jag använt återhållsamma medelvärden..
Och det var inte nazisternas avsikt att döda alla ombord på tågen genom dehydrering..
Då hade ju inte tågen behövt tuffa igenom stora delar av Europa...Dom kunde ställt vagnarna på ett stickspår i närheten av var dom blev lastade...
Det var arbetskraft dom var ute efter, och det är synnerligen kontraproduktiv att ta död på den genom att låta folk törsta ihjäl på ett tåg, så därför graden av den uttorkning (dödlig) som jag räknat på överdriven mot de verkliga förhållandena som rådde..
Om minskningen av kol skall uppgå till 0.8 kg för uppvärmning samt förångning av vatten per individ så skulle 90-95 % vara döda vid ankomst av dehydrering, så var det inte...
Hur många som dog på tågen av just dehydrering har jag inte hittat några källor på..
Men nu har jag förirrat mig från ämnet som var matematik..
Hoppas att mitt svar gav dig lite information
Ha en bra dag
Hade glömt detta.
Ja det är rätt, de hade varit lättare att ta ett sidospår. På det viset döda alla och låta de dö.
Dina beräkningar är inget större fel, förutom du har andra aspekter att tänka på. Det är skillnad att värma upp saker sakta, med heta upp den. Det med att putta in saker i 800 - 1200 ° C. Du har också ugnens konstruktion att ta hänsyn till. Bland annat att värmestrålningen studsar runder därinne, för minska spillvärmen.
Sedan har du mindre värmeförlust om du kontinuerligt fyller på en ny kropp var ca 20 min. Det innebär också mindre energiåtgång. Det eftersom ugnen funkar som gjutjärnsstekpanna. Tar lång tid värma upp, men behåller värmen längre.
Nej håller med om svårt säga stor del av tågfångarna som dog, men det var några stycken. Vad jag har läst, men också logiskt om de var redan sjuka med mera. Tanke på vinter tid och heta sommar dagar måste det varit hemskt.
Arbetskraften är känslig sak, men sak är klart Hitler ville inte judarna skulle jobba, han godtog inte det. Men många andra officerare ville tjäna pengar på dem. En av dem var Arthur Greiser, som lät judarna jobba i ghetton tills de dog, tvärt om deras polizy var. Han ville utnyttja dem för arbeta och tjäna pengar, vilket han gjorde också.
Samtidigt hans överordnade Hans Frank påpekade att man inte hade någon nytta av judarna. De behövdes inte, det fanns gott om arbetskraft.
Ulrich Herbert's forskningprojekt Hitler's Foreign Workers: Enforced Foreign Labor in Germany under the Third Reich - Cambridge University Press 1997 står en del om detta om arbetskraften i tyskland.
Kortfattat var största delen av arbetskraften icke judar. De hade ingen behov av judarna förrän i slutet av kriget. Då godkände Hitler att judarna kunde tas ut för arbete. Bland annat var det 1 miljon franska krigsfångar som fick jobba.
Det fanns 7.600.000 utländska arbetstagare i jobb i riket under september 1944: 5.700.000 civila arbetare och knappt två miljoner krigsfångar. 2,8 miljoner av dem kom från Sovjetunionen, 1,7 miljoner från Polen, 1,3 miljoner från Frankrike; totalt var nästan 20 europeiska länder representerade bland de anställda i riket vid denna tid. Mer än hälften av de polska och sovjetiska civila arbetare var kvinnor, i genomsnitt mindre än 20 år - den vanligaste typen av påtvingad arbetare i Tyskland 1943 var ett arton år gammal kvinnlig student från Kiev. Cirka 23 procent av alla anställda arbetstagare i riket under September 1944 var utländska civila arbetstagare eller krigsfångar. Det visas i studier av användningen av tvångsarbete i vissa företag, såsom Daimler-Benz eller Volkswagenwerk, att förhållandet var mer än 40 eller 50 procent i vapenindustrin, i många produktionsenheter den nådde 70 och 80 procent, vilket innebar att de tyska arbetarna, bortsett från administrationen, främst användes som utbildare och handledare. Förutom den direkta vapenindustrin hade byggsektorn och jordbruket särskilt höga andelar av utländska tvingats arbetskraft.
