Vakna upp! Eller vara ovetandes, vad är bäst?

Vem anser du ej vara uppvaknad? När var du icke uppvaknad? Du låter religiös, har jag fel?

Ovetande helt klart för det ända jag tänkte på när jag var ovetande var mig själv hur jag skulle må bra hur jag skulle ha kul hur jag skulle utvecklas hur jag skulle göra si och så jag jag jag i oändligheten.

Jag skulle inte kalla mig deprimerad.
Men jag tror många kan bli det av ett uppvaknande.
Det är inte kul att alltid ha det i bakhuvudet att man inte kan göra världen bättre samtidigt som man ser världen sakta men säkert sjunka.

När det inte finns en definition av "vakna upp" så blir begreppet subjektivt och vem som helst kan påstå sig vara vaken. I och med att 99,999% av alla människor tror att deras egen subjektiva världsåskådning är den objektiva verkligheten så torde det vara uppenbart att det behövs en definition av att vakna upp innan man ens kan ställa frågan vem som är vaken.

Jag har sett Sverigedemokrater här på forumet som påstår sig ha vaknat upp. Är det det TS pratar om?...

För mig förändrades Allt. Det negativa skulle kunna vara att jag knappt har någon kontakt med min ursprungliga familj längre. Mina "gamla" vänner har också försvunnit. Det mest negativa dock är att jag upptäckt hur fruktansvärt snett allting är. Hur vilsna och fast i illusionen dom flesta är (även jag).

Det var skönt på ett sätt innan eftersom jag inte visste något annat. Jag flydde utan att veta bättre. Nu när jag vet sanningen om mig själv och vart jag är på väg inser jag hur mycket känslomässigt skräp jag behöver arbeta mig igenom, det är skrämmande och väldigt tufft.

Men på det hela taget skulle jag aldrig välja att vara ovetande igen.

Känner mig betydligt bättre efter uppvaknandet.
De flesta människor hamnar dessvärre i ytterliggare en bubbla efter uppvaknandet och det blir ännu ett problem. Om man istället anser sig att fortfarande veta för lite, så fortsätter man sin jakt på sanningen och det är då man till slut kommer till den absoluta sanningen som man bara känner är rätt.
När man har fått någorlunda kontroll kan man även påverka det yttre till sin fördel.

Jag vet faktiskt inte ännu, men känner att saker kan vända på sig helt enkelt av att jag vänder blickarna åt mig själv istället för att försöka påverka "allt annat"
Universum är precis lika mycket i mig som det är någon annanstans.
Har fortfarande känslan av at sitta fastklämd mellan mig själv och sanningen dock.

Mina känslor har varit bortom min egen hanterbarhet, men det är bara på den senaste tiden jag har förstått det <3

1. Tror det är bäst att vakna upp och möta sig själv, vilka vi egentligen är.
2. Är nog rätt jämställt där.

Lycka till på din resa!

Båda 1 o 2 stämmer in på mig med.

Jag anser mig själv vara vaken och en upplyst människa. Mitt liv har blivit mycket bättre överlag, men jag har fått ta itu med mycket personliga värderingar, när jag vaknade eller nådde upplysning så såg jag att allting var sammankopplat runt omkring mig, även vi människor, detta skakade självfallet om allt jag hade lärt mig om mig själv och min historia.

Det är alltid bättre att leva olyckligt i en sanning än att leva lyckligt i en lögn.

Det är säkert sant, men jag tror ändå det finns nån gemensam liten röd tråd, om alla som påstår sig ha vaknat upp, kunde skriva lite vad som har ändrat i ert liv, hur är er syn på er själva och livet runt omkring jämfört med hur ni såg det förut? att vakna är kanske en process som håller på livet ut, men redan att tänka att man har "vaknat" har väl satt igång processen?

Vakna upp? ? ???

En motfråga: vill du leva i ljuset eller i mörkret?

Vad menar du med att vakna upp? Väldigt diffus frågeställning.
Vakna upp har jag hört i många olika sammanhang som kan gälla allt från att, Fuck, reptiler styr våran värld till att, Fuck, reptiler styr inte våran värld. Och allt där emellan. (reptiler = exempel, inget mer.)

Vart var du från början? Vilken dröm levde du i? Och vilken sanning lever du i nu?
Elementära frågor att besvara om denna tråd ska kunna ha nån sorts röd tråd.

Mint teori om det här med att "vakna upp" är att den personen som vaknat upp helt enkelt har genomgått en omställning i sitt sätt att leva, FÖRST.
T,ex från att umgåtts med andra människor hela dagarna och således influerats i sitt tankesätt av andra människor. Till att spendera mycket tid ensam och inte vara influerad i sitt tankesätt på samma sätt längre.
Eller blivit äldre och fått ett självförtroende som ej kan rubbas. Att man vågar tänka dessa tankar som alltid funnits, men ingen kan tillrättavisa och få dig att hålla dig till den yttre "rätta" sanningen.

Ligger det något i det i ditt fall? Har du spenderat mer tid själv innan ditt "uppvaknande"?
Känner du dig tryggare i dig själv och vågar lyssna på din inre röst mer än deras yttre?
Återställning skulle jag vilja kalla just det, istället för uppvaknande.
Har man alltid lärt sig kunskap, men börjar istället uppleva kunskap kan man väl kanske säga att man vaknat upp.

Vad är det du vet nu som du inte visste förut?

Äger du insikten om att du aldrig kan veta om du vaknat upp?
Att du ständigt måste vara på din vakt över vad som influerar ditt sätt att tänka.
Har du helt enkelt bytt dröm?