Måste man alltid ha en åsikt?

I dagens absurt hektiska värld, där det inte finns tid för eftertanke och reflektion, för att generalisera, så försöker alltid folk tvinga ur dig en åsikt. Antingen genom att fråga dig, eller genom att passivt aggressivt vänta på att du skall öppna munnen.

Men är det inte ofta bättre att inte ha en åsikt? Med tanke på att det finns miljontals uttryck att isf hålla reda på och ha en åsikt om, och med tanke på att man inte kan ha ett värdefullt hum om mer än 100, eller kanske några hundra saker - är det inte då bättre att låta folk som vet något yttra sig, så att man lär sig, och slipper skämma ut sig.

Hur många gånger har ni inte exempelvis hört: "BMW suger", "Röstar man på Vänsterpartiet är man en idiot", "Alla amerikaner är idioter", "Banksystemet försöker bara lura dig", osv..

Vad betyder ens "BMW suger"? För att kunna fälla ett sådant uttalande så måste man har väldigt mycket kunskap, och väldigt mycket kunskap ens inom 1 enstaka ämne, saknar ju tyvärr de flesta.

Varför måste man ha en åsikt, är det inte bättre att reservera sina åsikter till ting man bättre kan förstå sig på, för ingen gillar väl en obildad och dömande gaphals?

Folk har bara åsikter om saker som gör de upprörda. Allt annat skiter de i.

Det konstiga med denna form av helt orimliga åsikter är att de som uttrycker dem är så dogmatiska. Man kunde ju vänta sig att den som säger att "BMW suger" på en kafferast gör det som en rolig start på en konversation. "Alla amerikaner är idioter" är ju en sådan där rolig inledning på en standup-komikers monolog. Det är underförstått hos publiken att man inte ska ta komikern på allvar. Han kan tala om att amerikaner är idioter, att de som tycker rökning är farligt är idioter och en massa annat 'busigt', på ett fyndigt sätt, just för att publiken är införstådd med att det är 'lite bus'.

Men BMW suger-typerna är ofta lokala småpåvar. De vill inte ha någon diskussion. Saker får inte bli för komplicerade. Nej, de mest orimliga ting ska bara slås fast: här tycker gubbarna grus så här.

Ingen människa kan ju tro att denna form av utsagor kan vara sanningar på något sätt. Så de är en slags lokala myter som människor måste ansluta sig till för att bli socialt accepterade. I vår familj ber vi en bön innan middagen. Här gillar vi det ena eller andra fotbollslaget. Vi hatar miljöpartister... Sammanfattning: här är vi idioter.

Jo, känns rimligt. Eftersom att det är rätt svårt att ha åsikter om ting man inte funderar på. För att de helt enkelt inte existerar inom ens hjärna. Det är med andra ord rätt svårt, om inte omöjligt, att ha en åsikt om ett Nyzeeländskt godis, som man inte känner till.


Är jag en hora?

Människor är bra underliga, de kan bara inte låta bli att spy ut sina spännande övertygelser.

Det är enklare att bli upprörd av något man ser och hör än att titta djupt i sig själv och finna samma egenskaper.

Zen säger "Sök inte sanningen, bara sluta ha åsikter". Jag håller med. Varför ska man tycka så jävla mycket? För att profilera sitt ego. Så skit i det.

Detta är anledningen till att jag är agnostisk ateist. Jag reserverar helt enkelt min åsikt angående Guds existens tills tillräckliga bevis har lagts fram på bordet. Inge fel med och vara ateist och ärligt svara "Jag vet inte". Detta gäller enligt mig alla åsiktsskapande frågor.

Jag håller med. Jag skulle nog säga: söker man efter en sanning, så söker man efter något specifikt. Då man inte vet vad sanningen är, så kan man inte heller hitta sanningen. Råkar man hitta sanningen, så är det en egenkonstruerad sanning.




Personligen har jag väldigt svårt att bilda mig åsikter. Hur vet jag att jag har just rätt? Varför ska jag ha rätt? Spelar det någon roll? Ska jag välja stigen som känns bäst, gå den, och aldrig vända om och ignorera den andra stigen i evigheters evigheter? Det är ungefär så det fungerar i världen. Man bestämmer sig för något, och håller sig kvar. Blir man motbevisad så googlar man upp nya argument. Så rullar det på.

Jag har hyfsat stora kunskaper inom flera olika områden, men med tiden har jag börjat bry mig allt mindre om åsikter. Visst har jag mina åsikter kvar men jag är inte lika engagerad som förr i tiden. Detta gäller t.ex. politiska frågor. Jag skulle absolut inte heller förbehållslöst ställa mig bakom en viss ideologi eller ännu värre, kämpa för den. Tycker de människor som gör det helt enkelt är lurade. De litar och tror på något någon annan kommit på. De åsikter jag verkligen har och kan stå helt för, är mer saker som kommit från eller genom mig själv. Även när det gäller dessa är jag villig att ändra åsikt om jag blir övertygad om att jag har fel.

Jo, jag önskar inte tycka så mycket. Men det är svårt i ett samhälle som är beroende av 'tyckare'.


Låter bara tråkigt och sorgligt, att överge kunskap för att inte brinna för något. Folk brukar nämligen dras till folk med ett driv, vilket är helt logiskt.


Nej.

Jag har ingen åsikt i den här frågan. Fast det är tur att andra har åsikter. Det skulle bli en så tråkig tråd annars. Hoppsan, där fick jag visst ur mig en liten åsikt ändå.