Himmler beordrade den 19 juli, 1942, att alla polska judar skulle mördas i slutet av 1942. Detta ledde till att evakueringen av Ghetto efter Ghetto och stängningen av de etablerade produktionsanläggningar med tiotusentals judiska arbetare, de tvingade arbetarna deporterades till förintelselägren och dödades där.
Det var först efter början av 1944, när den politiska huvudsyfte nationalsocialismen mot judarna hade åstadkommit, att den dramatiska försämringen av arbetskraftsutbudet under slutfasen av kriget ledde till en förändring, då judiska interner användes också på territorium riket som arbetstagare i SS-ägda fabriker, i underjordiska anläggningar omlokaliseringar och privata företag, särskilt i stora industriföretag. Redan i augusti 1943 hade ledningen i systemet fattat beslut om att produktionen av raket vapen A 4, en av de så kallade V-vapen, bör genomföras i underjordiska produktionsanläggningar med hjälp av intagna koncentrationsläger. Följaktligen från slutet 1943/early 1944, var produktionen av viktiga vapen flyttade till underjordiska anläggningar - oftast grottor eller axlar gruv - där den skyddas från bombningarna. Dessa projekt, som påskyndas under enorm tidspress, hade fruktansvärt inverkan på de intagna koncentrationslägerfångar användes där. Det var särskilt den inledande byggfasen under hösten och vintern 1943/44 som ledde till enorma dödligheten. Den lätthet att ersätta intagna i kombination med arbete som var tekniskt främst enkla men fysiskt hårt, det höga tidspress, otillräckliga ransoner och dåliga levnadsförhållanden var orsakerna till de höga dödstalen, som bara började falla när den levande lägret slutfördes och produktionen hade påbörjats. Men då de intagna hade varit "skrivs" inom några veckor efter deras ankomst.
Antalet arbetsgrupper för KZ-Stammlager [Main läger baskoncentration] växte snabbt efter våren 1944, i slutet av kriget fanns det cirka 660 Außenlager [gren läger], en förteckning över tyska företag, som installerade sådana läger och som använde fångar koncentrationsläger, blev längre och längre och inkluderade flera hundra välkända företag.
Om man slutligen försöker sammanfatta det totala antalet människor pressas in tvångsarbete av myndigheterna och företagen i nationalsocialistiska Tyskland, kan en ge exakta siffror bygger på uppgifter om arbetskraftsmyndigheterna endast för användning av utländska civila arbetare och fångar av krig: Det maximala antalet "Fremdarbeiter [utländska arbetstagare]" anställda vid varje given tidpunkt nåddes till 7,6 miljoner under sommaren 1944. Med tanke på den enorma variation, men är det realistiskt att tala om ca 9,5 till 10.000.000 utländska civila arbetare och krigsfångar, som användes under en längre eller kortare period i Tyskland tvångsarbete. Antalet intagna koncentrationsläger, som användes för tvångsarbete antingen Stammlager eller Außenlager av koncentrationsläger Sammanfattningsvis kan knappast uppskattas med någon tillförlitlighet. Mellan 1939 och 1945, har totalt ca 2,5 miljoner fångar skickades till koncentrationsläger i det som senare förvandlades till Wirtschafts-und Verwaltungshauptamt [Ekonomi och administration Huvudkontor] av SS, från det numret, var cirka femton procent tyska och 85 % utlänningar, en konservativ uppskattning av antalet som dog i dessa läger varierar mellan 836.000 och 995.000 döda, detta inkluderar inte de läger Majdanek och Auschwitz, där totalt cirka 1,1 miljoner personer dog, varav de allra flesta var judar.
Kortfattat, så var inte judarna så viktig arbetskraft, så de inte kunde avlivas. Bara de som kunde arbeta behövdes, sedan resten fick snällt gå vidare i livet med döden.
Citat:
Det var ett omfattande svar Hade glömt detta.
Ja det är rätt, de hade varit lättare att ta ett sidospår. På det viset döda alla och låta de dö.
Dina beräkningar är inget större fel, förutom du har andra aspekter att tänka på. Det är skillnad att värma upp saker sakta, med heta upp den. Det med att putta in saker i 800 - 1200 ° C. Du har också ugnens konstruktion att ta hänsyn till. Bland annat att värmestrålningen studsar runder därinne, för minska spillvärmen.
