Citat:
Ursprungligen postat av
galofix
Jag tycker konceptet är väldigt intressant, jag är dock besviken på att ingen utnyttjar det som det verkligen borde utnyttjas, dvs låneförmedling. Att spara hos SaveLend ser ju ut att vara som att spara som hos vilket institut utan insättningsgaranti som helst.
Isepankur tycker jag verkar vettigast, men det är svårt att säga utan att registrera sig.
Jag tycker en bra sida så ska bestå av dessa grundbultar
1. Endast förmedling, lånare matchas mot sparare på ett eller annat sätt
2. så liten finansiell risk hos företaget som möjligt, ingen möjligheter att få ut lånet i förtid för sparare osv utan lånet är helt och hållet mellan sparare och lånare och endast med administrativ hjälp av företaget.
3. Bra information om låntagar och sparare, så man vet vem man ingår kontrakt med och kan avgöra om det kommer vara lönsamt.
Ah, kul med idéer och input!
Mina tankar om detta:
1. De flesta P2P-företagen kör faktiskt förmedling. Lending Club, Zopa, Wonga, AssetzCapital, Fixura, isePankur mfl mfl (finns sjukt många idag faktiskt), och nya storfräsarna Lendico (med rocket Internet bakom sig). Dvs du går själv in och väljer ut en låntagare som är mer eller mindre känd genom ålder, ort, presentation, ändamål för lån och summa som önskas låna. Många (kanske de flesta) har också automatiserad tjänst för detta så du inte behöver rodda med sådant. (I fallet isePankur tycks reglerna dock trycka ner räntan för att automatiseringstjänsten gynnar de som kräver lägre ränta för sina lån, men det är en sidofråga.) I den frågan tycks det snarare som att det är Trustbuddy som är helt unika. SaveLend är helt nytt, och har kopierat Trustbuddys idé nästan (men bara nästan) rakt av. Vilket jag tycker är smart. Trustbuddys riskspridning är tvärbra. Fixura lovar genomsnittlig avkastning på 10,74%. Bra men inte omåttligt. Lending Club, Zopa mfl ligger och harvar kring 5-6%. Inte särskilt upphetsande. isePankur har senaste året legat på runt 20% och det är riktigt bra om det stämmer. Risken finns dock även med summor på upp till 50.000 kr att du hamnar på under 10% avkastning (enligt deras egen statistik) - dock bara något fåtal procent som gör det. Med över 100.000 kr är det knappt synbar andel som ligger under 10% avkastning. Detta beror förstås på riskspridning.
Intressant i sammanhanget är att du kan låna ut så lite som 5eur (10eur med autoutlån) på isePankur trots att det är större lån på tio/hundratusentals+ kr. Fixura har nedre gräns på 100eur per lån = mindre riskspridning.
2. Intressant, jag gissar att du menar att företaget ska vara så livskraftigt som möjligt och generera bra vinst. isePankur (och andra) har marknadsplats där man kan köpa och sälja varandras lån. Så du kan alltså bli av med dina 5-åriga lån genom att sälja dem till någon annan. Dock går ett rykte på deras forum att isePankur själva investerar i lån genom ett "mystiskt" konto, så de kanske inte är helt frikopplade. Har inte satt mig in i den frågan, finns många som är lite väl misstänksamma också..
Trustbuddys ägare har sålt av aktier som de satt in i utlåningen, men detta räknar du väl inte in i att företaget tagit risk? Annars så sköts utbetalning av uttag genom att andra medlemmars outlånade medel tas i anspråk, som det sägs åtminstone.
SaveLend håller än så länge 20% av inlånat kapital likvida för att ombesörja uttag. Ingen risk där heller.
3. Trustbuddy och SaveLend (som enda aktörer jag har sett hittills faktiskt) kör på power in numbers. Dvs, du sprider ut så små summor på så många låntagare att det är liksom inte lönt att du personligen ska hålla reda på det. Förlusterna blir hyfsat jämt och förutsägbart en viss procent.
Övriga aktörer kör med mer eller mindre information om individerna som lånar. Men där står du också utlämnad till den informationen. Riskspridningen är mindre och skulle du ha gjort felbedömningar (eller bara haft otur och varit oerfaren) så kan du förlora väldigt mycket. Dessutom har du vid automatiserade tjänster där du ställer in en mall för vilka villkor du godkänner de problemen i t.ex. isePankur att det kan vara svårt att komma in på lån. Så du får stå där med outlånade pengar eller acceptera allt lägre och lägre ränta för att komma in på lån. De med mer pengar går dessutom före i kön.
Jag är själv i tagen att diversifiera min portfölj även inom P2P. Därför har jag övervägt de här olika modellerna.
Från att ha varit ganska inställd på att det är smart att ha sina ägg i många korgar, så börjar känna att riskspridningen med Trustbuddy och SaveLends modell är jäkligt bekväm. Det är mycket att mecka med att ha pengarna upplåsta på flera år hos enskilda låntagare och sedan behöva sälja dem på en marknad för att få ut dem.
Samtidigt är det något mindre problematiskt att ha ett skuldärende på x antal tusen kr att stå med själv att driva rättsprocess med i händelse av konkurs, än att stå med tusentals små hundralappar utspridda över Europa (trustbuddy). Du lär ju knappast åka Europa runt för att driva in dessa hundralappar.. = förlorade pengar. Om man inte litar blint på att marknaden löser det (ett inkassoföretag ser möjlighet att tjäna pengar på det hela och plockar upp hela kundstocken ur konkursboet).
För och nackdelar... inga enkla svar.