Sedan har du mindre värmeförlust om du kontinuerligt fyller på en ny kropp var ca 20 min. Det innebär också mindre energiåtgång. Det eftersom ugnen funkar som gjutjärnsstekpanna. Tar lång tid värma upp, men behåller värmen längre.
Nej håller med om svårt säga stor del av tågfångarna som dog, men det var några stycken. Vad jag har läst, men också logiskt om de var redan sjuka med mera. Tanke på vinter tid och heta sommar dagar måste det varit hemskt.
Arbetskraften är känslig sak, men sak är klart Hitler ville inte judarna skulle jobba, han godtog inte det. Men många andra officerare ville tjäna pengar på dem. En av dem var Arthur Greiser, som lät judarna jobba i ghetton tills de dog, tvärt om deras polizy var. Han ville utnyttja dem för arbeta och tjäna pengar, vilket han gjorde också.
Samtidigt hans överordnade Hans Frank påpekade att man inte hade någon nytta av judarna. De behövdes inte, det fanns gott om arbetskraft.
Ulrich Herbert's forskningprojekt Hitler's Foreign Workers: Enforced Foreign Labor in Germany under the Third Reich - Cambridge University Press 1997 står en del om detta om arbetskraften i tyskland.
Kortfattat var största delen av arbetskraften icke judar. De hade ingen behov av judarna förrän i slutet av kriget. Då godkände Hitler att judarna kunde tas ut för arbete. Bland annat var det 1 miljon franska krigsfångar som fick jobba.
Det fanns 7.600.000 utländska arbetstagare i jobb i riket under september 1944: 5.700.000 civila arbetare och knappt två miljoner krigsfångar. 2,8 miljoner av dem kom från Sovjetunionen, 1,7 miljoner från Polen, 1,3 miljoner från Frankrike; totalt var nästan 20 europeiska länder representerade bland de anställda i riket vid denna tid. Mer än hälften av de polska och sovjetiska civila arbetare var kvinnor, i genomsnitt mindre än 20 år - den vanligaste typen av påtvingad arbetare i Tyskland 1943 var ett arton år gammal kvinnlig student från Kiev. Cirka 23 procent av alla anställda arbetstagare i riket under September 1944 var utländska civila arbetstagare eller krigsfångar. Det visas i studier av användningen av tvångsarbete i vissa företag, såsom Daimler-Benz eller Volkswagenwerk, att förhållandet var mer än 40 eller 50 procent i vapenindustrin, i många produktionsenheter den nådde 70 och 80 procent, vilket innebar att de tyska arbetarna, bortsett från administrationen, främst användes som utbildare och handledare. Förutom den direkta vapenindustrin hade byggsektorn och jordbruket särskilt höga andelar av utländska tvingats arbetskraft.
Himmler beordrade den 19 juli, 1942, att alla polska judar skulle mördas i slutet av 1942. Detta ledde till att evakueringen av Ghetto efter Ghetto och stängningen av de etablerade produktionsanläggningar med tiotusentals judiska arbetare, de tvingade arbetarna deporterades till förintelselägren och dödades där.
Det var först efter början av 1944, när den politiska huvudsyfte nationalsocialismen mot judarna hade åstadkommit, att den dramatiska försämringen av arbetskraftsutbudet under slutfasen av kriget ledde till en förändring, då judiska interner användes också på territorium riket som arbetstagare i SS-ägda fabriker, i underjordiska anläggningar omlokaliseringar och privata företag, särskilt i stora industriföretag. Redan i augusti 1943 hade ledningen i systemet fattat beslut om att produktionen av raket vapen A 4, en av de så kallade V-vapen, bör genomföras i underjordiska produktionsanläggningar med hjälp av intagna koncentrationsläger. Följaktligen från slutet 1943/early 1944, var produktionen av viktiga vapen flyttade till underjordiska anläggningar - oftast grottor eller axlar gruv - där den skyddas från bombningarna. Dessa projekt, som påskyndas under enorm tidspress, hade fruktansvärt inverkan på de intagna koncentrationslägerfångar användes där. Det var särskilt den inledande byggfasen under hösten och vintern 1943/44 som ledde till enorma dödligheten. Den lätthet att ersätta intagna i kombination med arbete som var tekniskt främst enkla men fysiskt hårt, det höga tidspress, otillräckliga ransoner och dåliga levnadsförhållanden var orsakerna till de höga dödstalen, som bara började falla när den levande lägret slutfördes och produktionen hade påbörjats. Men då de intagna hade varit "skrivs" inom några veckor efter deras ankomst.
Antalet arbetsgrupper för KZ-Stammlager [Main läger baskoncentration] växte snabbt efter våren 1944, i slutet av kriget fanns det cirka 660 Außenlager [gren läger], en förteckning över tyska företag, som installerade sådana läger och som använde fångar koncentrationsläger, blev längre och längre och inkluderade flera hundra välkända företag.
Om man slutligen försöker sammanfatta det totala antalet människor pressas in tvångsarbete av myndigheterna och företagen i nationalsocialistiska Tyskland, kan en ge exakta siffror bygger på uppgifter om arbetskraftsmyndigheterna endast för användning av utländska civila arbetare och fångar av krig: Det maximala antalet "Fremdarbeiter [utländska arbetstagare]" anställda vid varje given tidpunkt nåddes till 7,6 miljoner under sommaren 1944. Med tanke på den enorma variation, men är det realistiskt att tala om ca 9,5 till 10.000.000 utländska civila arbetare och krigsfångar, som användes under en längre eller kortare period i Tyskland tvångsarbete. Antalet intagna koncentrationsläger, som användes för tvångsarbete antingen Stammlager eller Außenlager av koncentrationsläger Sammanfattningsvis kan knappast uppskattas med någon tillförlitlighet. Mellan 1939 och 1945, har totalt ca 2,5 miljoner fångar skickades till koncentrationsläger i det som senare förvandlades till Wirtschafts-und Verwaltungshauptamt [Ekonomi och administration Huvudkontor] av SS, från det numret, var cirka femton procent tyska och 85 % utlänningar, en konservativ uppskattning av antalet som dog i dessa läger varierar mellan 836.000 och 995.000 döda, detta inkluderar inte de läger Majdanek och Auschwitz, där totalt cirka 1,1 miljoner personer dog, varav de allra flesta var judar.
Kortfattat, så var inte judarna så viktig arbetskraft, så de inte kunde avlivas. Bara de som kunde arbeta behövdes, sedan resten fick snällt gå vidare i livet med döden.
Ja det är rätt, de hade varit lättare att ta ett sidospår. På det viset döda alla och låta de dö.
Dina beräkningar är inget större fel, förutom du har andra aspekter att tänka på. Det är skillnad att värma upp saker sakta, med heta upp den. Det med att putta in saker i 800 - 1200 ° C. Du har också ugnens konstruktion att ta hänsyn till. Bland annat att värmestrålningen studsar runder därinne, för minska spillvärmen.
Sedan har du mindre värmeförlust om du kontinuerligt fyller på en ny kropp var ca 20 min. Det innebär också mindre energiåtgång. Det eftersom ugnen funkar som gjutjärnsstekpanna. Tar lång tid värma upp, men behåller värmen längre.
Nej håller med om svårt säga stor del av tågfångarna som dog, men det var några stycken. Vad jag har läst, men också logiskt om de var redan sjuka med mera. Tanke på vinter tid och heta sommar dagar måste det varit hemskt.
Arbetskraften är känslig sak, men sak är klart Hitler ville inte judarna skulle jobba, han godtog inte det. Men många andra officerare ville tjäna pengar på dem. En av dem var Arthur Greiser, som lät judarna jobba i ghetton tills de dog, tvärt om deras polizy var. Han ville utnyttja dem för arbeta och tjäna pengar, vilket han gjorde också.
Samtidigt hans överordnade Hans Frank påpekade att man inte hade någon nytta av judarna. De behövdes inte, det fanns gott om arbetskraft.
Ulrich Herbert's forskningprojekt Hitler's Foreign Workers: Enforced Foreign Labor in Germany under the Third Reich - Cambridge University Press 1997 står en del om detta om arbetskraften i tyskland.
Kortfattat var största delen av arbetskraften icke judar. De hade ingen behov av judarna förrän i slutet av kriget. Då godkände Hitler att judarna kunde tas ut för arbete. Bland annat var det 1 miljon franska krigsfångar som fick jobba.
Det fanns 7.600.000 utländska arbetstagare i jobb i riket under september 1944: 5.700.000 civila arbetare och knappt två miljoner krigsfångar. 2,8 miljoner av dem kom från Sovjetunionen, 1,7 miljoner från Polen, 1,3 miljoner från Frankrike; totalt var nästan 20 europeiska länder representerade bland de anställda i riket vid denna tid. Mer än hälften av de polska och sovjetiska civila arbetare var kvinnor, i genomsnitt mindre än 20 år - den vanligaste typen av påtvingad arbetare i Tyskland 1943 var ett arton år gammal kvinnlig student från Kiev. Cirka 23 procent av alla anställda arbetstagare i riket under September 1944 var utländska civila arbetstagare eller krigsfångar. Det visas i studier av användningen av tvångsarbete i vissa företag, såsom Daimler-Benz eller Volkswagenwerk, att förhållandet var mer än 40 eller 50 procent i vapenindustrin, i många produktionsenheter den nådde 70 och 80 procent, vilket innebar att de tyska arbetarna, bortsett från administrationen, främst användes som utbildare och handledare. Förutom den direkta vapenindustrin hade byggsektorn och jordbruket särskilt höga andelar av utländska tvingats arbetskraft.
Himmler beordrade den 19 juli, 1942, att alla polska judar skulle mördas i slutet av 1942. Detta ledde till att evakueringen av Ghetto efter Ghetto och stängningen av de etablerade produktionsanläggningar med tiotusentals judiska arbetare, de tvingade arbetarna deporterades till förintelselägren och dödades där.
Det var först efter början av 1944, när den politiska huvudsyfte nationalsocialismen mot judarna hade åstadkommit, att den dramatiska försämringen av arbetskraftsutbudet under slutfasen av kriget ledde till en förändring, då judiska interner användes också på territorium riket som arbetstagare i SS-ägda fabriker, i underjordiska anläggningar omlokaliseringar och privata företag, särskilt i stora industriföretag. Redan i augusti 1943 hade ledningen i systemet fattat beslut om att produktionen av raket vapen A 4, en av de så kallade V-vapen, bör genomföras i underjordiska produktionsanläggningar med hjälp av intagna koncentrationsläger. Följaktligen från slutet 1943/early 1944, var produktionen av viktiga vapen flyttade till underjordiska anläggningar - oftast grottor eller axlar gruv - där den skyddas från bombningarna. Dessa projekt, som påskyndas under enorm tidspress, hade fruktansvärt inverkan på de intagna koncentrationslägerfångar användes där. Det var särskilt den inledande byggfasen under hösten och vintern 1943/44 som ledde till enorma dödligheten. Den lätthet att ersätta intagna i kombination med arbete som var tekniskt främst enkla men fysiskt hårt, det höga tidspress, otillräckliga ransoner och dåliga levnadsförhållanden var orsakerna till de höga dödstalen, som bara började falla när den levande lägret slutfördes och produktionen hade påbörjats. Men då de intagna hade varit "skrivs" inom några veckor efter deras ankomst.
Antalet arbetsgrupper för KZ-Stammlager [Main läger baskoncentration] växte snabbt efter våren 1944, i slutet av kriget fanns det cirka 660 Außenlager [gren läger], en förteckning över tyska företag, som installerade sådana läger och som använde fångar koncentrationsläger, blev längre och längre och inkluderade flera hundra välkända företag.
Om man slutligen försöker sammanfatta det totala antalet människor pressas in tvångsarbete av myndigheterna och företagen i nationalsocialistiska Tyskland, kan en ge exakta siffror bygger på uppgifter om arbetskraftsmyndigheterna endast för användning av utländska civila arbetare och fångar av krig: Det maximala antalet "Fremdarbeiter [utländska arbetstagare]" anställda vid varje given tidpunkt nåddes till 7,6 miljoner under sommaren 1944. Med tanke på den enorma variation, men är det realistiskt att tala om ca 9,5 till 10.000.000 utländska civila arbetare och krigsfångar, som användes under en längre eller kortare period i Tyskland tvångsarbete. Antalet intagna koncentrationsläger, som användes för tvångsarbete antingen Stammlager eller Außenlager av koncentrationsläger Sammanfattningsvis kan knappast uppskattas med någon tillförlitlighet. Mellan 1939 och 1945, har totalt ca 2,5 miljoner fångar skickades till koncentrationsläger i det som senare förvandlades till Wirtschafts-und Verwaltungshauptamt [Ekonomi och administration Huvudkontor] av SS, från det numret, var cirka femton procent tyska och 85 % utlänningar, en konservativ uppskattning av antalet som dog i dessa läger varierar mellan 836.000 och 995.000 döda, detta inkluderar inte de läger Majdanek och Auschwitz, där totalt cirka 1,1 miljoner personer dog, varav de allra flesta var judar.
Kortfattat, så var inte judarna så viktig arbetskraft, så de inte kunde avlivas. Bara de som kunde arbeta behövdes, sedan resten fick snällt gå vidare i livet med döden.
Vi kan börja med förbränningen av kroppar..
Dessa kroppar lastades på bår som rullades in på hjul i ugnen och stjälptes av...så att bara stuva på fungerade inte, uppgifter om 4 kroppar ( Vuxna) samtidigt är ett klart falsarium..
För att en ny kropp skall kunna stuvas in så måste den gamla vara väl förbränd (Tar ca 1 timma)så att båren kommer in ( aska) med en ny kropp... Som sagt ugnens konstruktion...
Att stuva in flera från start funkar inte heller pga vatteninnehåll och ugnens konstruktion..Dom får inte plats helt enkelt, så allt prat om 4 kroppar på en gång är uppenbart skitsnack.. 2 skulle gå in men då kan inte båren användes samt att ugnen pga dess konstruktion och mått skulle få en kraftigt försämrad funktion pga vattenmängden som måste förångas...
En kropp på 50 kg innehåller 35 liter vatten innan detta förångats har det en avkylande verkan även ångan har en avkylande verkan, det går åt 87.500 kJ för att förånga vattnet i en kropp på 50 kg..
En fläskkotlett utan fett innehåller 1060 kCal/kg...
Hälften av den tillförda energin går åt till att förånga vattnet, att elda med enbart kroppar fungerar inte helt enkelt..
Det måste tillsättas en annan energikälla..
Värmevärdet i kött är extremt dåligt..
Att köra ugnarna 24/7 fungerar inte heller, det är underhåll på dom..Efter ett visst antal timmar måste dom tex muras om.. Det hände aldrig i Auschwitz, dock på andra krematorier..
Om arbetskraften i Auschwitz..
Hoechst, Bayer, BASF mfl i industrigruppen IG farben var de som finansierade byggnationen via Deutche Bank av Auschwitz som en bas för arbetskraft.. Det nämns inte så ofta...
IG farben byggde Buna-Werke i Monowitz (Auschwitz III)där 10.000 sysselsattes på samma gång för att ta ett exempel, fabriken är i drift ännu i dag... Jo dom tillverkade Cyklon B där så det behöver du inte nämna.. Dom tillverkade oxå merparten av den syntetiska bensin som Tyskland använde..
IG Auschwitz var den största industrianläggningen i krigstidens Europa.. Den kostade över 70 miljoner riksmark att bygga..
Den amerikanske chefsåklagaren vid Nürnbergrättegångarna, Telford Taylor , sammanfattade " Utan IG FARBEN hade det andra världskriget inte varit möjligt"....
Det är just det som är min poäng, dom interner som inte kunde bära sin existenskostnad var inte att anse som en resurs utan som en belastning och därmed inte existensberättigade..
Men dom som kunde arbeta var av värde...
Så visst hade arbetskraften betydelse ...
__________________
Senast redigerad av Ubergirl 2014-12-10 kl. 21:57.
Senast redigerad av Ubergirl 2014-12-10 kl. 21:57.
__________________
Senast redigerad av plackers 2014-12-10 kl. 22:37.
Senast redigerad av plackers 2014-12-10 kl. 22:37.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
